Jag fyllde visst 45!

Men nu ligger jag verkligen efter med bloggandet. Kanske för att jag fyllde "supermedelålder" härom dagen och nu är på väg i nedförsbacken. Allt går långsammare - och fortare på samma gång. För visst måste man ju tänka att 45 är halvtid. Om man har tur. Alla blir inte 90!!

Morgonen inleddes med sång. Och paket. Och tårta. Jag älskar hur alla familjer har sina traditioner och hur rigid man är i dessa på något vis. 

45 blev smyckenas år. Jag fick ett halsband med pärlor, ett armband i silver från Efva Attling (med inskriptionen SIC ITUR AD ASTRA) och ett hänge, ett Return to Tiffany's-hjärta i silver att hänga i en kedja. 

Vid lunchtid blev jag inbjuden på bubbel av vännerna i huset. Mera presenter! En ansiktstvätt, ett läppglans, ett träningsprogram (T25 på sticka) och en handkräm. Så tacksam för dessa vänner!!

På kvällen var vi barnvakter och åt tacos (det var ju ändå fredag!) och popcorn i sängen. Mysig dag men jag tycker det är makalöst konstigt hur fort det gick mellan 30 och 45. Det känns som om det var igår jag fyllde 30.

Uppäten grapefrukt ser lite ut som tandkött eller hur?

Ett friskt tandkött, bör jag tillägga.

Snowmaggeddon blev till...ingenting

Vilken hype. Scare. Överdrift Juno var. Något snowmaggeddon blev det inte tal om och även om jag vaknade några gånger i natt av att det blåste kraftigt så kom det kanske en decimeter snö i NYC in alles. Så klockan 8 i morse öppnades tunnelbanorna och trafiken ställdes på igen och allt var som vanligt. Med det undantaget att ingen jobbar förstås. Och inga skolor är öppna.

I morse åt vi en långfrukost och barnen var ute ett par timmar och lekte i snön. Jag har tränat. Edward har bakat. Den här dagen har varit ungefär som en vanlig söndag.

Juno

Det är vad man har döpt monsterstormen till. Richard blev släppt från jobbet redan efter lunch och barnens eftermiddagsaktiviteter i skolan var inställda. Under dagen så skickades det ut ett meddelande om att stormen ger alla ledigt i morgon och det blir en så kallad "snow day". Vid midnatt ska stormen kulminera och man väntar uppemot en meter snö. Men staden är beredd. Tunnelbanan är stängd, vägarna är "stängda". Nu är det bara vänta och se.

Min dag idag har annars varit ganska effektiv. Promenerade och styrketränade på morgonen, städade, tvättade och handlade så vi är beredda tills i morgon. Bakade Paleo-bröd och lagade Västerbottenslax. Vi drack också ett glas vitt. Lite lyx när familjen får en extra ledig dag ska det väl vara?

Snowmaggeddon på väg

Part 1

Part 2 (30 minuter senare)

Part 3

Glömde

Glömde berätta att på Randall's Island ligger det ett stort mentalsjukhus precis som det ju gör/gjort här på Roosevelt Island. Vi bor ju i New Yorks första mentalsjukhus, The Octagon. Iallafall hittade jag den här vägskylten (på infartsvägen till ön) när jag promenerade runt litet när Edward tränade.

Man kan gissa att vägnamnet är en kvarleva från den tiden sjukhuset byggdes...

Tidig start

Vi var uppe med tuppen i morse, jag och Edward. För att hinna ända bort till Randall's Island (en ö i East River utanför Harlem) där hans helgträning hålls så måste vi ta 7.15-bussen hemifrån. Med båt skulle det ta ca 5 minuter att åka dit men kommunalt, med buss-linbana-buss, tar det en dryg timme.

Skylinen från Randall's är lika vacker som från vår ö och det var en fin morgon så det var inte så farligt jobbigt att stiga upp. När vi sedan kom hem vid lunch så hade Richard och Nelle också kommit hem. De var i Connecticut igår och firade släktens födelsedagar, alla tre tjejer i familjen fyller år i januari. Liksom jag!

Iallafall så bestämde vi oss för att göra en utflykt när vi ändå hade bil så vi åkte ut till Rockaway Beach i solskenet. 

Som ni ser var det inte läge att klä av sig men surfarna hade ändå hittat dit, den låga temperaturen till trots.

Det är ju bara så härligt att vara på stranden, oavsett väder. Ljuset är alltid fint. Och man blir alltid glad när man hittar en fin snäcka.

Helgen är slut. Dags att varva upp inför veckan...

"Var är mina gympakläder, mamma", "Oj, vi hade visst Franskaläxa till i morgon!"

....ni vet hur det är.

TGIF

Min analoga fredag gick åt pipsvängen direkt barnen steg av bussen. Edward hade under dagen blivit hembjuden till en kompis tillsammans med två andra pojkar och de skulle spela FIFA 15 (eller vad det nu heter?) och det är klart att han fick gå! Sen fick vi besök på kvällen så något brädspel blev det inte heller. Nya tag nästa vecka.

Nelle och hennes kompisar kämpar med att träna på sång och dans till talangshowen. Jag blir mer och mer förundrad över hur människor kan välja lärare som yrke...just sayin'. Men de blir långsamt bättre och nu har de börjat träna med rekvisita och kläder. Kommer såklart att bli bra hur det än går men man hoppas ju att de känner att de glänser!

Middagen åt vi sent med vår vän E och hennes hund Dog Hammarskjöld. Gissa om han var sugen på biffen?

Nu är det god natt här. Fotboll i snöstorm på Randall's Island i morgon. Edwards Coach var supernöjd ikväll när han meddelade per mail att träningen "var på" trots att det kommer dra in en snöstorm över New York med omnejd i natt. Han hade nämligen lyckats boka en fotbollsplan (field #72) under en bro som "should be playable". 

Polar Vortex is BACK!

Ok people!!

Idag prövar vi Analogue Friday - inga telefoner, iPads, datorer eller annan elektronik (tv, spel etc.) efter skolan eller på kvällen. Barnen är nästan upphetsade av nyhetens behag och har plockat fram ett spel som vi ska spela med fredagsmyset ikväll. 

Förbudet upphör klockan 9 och då ska alla ligga i sängen i pyjamas och så ska vi titta på familjeprogram på tv. Balans.

Cool idé i en affär

J. Crew i Flatiron District. 

Den som kan gissa hur många handskar det är vinner en fingerborg.

Tyst

Lisa har åkt hem. Barnen är i skolan. Richard jobbar. Jag är kvar med tvätt sedan en vecka, städning och eftersatt handling. Det är inte synd om mig.

Lite shopping

Vi åkte ner till Flatiron District idag för att shoppa litet. Skulle jag bo på Manhattan så tror jag är det är i det här området jag helst skulle bo. Dels är det nära skolan, och dels är det bara...mitt "hood". Flatiron Building (själva huset) är ju oerhört vackert och kanske det är känslan att det är Strykjärnshuset på Södermalm som skänker hemkänsla. I Strykjärnshuset har jag ju dessutom jobbat en gång i världen, så det kanske ytterligare förstärker känslan.

Blev det något shoppat då? För min del blev det två HELT ONÖDIGA SAKER - en svart kjol i typ svandun, eller fluffiga fransar och en cashmeretröja. Till. 

Har blivit besatt av cashmere är jag rädd.

Älskar Chagall

Elektriskt hår

Hon kanske har världens mest statiskt elektriska hår, jag vet inte?

Jag har skrivit om det förut...

http://lottaiparis.blogspot.com/2010/03/laddad.html?m=1

Med besök hinner man inte alltid blogga

Sent i fredagskväll kom min vän Lisa hit och sedan dess har det varit fullt upp. I lördags åkte vi till Brooklyn och jag promenerade för första gången över Brooklyn Bridge. Det var kallt (svinkallt faktiskt!) men klar himmel, sol och en alldeles, alldeles perfekt dag att uppleva bron.

På kvällen åkte vi sedan ner till Meatpacking och åt en god middag på Budakan, en asiatisk restaurang där tjejerna i Sex and The City åt en epic dinner i sista avsnittet om jag inte minns fel... 

Sen kan vi väl säga att det "spårade ur" lite. Vi tillbringade resten av kvällen på Gansevoort Roof Top Bar i ett drinkbord som serverade Tequila Shots. Ja, resten förstår ni själva. 

Vem som tog den här sista bilden på oss är lite...oklart om man säger så. Men vi dansade till klockan 03.30 och kul hade vi!!! Söndagen not so kul men värt det ändå.

Idag är det Martin Luther King Day och det är här i USA en Bank Holiday så barnen har varit lediga från skolan. Jag och Lisa bestämde att det var dags för lite kultur och släpade med ungarna på Metropolitan Museum. Barnen älskar inte direkt att gå på museum men det blev ändå en fin dag.

Avslutar långhelgen med en laxmiddag med broccoli hemma och Celebrity Apprentice på tv i sängen. I morgon ska vi ut på en liten shoppingtur. 

Lite ljusare tider

Det känns att ljuset har vänt. Eftermiddagarna är redan ljusare och solen visar sig mellan husen när middagen ska på bordet. Snart är den ovanför och kvällen blir lång igen. 

Våren. 

Är. 

På. 

Väg. 

Och fönstren måste putsas. Alltid är det nåt.

Hej!

Smink på men tillbaka i fleece och täckbyxa. Ikväll skulle jag och Richard gå ut på Parent/Teacher dinner på en restaurang i Chelsea. Barnvakt fixad och fördrink med vännerna bokad innan middagen. Så kommer barnen hem.  Edward har varit hemma från skolan, sjuk, i måndags och tisdags.  I morse var han bättre och fick gå. Big mistake. När han kom hem så var han ett vrak. En spillra. Ont i kroppen, ont i ögonen, huvudet och på 20 minuter steg febern från 36,8-38,5. Bädda ner i sängen. Frossa. Febern fortfarande i ökande så in med alvedon. Sen ge upp. Bara att ställa om. Av med finkläder och klackar och in i fleece och täckbyxa igen. 

LIFE with kids.

Mellanåldern

Stor. Ska uppträda med kompisarna i en talangshow, väljer kläder själv på morgonen och stänger dörren för att få "vara ifred" ibland...

Liten. Kan inte sova själv, har mardrömmar och får panik om inte gosehunden "Sossan" finns där man man som bäst behöver en vän.

Mellanåldern. 

Breaking NEWS!

Nu är det klart - Nelle och hennes fyra bästa kompisar ställer upp i årets talangshow i skolan. 75 nummer är anmälda (det var maxantal och det är redan fyllt, varenda ett) och våra flickor ska framföra "It's a hard knock life" från musikalen Annie. Sång och dans.

De har haft sin första rehearsal och det är väl tur att det inte är förrän slutet av februari. Om vi säger så.... Och att varje nummer får vara max 2 minuter. Är också tur.

Fortsättning följer...