Inte hela vägen

Edwards lag har haft en fantastisk säsong. De började inte särskilt bra med två raka förluster men sedan dess har de kämpat och slutade som tvåa i själva serien. Jämt skägg med ettan. Det var också dessa två lag som möttes i dagens final. Det var spännande, rafflande - stundvis rent outhärdligt - men tyvärr så höll det inte hela vägen. Skillnaden var att de andra ville vinna. Mer.

Det blev 4-3 och det var ingen dålig match. Men det var förlust och många tårar trillade efter matchen. Men SILVER är inte illa det heller. Även om guld glimmar lite mer... Gud vilken mamma jag är va? Som att det bara handlar om att vinna...det är ju hur väl man kämpat..själva resan...ingen kommer ihåg en tvåa -NEJ!!! - nu var jag där igen. Tyst!

Ärligt talat så har det varit en toppensäsong. Jämna lag, sjyssta matcher. Kul! 

Prisutdelning blir det efter Thanksgiving så nu har vi en hel vecka utan fotboll. Nedan har ni Edward med Coach Johan!

Och titta på den här bilden. Kroppsspråket. Den ena är hon som vann skytteligan och den andra är min son.

Och det är då jag förstår hur viktigt det är att säga - GREAT GAME! Ni gav allt! Ni är så duktiga! Ni kom tvåa, fatta tvåa!, i hela serien. Silver!!! Och att alla kan inte vinna. 

Coach sammanfattade det bra: "Ni visste när ni började spela att ett lag kommer komma ut som vinnare, det andra gör det inte".

Livet.