Vill ni veta nåt konstigt?

Det är lika dålig mobiltäckning och långsam internetuppkoppling här i New York som i Laxne där vår sommarstuga ligger. Nästan sämre. På nåt vis tycker jag det är anmärkningsvärt.

A-barnen

A-barnen kom såklart in på skolan. Börjar på tisdag. En stor lättnad måste jag säga.

Dagen

Idag har det regnat i New York. Förvånande mycket måste jag säga med tanke på hur vädret var igår, strålande sol. Vi hade inte planerat något annat idag än...gissa? Fotboll! Så, vi fick snabbt tänka om. Det blev en tur in till Manhattan, Rockefeller Center. Vår tunnelbanelinje (F) här ifrån Roosevelt Island går in dit och med tanke på mitt lokalsinne så håller vi oss längs F-linjen än så länge när jag är själv med barnen. Feg, jag vet, men då vet ni inte hur dåligt mitt lokalsinne är. "Du suger på att hitta, mamma", för att citera barnen korrekt.

När vi kom fram gjorde vi en "deal" jag och barnen. Varannan affär mammas, varannan barnens. Vi var först på min favoritaffär Anthropologie  (var där i typ 15 minuter men lyckades ändå spendera 134 dollar) och sedan gick vi till barnens nyvunna favoritställen, Lego Store och Nintendo World Store. Båda de affärerna är värda ett besök om man har med sig barn hit till New York. Legoaffären har allt lego som finns och mer därtill. Där finns interaktiva tv-skärmar som har någon mystisk "port" som gör att när man håller upp legokartongen framför en kamera så byggs legot ihop och börjar "leva" i skärmen. Flyger iväg och gör tricks. Kanske inte helt begripligt beskrivet. Försökte ta en bild för att visa er men den blev inte heller bra. Ja, ja. Allt jag kan säga är gå dit om ni har barn. Nintendoaffären likadant. Där inne finns säkert 25-30 små Nintendo DS med alla spel som finns på marknaden att prova, Wii...t-shirts, muggar - rubbet. Och allt får kunderna, barn och vuxna, testa.

Sen käkade vi på TGI Friday's, drack kaffe på Dean & Deluca, gick på Apoteket Duane Reade (som är ungefär lika stort som Åhléns Skanstull och har samma sortiment) blev trötta och gick hem. Äppelstaden tar onekligen en hel del energi.

Jag tänker nu i skrivande stund att jag kanske måste skriva på kvällen så ni där hemma kan läsa på morgonen...det är väl då man har tid att läsa bloggar...hm...får se hur det går för mig. Trötter. Som nu har kväll när ni har natt. Och natt när ni får dag. Som det ska vara på den här runda jorden.

Så gulligt så man nästan dör!

Soccer Mom!

Vanedjuret

Varje gång jag flyttar till en ny stad tänker jag att "nu, nu ska jag fräscha till mig litet! Nu ska jag använda ALLA mina kläder, klä mig lite fint, måla naglarna, fixa håret. Sminka mig.

Sen står man där. Ofixad i håret med jeansen, munkjackan och H&M-tishan. Människan är i sanning ett vanedjur.

Just det!

Ni kanske också vill se hur vi bor just nu? Det är grejer öööverallt.

Jag behöver hjälp!

Allvarligt talat. HUR ska vi inreda den här lägenheten? Jag är egentligen trött på "ljust och fräscht" men kan man ha något annat i den här lyan? Råd, please...

Vi stressar inte ihjäl oss

Än iallafall. Morgnarna ser ut som helgmorgnar än så länge. Vi går upp när vi vaknar...vilket är något tidigare än hemma då jetlagen fortfarande gör sig lite påmind på kvällen. Alla är i säng före klockan 22 så det betyder att vi får 9 timmars sömn per natt om vi stiger upp klockan 7. Behöver jag säga att vi är pigga då?

Sen käkar vi frukost. Barnen gnäller då det inte finns Skogaholmslimpa och "vanlig" mjölk... Jag dricker en balja med kaffe, Richard går till jobbet. Vi kollar lite tv, surfar och sedan "sätter vi fart". Först på schemat varje dag står FOTBOLL. Bredvid vår lägenhet som vi ska hyra ligger två stycken konstgräsplaner. Det är där vi hänger. Passar, dribblar, skjuter, nickar. Tur att det iallafall är en kul sport som barnen "valt". Jag har köpt nya springskor (ÄLSKAR ordet springskor!) så det blir väl lite löpning också vad det lider. Har sprungit mitt första pass runt ön (ca 6 km) och det är en ganska perfekt runda. Sen ska jag ju gymma också när vi flyttar in i vår lägenhet. Det här SKA bli året när jag blir "fit" igen!

Sen käkar vi lunch. Barnen blir efter maten uttråkade och vi går ut igen. Fotboll....och så går det på...

GODE GUD låt oss få ett positivt besked om skolan i morgon. Håll tummarna!

I give you - utsikt!

Klicka på bilderna om ni vill se dem i större format. Jag har inte en aning om hur jag kan göra dem större.?.?

Jag vet inte vad vi gör på sista bilden, det är Nelle som tagit den, men rolig är den. Kommunikationen om vad som måste göras i den här lägenheten...haltar litet. Ha ha ha! Jag bjuder på den. Men utsikten. Kolla utsikten. Kom nu och hälsa på alla. Bara gör det.

Den här lägenheten som ligger på 5:e våningen är identisk med den vi ska hyra. Vår ligger på 8:e våningen. Above tree-line.



Det är väl lika bra att börja då

Jag kan inte ladda upp bilder än. Det går inte blogga från mobilen. Jag har inte "tid" men jag vill ju ändå att ni ska veta hur vi har det så jag får väl köra igång ändå.

Jag gör en speed-update på läget:

Bostad Vi har skrivit kontrakt på en lägenhet i en fastighet som heter Octagon här ute på Roosevelt Island. Lägenheten är en hörnlägenhet på 8:e våningen med "spektakulär utsikt" enligt beskrivningen. Och det är det verkligen. Manhattan rakt in i lägenheten med lite vatten emellan, East River, där det passerar båttrafik dagligen. Det är lite som hemma med Hammarbykanalen och Sjöstaden. Eller...kanske inte riktigt. Men lite.

Lägenheten är inte särskilt stor, 100-120 kvm och har tre sovrum och ett "vardagsrum" med öppen planlösning/barkök. Typiskt amerikanskt. Helt ok. Igår var vi på IKEA och rekade sängar m.m. som ska inhandlas. Kommer bli en intressant flytt. Vi får inte tillgång till lägenheten förrän slutet av mars så tills dess bor vi hos vår OTROLIGT snälla vän, Eliza, här på Roosevelt Island. Sen måste ALLT klaffa med datum för shipment, leverans från IKEA och vår egen flytt härifrån. Kommer säkert gå bra, mohahahah!

Skola Barnen var inbokade på intervju på UNIS (FN-skolan) i förra veckan och vi hade väntat oss en liten "mys-pys-intervju" med någon rektor eller så, bara för att de skulle konstatera hur fantastiska våra barn är och sedan säga "Welcome". Nu blev det inte riktigt så. Barnen sattes i ett rum för sig själva (jag fick vara med och ge instruktioner för att sedan gå) och sedan testades de på matte, engelska, problemlösning...you name it. Nelle fick två A4-sidor med matteberäkningar (uppställda tal med plus och minus) som hon på egen hand skulle räkna ut. Gah! Hon är 5 år!!! Sedan skulle både hon och Edward skriva en berättelse på engelska och illustrera med färglagda bilder....ja, jag säger då det. Vi får svar i veckan och det vi lutar oss mot just nu är att de sa att "det såg bra ut"... Vi har ingen plan B så vi lever väl liksom i total förnekelse tills dess vi får besked. Jag kommer såklart meddela er hur det går.

Shopping Ja, jag tar de viktigaste händelserna först! Ni måste bara komma hit och se. Galet. Ibland kan jag tänka att det är inte så konstigt att amerikanerna är som "de är". Om man i en vanlig kvartersbutik erbjuder 8 dubbelfrysar med bara olika glassorter så blir det lätt "fattigt" när man reser någon annanstans.

Dagen idag Spelat fotboll med barnen i 1,5 timme på förmiddagen. Lagat lunch och ska på eftermiddagen till lägenheten för att fota och ta mått. Lyckas jag ska ni få se bilder.

KRAM till alla som läser. Från och med nu så är jag på! Som vanligt är det smått och stort, högt och lågt och mycket mycket om mitt lilla liv i stora New York!

Ledsen vänner...

...men jag får inte till det än. Det är alltid nåt. Jag vet vad jag vill visa, skriva - men jag räcker liksom inte riktigt till än. Alltid är det nån som vill nåt. Nåt som måste åtgärdas. Mamma! Mamma! MAMMAAAA!!! Ni vill säkert veta var och hur vi ska bo. Hur det gick för barnen på skolans 2-timmarsgrillningen(intervju+test) i förmiddags, hur vår första inköpta möbel ser ut, hur shoppingen är, vilka vi träffat sedan vi kom hit, hur mycket pizza(?) vi ätit...allt det där viktiga som en riktig husmorsblogg ska innehålla. Jag lovar. Ni ska få det. Ge mig bara ett par veckor.

Första dagarna som utvandrade

I fredags kom vi hit. I morgon börjar Richard jobba. De här dagarna mitt emellan har vi varit...icke-existerande. I Sverige räknas vi som utvandrade från och med fredag då vi lämnade fosterlandet och slutade betala skatt. I USA har vi ännu inte formellt registrerats (hahaha..tänker alla som åkt till USA och lämnat fingeravtryck och utsatts för tredje gradens förhör i passkontrollen) då Richard inte börjat sin anställning. Så de här dagarna..finns vi inte? Om vi försvann nu...? Har läst för många deckare inser jag i skrivande stund.

Vi har också varit ganska jet-laggade vilket på ett helt annat plan gjort oss frånvarande. Första dagen var det Nelle som hade de största "bryten". Därefter har de vuxna pendlat rejält i humöret och ikväll var det Edwards tur. I morgon ska vi nog alla vara i fas. Hoppas jag.

Trots detta har vi inte legat på latsidan. Fredag var vi ute och "rekade" vårt nya revir, Roosevelt Island. Här bor vi hos vår goda vän och här hoppas vi kunna bo. Nära, men inte på, Manhattan. Hit tar man sig med tunnelbana eller linbana och i morgon ska jag berätta hur det gick när vi träffade mäklaren som förhoppningsvis ska hjälpa oss att hitta vårt New York-boende. I morgon. Då vi alla ska vara i fas. Och registrerade.

Hej från New York

Ja, hur börjar man..? Hej?

Hur man nu än börjar ska jag försöka mig på det här bloggandet igen. Samma namn (sorgligt nog är jag fortfarande utan Stilettos...), ny stad, ny tid.

Här börjar berättelsen om mitt liv som hemmafru i New York. Med samma gamla man, samma gamla barn och samma gamla jag. Välkomna!

Så länge som jag kan komma ihåg har jag velat bo i New York. När jag gått ut gymnasiet 1990 var jag nästan på väg. Jag hade liksom många andra en dröm om att åka iväg som Au Pair till U.S.A. Jag hade via annons, eller möjligen en agent (minnet sviktar litet) fått kontakt med en judisk familj i New York. De sökte en svensk Au Pair och vi "klickade". De arbetade bägge som advokater på Manhattan och de hade tre barn; en 7-åring, en 4-åring och en 2-åring. Lägenhet på Manhattan, sommarhus i södra U.S.A. - allt verkade toppen! Det var inte självklart på något sätt att jag skulle tacka ja och jag tvekade länge då jag förstod att arbetsbördan stundvis skulle bli hög med tre barn. De äldre barnen gick i "skolan" så på dagtid skulle det bara vara jag och 2-åringen och de var noga med att berätta att jag skulle ha lediga helger och kvällar. Jag tackade efter moget övervägande (och många brev och telefonsamtal) "ja" och alla arrangemang ordnades för resan.

Två veckor innan jag skulle åka ringde mamman i familjen. Hon hade något att berätta. Vad hon sedan berättade gjorde att jag den gången aldrig kom till New York. Hon var höggravid och skulle föda ungefär 2 veckor efter jag skulle kommit till familjen. Och hon kunde inte stanna hemma från jobbet i mer än några veckor efter babyn var född. De hade alltså tänkt att jag, 20 år gammal, skulle ha ansvar för en nyfödd, en 2-åring, en 4-åring och en 7-åring. Min Au Pair-dröm var krossad.

22 år senare är jag här.

Testing testing

Enligt somliga klarar jag inte det här med tekniken kring bloggen. Det här är det ultimata testet. Funkar det så "kör vi" i morgon. Ok?

Alla med?