Toppen! tänkte jag. Nu är vi alltså flera timmar från New York, jag har min åttaåring med mig mitt i natten på ytterligare en busstation där jag inte vet var vi ska och inte har numret till den vi ska hälsa på. För det är ju i mobilen. Som är död. Och då kom jag tänka på föräldrar som blir hemlösa. Som varje dag går och undrar var de ska ta vägen nästa natt. Med sina barn. Filmen Happiness....
Så vad gör man? Jag lånade en mobil av killen i sätet bakom oss för att ringa Richard så han skulle kunna ringa den vi skulle möta. Han svarade inte.
Och sen vaknade min telefon till liv igen, som genom ett mirakel. Nu bloggar jag i mörkret och bäst av allt - Nelle sov igenom allt detta. För lite olustigt var det allt ett tag.
#teknikenägeross
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar