Ibland blir jag så jävla trött på att vara (den enda) vuxen

Med risk för att kritisera någon här så måste jag bara få ta upp ett problem som jag och min väninna diskuterade härom dagen. Nämligen, att vara den enda vuxna i familjen när det gäller vissa saker. JAG VET att jag inte jobbar och att vara vuxen till stor del handlar om att försörja sig och kanske flera familjemedlemmar. Jag vet det! Och JAG VET också att det finns olika sätt att göra saker på men ändå. Nu vill jag prata om ett problem som jag tycker män i högre utsträckning verkar ha - att inte göra klart! 

Både jag och min vän (hon är 15 år yngre än mig så det är inte uteslutande en generationsfråga) tycker oss se ett mönster hos våra män där de tenderar att inte "göra klart" och någon annan, den vuxna, får se till att det blir gjort färdigt. Jag kan ta några exempel (eller 100)! 

Exempel 1:

-Jag har städat badrummet nu, allt är klart utom golvet!

I min bok så är allting inte klart då. Golvet är ju kvar. Ostädat. Och om det inte städas nu, när ska det då städas? Hur länge ska man vänta på att det ska bli klart? Och vem ska komma och städa golvet?

Exempel 2

Någon plockar ur diskmaskinen. Allting ställs in i köksskåpen utom vasen som ska ställas in i ett annat skåp. Där det är lite trångt och krångligt. Vilket innebär - vasen står kvar - i fönstret, på bänken eller någon annanstans där den inte ska vara. Tills...när då? När kommer vasen hamna för den ska vara?

Behövde bara skriva av mig. Har just dammsugit och skurat badrumsgolvet och sedan tagit pallen och klättrat upp i himlen för att få in vasen bland kristallglasen.