Förbereder oss inför morgondagen

Halloween i morgon. Tydligen ska Nelle vara en död Prom Queen. Så ikväll ska vi fixa håret (så det blir krusigt och fint) och i morgon hela kostymen. Hon har googlat fram en youtube-video av hur sminkningen ska vara så för mig är det "bara" att härma. Läskigt med prom queen måste jag säga, filmen "Carrie" var ju inte direkt mysig.

Vet ni!

Jag klarade utmaningen! 1400 burpees på 30 dagar, 100 stycken bara idag som var slutdatum. Jag har gjort varenda en med riktig armhävning och inte fuskat på en enda planka på "vilodagarna". Jag är faktiskt lite stolt över mig själv och visst känns det som jag har ett (begynnande) "six-pack" där under fluffet på magen. Nu måste jag hitta en ny utmaning...undrar vad det ska bli?

Och även om man inte slutför alla sina projekt så är det iallafall bättre än att inte försöka alls. 

Tack för idag - ikväll ska jag äta choklad!

Ikväll

Att ta bilderna innebär lite "living on the edge" eftersom man måste hålla telefonen (sin nya hala iPhone 6) utanför fönstret (som bara går att öppna med en ynka decimeterstor glipa pga fallrisken - New York City instiftade lagen efter Eric Claptons 4-årige son lyckades öppna ett fönster och föll ut från typ 53:e våningen och dog 1991) för få med de här rätta färgerna. Utan filter. 

Och jag är glad över säkerhetsföreskrifterna, missförstå mig inte. Det finns ingen jämförelse mellan ett barn och en telefon. 

Nu börjar insamlingarna

Idag kom barnen hem med  den klassiska pappersUNICEF-bössan där vi ska tömma (fylla) våra småpengar vi sparat på oss under året. Småpengar som också alla våra gäster under senaste året lämnat på vår "uppmaning". Nu kommer de där penniesarna, dimesen och quarterserna komma till användning för barn som har det betydligt sämre än våra. Denna insamling är främst till för barn i u-länder runtom världen men på betydligt närmare håll pågår en annan insamling parallellt, City Harvest Food Drive. 

City Harvest Food Drive är en insamling till New York-familjer som inte har mat för dagen. Som svälter. Här i VÅR stad. Våra barn på skolan (UNIS) ska varje dag under en veckas tid samla in konserver, flingor, gryn, färdigmat på konserv eller i paket - kort sagt mat med lång lagringstid och som är lättlagad. 3 kg mat per barn är målet för i år och i lobbyn kommer stora lådor stå som samlar in maten dagligen. 

Nu måste jag till Costco och bunkra. 

Och Nelle har feber ikväll. Hoppas det går över tills i morgon för såklart har de öppet hus i skolan just i morgon. 

Helgen

Fredag: UN Day & fredagsmys

Lördag: Halloween & Girls Night Out

Söndag: vila och burpees

Testet

Alla i familjen vet att det finns fyra godisbitar kvar i skålen sedan förra lördagen. Kommer någon att ta en bit innan nästa lördag? Vem?

Idag kommer jag PÅ PROV ta bort en bit för ett se om någon märker det. Spänningen är olidlig.

Vissa dagar....

Ibland känner jag mig som en trött, gammal hemmafru. Det är ju heller inte så långt ifrån sanningen men för det mesta lyckas jag ändå (på 5th Av) förtränga det. 

Inte idag. Har handlat, stekt köttbullar till morgondagens "International food festival" i skolan, har gått i fotriktiga skor och vindbyxor, alltså ett slags "täckbyxor light". Det regnar. Jag har microvärmt mitt kaffe och har sprejat håret med torrschampoo för att kunna gå ut. För jobbigt att duscha och förresten måste jag tvätta håret i morgon när jag ska till skolan. 

Ni hör ju själva. Jag kanske är helt bortom räddning.

Förresten, ser inte en del av köttbullarna ut lite som döskallar? Nu blev jag lite uppiggad.

Lugnt kan man säga

Här händer det inte mycket spännande. Har knappt varit utanför dörren idag, det har regnat "cats and dogs" hela dagen och nu blåser det rejält. Det var till och med så dåligt väder att barnens fotbollsmatcher blev inställda. Istället så tragglade vi på med läxorna så vi inte behöver göra några alls i morgon och så tittade vi på tv en stund.

När jag har något mer matnyttigt hör jag av mig igen, ok?

I smyg

När vi var i Washington DC förrförra helgen så var vi ju på Indianmuseet som jag berättat tidigare. Ni vet det med den goda maten. Vi besökte då också deras gift shop. Och är det något som faktiskt alla i vår familj gillar, så är det just gift shops. Där kan man verkligen hitta unika saker. Jag köpte till exempel två stycken tuppar som var gjorda av Navajo-indianer som jag kommer älska att ta fram varje påsk! Om jag kommer ihåg ska jag ta kort och visa sen.

Hur som helst, när vi var inne i den där gift shopen så kommer Nelle fram till mig och är överdrivet trevlig, kanske man skulle kunna säga. "Åååhhhh, vad tittar du på här, mamma!" Och " Du ska väl titta mer just HÄÄÄÄÄR, va?!?". Det krävdes inte alltför mycket för att fatta att nåt var i gjörningen.

Lite senare på dagen fick jag den här...

...en drömfångare som hon köpt till mig för sina egna pengar. "Så du får fina drömmar, mamma!". Distraktionen var alltså till för smygandet när Richard skulle betala. Jag har världens finaste, godaste, generösaste tjej. Glad man blir va!? 

Nu ska jag sova gott.

Höst

Oh my darling, oh my darling, oh my darling Clementine...

Söndagsmiddag - lax och potatis, broccoli, två kalla såser. Tomater och gurka och kall ekologisk mjölk. Den här utsikten. Och ingen jublar. Jag ger upp.

En lördag som andra

Vi är lite som en skiva på repetition. På lördagar är det fotboll hela förmiddagen och halva eftermiddagen. Ligan spelar alla sina matcher och tyvärr förlorade båda barnen sina matcher den här veckan. Nelles lag med 0-1 vilket var lite av ett mirakel, det kunde slutat mycket "värre". Deras stjärnspelare hoppade dessutom av laget igår. Hans pappa skrev ett otrevligt brev till coachen att "min son hoppar av för ligan är så kass och laget är inte värd honom...". Typ. Wow, han är 8 år! Och han "gavs" dessutom till det här laget specifikt för att stärka upp laget, som är svagt, för att jämna ut matcherna så de inte alltid skulle sopas av banan. Så det visste föräldrarna redan från början. Och pojken med. Sopig stil tycker jag.

Edwards lag förlorade med 1-4. Två otursmål bakåt men Edward satte den snyggaste frisparken EVER i nätet så det var kul. Men förlust är ju aldrig roligt.

Sen tränade jag. Styrka plus 70 burpees. Nu börjar det bli jobbigt faktiskt.

På kvällen var det fest i huset. En av Nelles kompisar fyllde 9 och det var barnkalas och vuxenfest i ett. Har lite ont i huvudet idag. Fanns inget att äta för mig, som nu gått tillbaka till strikt Paleo, förutom pistagenötter, så det kanske spelar in...

Idag blir det söndagslunk. Och 75 burpees.

22 grader Celsius

Vilodag men ändå inte kom jag på

I morse när vi vaknade var vi så himla trötta. Man kan nästan säga att vi alla "försov oss" då vi en efter en gick upp senare än vi brukar. Jag tror att det är MÖRKRET som gör det. Vid vår vanliga "stiga-upp-tid" är det numera kolsvart på morgonen. Edward fick rusa iväg för att hinna med sin buss och vad gällde Nelle så blev det högst ofullständig tandborstning och hårborstning i hissen ner. Vi hann precis till bussen.

Så jag hade tänkt ta en vilodag idag. Men så kom jag på att jag måste göra mina (nu uppe i) 65 burpees...och då tänkte jag att då är det lika bra att springa innan. Och sedan var jag så mör efter vårt träningspass med min PT i onsdags så jag "var tvungen" att göra ett långsamt yogapass på en timme. Vilodag - ha!

Nu har jag iallafall fyllt upp kylen för helgen och ligger på soffan och sträcker ut mig inför kvällen. Fotboll och fredagsmys står på schemat. 

God helg!

#tbt

Snart 11 år sedan. En ny liten pojke, en ny liten mamma och en ny liten mormor. 

Edward var 14 dagar på bilden, jag hade just fått blodtransfusion och livmoderinfektion. Och bihåleinflammation! Hade sovit några få timmar sedan nedsläpp och penicillinet flödade. Men jag tycker konstigt nog att jag ändå ser pigg ut. Då förstår man hur kraftfulla de där oxytocinerna är...och hur mycket styrka det finns i kärleken till ett barn.

Träningspasset med PT Eric gick bra idag!

Eller vad tycker du, kusin?

Tror hon är med på tåget

Lite jetlaggad men peppad på träning! Tur man har många hurtiga kusiner så motivationen hålls uppe. Ikväll har vi ätit tacosallad (chock för kroppen när det inte är fredag men på fredag reser ju Richard till Sverige så vi var tvungna) och druckit te. Haft långa och många samtal samtidigt med läxläsningen. Slappat i soffan en stund. Det är skönt att ha familj här.

I morgon!

Nu kommer det besök igen. I morgon kommer min kusin och jag har bestämt att hon får hänga med på min nya träningsgiv - i morgon ska jag börja träna styrketräning igen. Dags att börja bygga muskler, haha! Som inspiration har jag Olga Rönnbergs bok och jag ska strama åt kosten (sockret igen...) och köra fram till jul och se om jag fått något resultat. Vet inte vad jag ska ha för konkret mål mer än att bli sockerfri, kanske det kommer något annat mål på vägen. På onsdag har jag iallafall bokat upp både mig och kusin på ett PT-pass och sen kör jag ju på med min burpeeutmaning såklart. Det var vilodag idag, 4 plankor a 30 sekunder.

När vi på hemvägen idag besökte Annapolis, en pittoresk liten stad vid kusten, så kommenterade barnen den här skylten, 

HAPPY 

WIFE 

HAPPY 

LIFE

och tyckte att det stämde in på pappa Richard! Tycker jag med. Hoppas ni har en bra start på veckan.

Enda bilden från Annapolis. Allt var så här gulligt. Eller gulligare. Lite som Waxholm.

Hemma igen

Orkar snart inte mer!

Nelles reflektion idag..."det finns två typer av turister. De där som är som vi, som går och tittar på saker, och så de där som är som dem som flög in i de där husen på Manhattan....". 

Terrorister gumman, de heter t e r r o r i s t e r. 

Inte lätt det där och vi är trötta nu. Trötta på att vara turister. Behållningen för mig idag på Smithsonian Air and Space museum var det här.

Neil Armstrong och Buzz Aldrins rymddräkter.

Ni måste komma ihåg att vi har också varit på Spy Museum, National Museum of The American Indian, The National Cathedral. Säkert nåt mer.

Ikväll gick vi på etiopisk restaurang. Tydligen är DC känt för sin etiopiska mat så vi ville testa. Vi fick tips från vår portier i huset som är etiopier om var vi skulle gå. CherCher hette restaurangen och vi var de enda i hela restaurangen som inte var från Etiopien. Fantastisk mat! Man äter med ett bröd som är som en crêpe gjord på ett glutenfritt mjöl (av något som jag inte ens vet vad det var, det är brunt) så jag kunde äta det utan problem. Starkt, smakrikt och mycket mat. 

Nu ska vi sova. Har ikväll gjort mina 60 burpees i hotellrummet och i morgon blir det Gettysburg. Längtar! Iiiirrroooonnniii.

Hotellet!

Vi hade tur skulle jag vilja säga! Det här bokade vi osett på den där hemliga sajten jag berättade om tidigare.

Otur var dock att Nelle just lyckades spilla ut en hel kopp starkt kaffe över hela heltäckningsmattan och att jag sedan började blöda KATASTROFNÄSBLOD i hela badrummet, duschen, duschdraperiet, golvet, tvättstället, alla handdukar...

Arlington Cemetary

Det är svårt att vara oberörd av den mängd gravstenar som i raka rader sträcker sig över ett enormt landskap mer eller mindre i centrala Washington. Idag var det dessutom en grå dag och vi såg förberedelser för en begravning med klädda stolar i sammet och ett öppet utomhuskapell, precis som begravningar man ser i tv-serier. Sorgligt.

Vi besökte givetvis de två av de mera "kända" gravarna dit det gick turbuss var 20:e minut. Först Den okände soldatens grav, där vi också tittade på vaktavlösningen som var en "show" i sig, även om det känns fel att säga så. Denna grav vaktas 24 timmar per dygn, året runt, av en vaktstyrka från 3rd Infantery. 

Och så graven där den eviga flamman brinner, John F. Kennedys grav. Hans hustru, Jackie Kennedy Onassis, och två av deras barn ligger också begravda där. Vacker plats med utsikt över hela Washington stad. Ovanför graven ser ni Arlington House där en flagga alltid är hissad på halv stång. 

På den här kyrkogården hålls ca 5000 begravningar varje år (27-30 varje veckodag) och det är enbart personer med koppling till staten och deras familjer som får begravas här.

Kuriosa! Vi besökte även Arlington House där ett av rummen innehöll porslin som tillhört President George Washington. Det tyckte jag var otroligt roligt att se. Tänk! George Washington har ätit sina potatisar på denna tallrik!