Batteriet

Batteriet på iPhone 5 suger. Om ni undrar.

Suger. Suger. Suger.

Skolmamma

Edwards klass har varit på utflykt idag och jag följde med som klassmamma, alltså som en medhjälpare till "Fröken". Mitt uppdrag var att hålla reda på min lilla grupp om 7 elever så de inte kom bort. Fröken påpekade noga att vi två mammor som följde med var både "utvalda" och "privilegierade" som fick följa med på detta kulturevenemang. Åh herregud, vilken press!

Men det gick bra. Vi tog oss ombord på bussen och in i salongen. Och hem igen. Vad kan jag säga om konserten? Hm... Det var en sjumannaorkester som spelade Stravinskij och en fyramannadockteater som parallellt uppträdde med Historien om en soldat. Kanske lite högkulturellt för en skock 9-åringar om ni frågar mig men sen kan man ju fundera på om det inte är en bra motvikt till Disney-Light-världen som de lever i i övrigt.

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Historien_om_en_soldat

Svart dag

Läser om mordet i Arvidsjaur. Så hemskt, så onödigt, så fruktansvärt. Jag kommer inte ihåg att någonting liknande någonsin hänt i Arvidsjaur så det kommer pratas om händelsen länge. Och jag förstår att det är ett samhälle i chock och sorg idag.

Men så läser jag tidningen här. Jag läser att det igår var EN VÄLDIGT OVANLIG dag i New York City. Inget mord. På hela dagen. Har tydligen inte hänt på mycket, mycket länge. Men det är som vanligt, summan av delarna är konstant. Eller hur var det? Kanske summan var större..? Hur som så går det tydligen på ett ut.

Och för att ni nu inte ska bli så nedsvärtade av deppighet av det här så visar jag på bilderna min nya "hairpiece". Mitt hårsmycke alltså, jag har inte behövt skaffa tupé än. Lite glamour behöver vi alla och jag ska ha på mig den på julafton. Mörkgrön klänning(ni ser den i bakgrunden) och mörkturkosa skor med gulddetaljer. Fint va!??

Det här är vad vi missade igår

Julgranen, Tony Bennet, Mariah Carey, Rod Stewart...kanske skulle gått ändå. Bilderna är från tv:n.

Rockefeller Christmas Tree

Idag var det "Christmas Tree Lighting" i stan. Den stora julgranen vid Rockefeller Center tändes och alla de stora varuhusen visade upp sin julskyltning. Jag var där idag på dagen och tittade på förberedelserna men alla har avrått oss att gå dit ikväll. För mycket folk. Och man ser inget. Så vi stannade hemma ikväll och går någon annan dag när det inte är så mycket folk.

Vad trist det är, eller hur? Att man inte kan gå på sådana här tillställningar i större städer. Det är alltid för mycket folk, för trångt, för kaosigt. Ingen kan se, ingen har kul. Men det är heller ingens fel. Det bara är så det är. Man får välja. Sina krig.

Älskar att jag fortfarande får ligga så här med min stora son

Beställer mat

Sitter och beställer mat och ska köpa paprika. $1,49 för vanlig gift-paprika och $3,99 för ekologisk. Nu blir det helt plötsligt en samvetsfråga. Ska jag betala MER ÄN DUBBELT så mycket för den rena paprikan eller ska jag peta in gift i ungarna? Och kunde de iallafall ha satt olika bilder på paprikorna så man fick uppfattningen att man köpte en bättre paprika om man valde den ekologiska. Det är exakt samma bild!

Klart jag valde giftfritt i slutändan. Hur handlar ni? Styr samvete eller plånbok?

Hon ville inte vara med på bild

Jag berättade ju att jag skulle träffa en kompis från "förr i tiden" härom dagen. Och så lovade jag att uppdatera er. Nu gör jag det.

Först av allt, hon ville inte vara med på bild. Jag respekterar det men kan berätta att jag tyckte hon var sig PRECIS LIK även om hårfärgen var en annan och att det såklart gått 22 år. Det är få människor som inte åldrats alls på 22 år, mig själv inkluderad. Men på det stora hela var hon sig precis lik. När vi var små så var hon målvakt i mitt fotbollslag och lustigt nog så var det rörelser från den tiden när hon var målis som jag kände igen på en gång när vi först träffades vid linbanestationen på Manhattan. En målvakt måste göra sig hörd och förstådd med kroppsspråk och den här tjejen har ett rikt kroppsspråk. Iallafall så har vi nu träffats söndagkväll, måndag på både dagen och kvällen och fortfarande har vi inte hunnit prata färdigt. Det är mycket  man måste igenom när man inte setts, eller faktiskt hörts heller för den delen, på så lång tid. Som det ser ut så flyttar hon hit vid årsskiftet. Jag tror jag kommer kunna få henne att ställa upp på bild då och jag hoppas att vi kommer få många tillfällen att fylla i luckorna över åren. Tills dess så är det kanske några av er som vet vem jag talar om. Och jag konstaterar att det är verkligen kul att ha återfunnit en saknad vän.

Vet ni hur man vet när en ananas är mogen?

Det är bra att ha vänner från andra delar av världen. Precis som vi vet hur hjortronen eller åkerbären i norr ser ut när de är mogna så vet de längre söderut när en ananas är mogen. För mig har det här alltid gått på chansning. Den finaste ananasen åker med mig hem och sen är det ett lotteri när man skär upp den. Nu vet jag hur man tar reda på när den är mogen och det tipset tänker jag dela med av mig till er.

Jo, så här är det. När du med lätthet kan dra loss de gröna bladen i toppen på ananasen - då är den mogen. Sitter de fast - omogen. Det är lätt att testa i affären. Sitter alla blad fast kommer den inte smaka sådär sött, gott och runt och fruktköttet kommer inte vara mjukt. Lossnar bladen så får du en sådan här ananas.

Jag som skulle inte ha något julpynt i år

Och nu smyger det sig in från alla håll...

Nu blir det spännande!

Jag ska träffa en kompis som jag inte sett på nästan 25! år. Vi var 20 år gamla när vi sist träffades och det är svårt att tänka sig att mer än halva (faktiskt) livet gått sedan dess. Först hade vi tänkt ses på en fika, sen en tidig middag men nu blir det middag hemma hos oss. Och kanske lite vin.

Känner vi igen varandra tror ni? Jag ska berätta hur det gick i morgon.

Resa hem

Det är alltid blandade känslor att resa hem. Oavsett var man varit. Det roliga är slut och det är tråkigt men man längtar också hem till sitt eget. Till myspyjamasen och egna sängen, möjligheten att ta sig en macka när man vill eller att bara "vara". Nu har vi suttit fyra timmar i bil. Vi har lämnat av Richards syster på flygplatsen och nu möter oss den här skylten. Det kan inte vara ett bra tecken...

För nya läsare så bor vi på 888, Main Sreet. Om vi någonsin kommer fram.

Här!

Här firade vi riktig amerikansk Thanksgiving! Istället för hummer (vilket jag förstås hade föredragit men eftersom det var judiska gäster vid bordet så gick det ju inte) så blev det kalkon, revbensspjäll, tranbärssås, potatismos och sås, bryssellkål, rostad potatis, squashpuree, sallad, pumpapaj, fondue...m.m. m.m. VILKEN MATORGIE!!! Som våra svenska julbord fast annan mat.

Vi var 12 vuxna och 8 barn. Bilderna får berätta resten. Jag är varm i hjärtat. I sann Thanksgiving-anda. Om ni läser det här, kära värdpar, så tack! Tack också Google translate!

Packar

Packa. Det är i n t e kul. Men nu har jag konstaterat att necessär - det är såååå 90-tal. Tacka vet jag zip-lock så man kan se vad man har med sig!

Happy Turkey Everybody...

...och tack för recepten (Öbon är ej inkluderad i ironin)!

Ett tips mot ett tips?

I veckan är det kort vecka. Barnen går bara i skolan på måndag och tisdag och sen är det ledigt för Thanksgiving. Thanksgiving är en av Amerikas största högtider vilket jag berättat om tidigare. Vi ska åka till Richards syssling i Redding, Connecticut och fira. De äter inte kalkon vilket ju är den traditionella maten, utan de äter HUMMER!!! Funkar för mig. Nu till min fråga. Vi ska ta med oss en god sallad som ska passa till hummer och jag undrar om ni har några tips att dela med er av? Jag har googlat litet men hittar inget med det där lilla extra. vill helst inte komma med "bara" en grönsallad.

I gengäld får ni här ett tips på hur man gör sitt eget goda (och lite nyttigare) snacks. Jag brukade tidigare köpa Trailmix, nöt- och fruktblandningar i affären. De är ganska dyra. Nu blandar jag min egen. Tipset är alltså detta: köp storpack av mandel, jordnötter, cashewnötter, walnötter, russin, tranbär, torkad frukt, pumpakärnor, solrosfrön, kokos....och blanda själv!!!! Såååå gott! Även om man inte är något stort fan av jordnötter, som jag, så tillför de mycket god sälta till blandningen.

Nå, sallad, någon?

Idag

Är det en vanlig vardag!

Tiden

"Tiden går fort, det märker man på barnen". Hur många gånger fick man inte höra det när man växte upp? Nu vet man att det är sant och man vet också att man på något mystiskt vis transformeras och BLIR sin egen mamma när man blivit äldre och fått egna barn.
"Ät upp maten!" "Passa på att gå på toa innan vi åker!" och klassikern "Ska man se ut så där nuförtiden?". NUFÖRTIDEN! Jag dör så mossig man är som förälder. Barn MÅSTE tydligen spela musik högt för att uppskatta den. De måste tydligen vägra ha på sig stickade ulltröjor om de sticks (fastän de är gorgeous!) och de måste tids nog få välja frisyr själv. Och där är vi nu.

Glömde ju visa...

...utsikten från Richards jobb.

Förenta Nationerna

Säkerhetsrådet

Sectretary-General

Generalförsamligen

(Extraknäcker lite vid sidan om hemmafrujobbet. It's a dirty job but someone has to do it! )

Som ni ser så gjorde vi idag en utflykt till FN, Richards jobb. Sist vi var här blev vi runtvisade av vår vän E och hade en guidning av en av de svenska guiderna, den här gången var det Richards som visade runt och som guidade. Jag måste säga att jag tycker det är häftigt att få vara i den här miljön. Det är HÄR i Säkerhetsrådet och Generalförsamligen det "händer". Och här jobbar MIN MAN för att vi ska kunna leva tillsammans i fred i världen. Det är fint tycker jag.

Fotbollen är slut för i år

Inte en enda match har Edwards lag vunnit den här säsongen. Inte en. Laget var "the suckiest" i hela ligan enligt Edward och det var svårt att inte hålla med. Det här var en svår prövning för oss föräldrar. Hur ska man kunna säga att det viktiga är inte att vinna...det viktiga är att man har kul....för hur kul är det när man ALLTID förlorar. Hur peppar man det?

Grand Central Station

Det var vackrare förr i tiden. Visst var det?

Åh vad jag blev glad!

När jag fick höra vad ni gjort idag!!! Här är vi trötta och på väg hem.

Här

Här i soffan sitter jag nästan varje morgon och dricker min andra kopp kaffe. Eller, tredje-fjärde kanske är mera sant. Och soffan ser ni ju inte på bilden utan ni ser min utsikt. Idealt har jag som idag tränat och känner mig lagom "spagetti-mjuk" i kroppen. Det är här jag gör planer för dagen, kollar mail och så fejjan såklart. Idag står städning på schemat, sedan kvartssamtal för barnen och sist men inte minst får vi Sverige-främmande ikväll. Då vet ni vad jag gör idag. Längesedan ni kommenterade på bloggen - vad gör ni idag?

"Det är inte så roligt när man är barn..."

Den senaste veckan har barnen haft en liten insamlingsbössa med sig hem för att lägga småpengar i för att samla in medel till UNICEF. Idag var dagen när bössan skulle lämnas in så igår länsade vi fickor, skålar, väskor och fyllde på bössorna. Jag minns själv att vi när vi var små samlade in pengar i likadana "papp-bössor" och då var mottagarna Biafra. Typ.

Sen när barnen kom hem från skolan i eftermiddags så berättar de att de nu har lämnat in bössorna. Till BAN KI MOON!!! In person. Eller, ja faktiskt! Han, Ban Ki, kom personligen till skolan idag (till aulan) och hämtade bössorna samt tackade barnen för hjälpen. Han höll också ett tal till barnen och lärarna om FN och om hur vi alla klarat av stormen. Sandy alltså.

"Men det är ju jättecoolt!!" utbrast jag. "Ni har ju träffat en jätteberömd och viktig person idag, chefen för hela FN". "Vet du mamma, sa Edward då, det är inte så roligt att lyssna på Ban Ki Moon när man är barn."

Så mycket för det alltså. Men jag önskar jag varit där idag. Nu har både Richard och barnen träffat Chefen.

USA- I love you!

Varje gång jag ser en sådan här etikett så vet jag att jag bor i rätt land! Men hur bra?

Visst!

Någonstans förstod jag ju att det skulle sluta så här. TV i sovrummet, Netflix (som är en portal för tv där man för 7 dollar i månaden kan se ALLT. Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.)

Nu är jag inne på avsnitt 6 av Prison Break. Bara 75 avsnitt kvar...