Visum och säkra kort

Efter skolan idag var vi tvungen att gå och ta bilder till våra visum som ska förlängas. Det tog lite tid och när vi var klara var det middagstid och vi bestämde oss för att äta på en diner som ligger på 1st Avenue. 

Att äta på diner är alltid lite av Rysk Roulette. Egentligen finns det bara två säkra kort - hamburgare och pannkakor/våfflor. Edward och Richard valde burgaren och Nelle våfflor. Men vad äter man på paleo? Jag tog en spenat- och fetaostomelett och fy! Den smakade STEKBORD. Gammalt, läbbigt stekbord. När jag tittar på bilden av Nelle så är det ungefär som hon ser ut som jag kände mig efter ha ätit den omeletten. Ska komma ihåg de säkra korten till nästa gång.

UNIS_ART

Varje år har skolan en stor konstutställning. Barnen ska tillverka ett konstverk på en pannå med måtten 30 gånger 30 centimeter på ett givet tema som har med skolans profil att göra. Årets tema var "Dreams", Dreams of a better world. De som lämnar in ett verk deltar sedan i en utlottning om en iPad, en iPod och en iShuffle. Åtråvärda ting för barn idag. Hundratals bidrag lämnas in och sedan ställs de ut i lobbyn. Nytt för i år är att de lagt ut alla bidrag på Instagram @UNIS_ART.

Vad är oddsen att barnens bilder hamnar bredvid varandra? Med det gjorde de! Edwards är fotbollen/baseballen/världen i mitten och Nelles är den under med Chrysler Building. Fina va?!

Det har varit en spännande morgon

Richard stiger upp först i vår familj. När han kom in i köket och tittade ut i morse så såg han det här och ropade: "Lotta, kom och kolla, det ser ut som det kommer en herrelös pråm drivande i floden!". Mycket riktigt, titta noga så ser ni att i vattnet kommer en "del" av något pråmliknande glidande. Utan båt. Inte långt därefter kommer på land vår lokala polis (Public Safety Department, PSD) körande efter, ni ser bilen vid piren. De har såklart blinkande ljus!

Här glider pråmen vidare utanför vårt fönster och nu har en stor brandbil anslutit till PSD. Borta vid bron kan man också se att det kommer en båt. Vi tror det är brandkåren...

...men det visar sig vara den båt, "lots" som tappat pråmen. Man kan se hur den går för fullt för att hinna ikapp innan en olycka händer. På däcket står en kille i röda kläder och håller desperat på med ett rep... När den kommer fram kör den sakta intill...vill väl inte starta svallvågor som kan få pråmen ur kurs. SAMTIDIGT...

...har brandkåren vaknat till liv och skickat en båt i full kareta! Ingen tanke på svallvågor här.

Full fart framåt och de är framme vid båten ungefär på samma gång. Ägaren försöker "fånga in pråmen" och brandkåren åkte vidare. Kanske för att varna någon stor tanker på väg? Svaret får vi aldrig för sedan gled de vidare ur vårt synfält.

Men vilken spännande morgon. Det är kul att bo vid vatten.

Bara lite kul!

Dagens första kopp kaffe...

Surrealistisk upplevelse

Det har inte vart någon bra dag idag. Först det där med det grå hårstråt och sen tandläkaren på det. 

Mina fyllningar i tänderna är från 1978-80. Typ. Kanske någon kommer från 1982 eller så men i vuxen ålder har jag inte haft några hål. Ändå har jag rotfyllt två tänder och nu ser det ut som jag behöver rotfylla en till. Alla mina gamla lagningar "läcker". Det kommer in saliv inunder lagningen och så blir det hål under. Omöjligt att förhindra. En tand lagades idag, jag måste göra en till om två veckor (i förebyggande syfte) och så har jag tydligen ett nytt hål i en visdomstand? Suck. Men idag vänner fick jag uppleva hur det är att laga hål i AMERIKA!

Först bedövades hela området med en slags bedövningsgelé. Sen lustgas. Sen spruta ett. Sen lustgas. Sen spruta två. Lustgas. Och sen på med musik i sköna hörlurar, lustgas hela lagningen och sedan syrgas för att kvickna till efteråt. Wow! Det var en helt surrealistisk upplevelse med Bryan Adams "Robin Hood-låt" OCH borrljud inne i huvudet!! När det var klart och jag fick sätta mig upp sa tandläkaren "Oj, den tog visst ögat också!" Hon syftade på spruta nummer två. "Jag var så rädd att du skulle känna NÅT att jag tog i lite med bedövningen".

Nu sitter jag här. Yr i bollen. Sned i munnen, kinden och ögat. Kaffet rinner utanför. Men ont - det gjorde det inte.

Mitt första

Grå hårstrå. Buuuhuuuu....

Bloggen

Kommer ni ihåg att jag berättade att Nelle skulle skaffa blogg? Och att jag var väldigt, väldigt tveksam... Nu har de bloggat ett tag och den här bloggen kan bara läsas av klassen, föräldrar och så läraren såklart. Det är hon som godkänner allt som publiceras på bloggen. Så nu känns det ok.

Blogginläggen varierar kraftigt från barn till barn. En del skriver "ingenting" om minecraft och annat strunt, andra lägger ut dagboksliknande inlägg, som den här!

Nelle hade lagt ut NADA. Inte ett inlägg. Varje gång det var bloggdags i skolan hade hon varit borta och hemma fick hon den inte att funka. Och jag glömde helt bort det. Så igår när läxan var att blogga en hel vecka så blev det lite panik. Tack och lov så är lärare här "on call 24/7" och svarar på mail dygnet runt. Så vi mailade, fick svar och igår började hon sin blogg. Bloggen heter kort och gott "Nelle" och det de fått i uppgift att blogga om i veckan är en projekt de håller på med i skolan. De har fått välja ut en person som de ska "forska på". Personen ska ha "gjort någon skillnad", varit viktig på något sätt i världen. Fröken valde Rosa Parks och sedan fick barnen välja. Förra veckan gick de till biblioteket och valde ut litteratur som de läste och nu ska de skriva en sammanfattning av det som de läst på sin blogg. Nelle valde Jackie Robinson. Ibland mår jag dåligt över min oallmänbildning. Nu vet jag vem han är men vet ni? Hör han till allmänbildningen?

Här försöker Nelle lägga in en kort video i sin bloggtext och jag vet inte hur man ska göra. "Men mamma, man går bara till youtube, copy, tryck på link, så kommer den upp här...". 

Nya tiden, nya tiden....

Baka baka paleo

Börjar äta paleo idag igen. Lite modifierat med lite ost och någon gräddskvätt då och då...men jag tycker faktiskt att det fick mig att må bra!

Så idag har jag bakat ett focacciabröd som jag stoppat in i frysen så jag kan dryga ut soppor och sallader litet. Jag tycker det lätt känns lite trist annars med BARA en skål soppa. 

Innan ugnen...och nedan det färdiga brödet minus en bit som redan hamnat i min mage med en kopp kaffe med mandelmjölk.

Sen har jag börjat träna med min personlige tränare Eric idag igen. Ska köra tillsammans med en kompis en gång i veckan till slutet av april. Vi har valt att träna på måndagar så sätter man "tonen" på veckan hoppas jag. Jag ska försöka styrketräna 3 ggr/vecka, gå på minst 2 PowerWalks och sen yoga minst ett pass! Kombinerat med bra kost så ska det nog bli bra.

Är det någon annan som kommit igång med vår/sommarträningen?

Uppe med tuppen!

Vi steg upp klockan sju i morse för att tillsammans med några andra svenskar bänka oss framför tv:n i medierummet här i huset. Där kunde vi i sköna soffor och storbilds-tv titta på...det svenska os-fiaskot. Får man säga så fastän vi vann silver? Men visst såg det ut som det var ett lag som hade inställningen "vi ska vinna det här!" och ett lag som tänkte "måtte detta bara ta slut". Säger inget mer men jag är besviken över att ha sabbat min söndagssovmorgon.

Efter hockeyn åt vi en megafrukost med ägg, sausage, bisquits, bacon, yoghurt, juice KAFFE såklart och så lite ost och grönsaker. Vi grundade ordentligt kan man säga och sedan åkte vi till New York Aquarium. Det ligger i Coney Island, Brooklyn och vi hade hyrbil i helgen så det var riktigt bekvämt att komma dit. Annars är det drygt en timme med tåg och den här helgen så gick det inga tåg från Roosevelt Island...renovering av tunnelbanan.

Akvarium är akvarium (fiskar och sälar och pirayor...) men det var en mysig utflykt. 10 grader varmt och sol, lite sjölejonshow och dyr glass. 

På stranden var det vinterbadare som tog sig en simtur i havet och så tittade barnen lystet på Coney Islands nöjesfält. Vi kommer tillbaka i sommar!

God Natt!

Allt är bra - hon hör igen!

Klockan kvart över sex i morse åkte vi hemifrån, jag och lillan. Vi skulle vara där klockan sju och planerad operationstid var 8.20. Manhattan Surgery Center ligger på andra sidan Manhattan, nästan ute vid Hudsonfloden, så vi tog taxi. Det duggregnade och var så himla tidigt!

Den här gången så var Nelle helt lugn och kom ihåg hur det var förra gången hon opererades, det är ju bara ett drygt år sedan. Vi skrev in oss, fick ett rum/bås, fick sätta på oss sjukhuskläder och sedan var det bara att vänta.

Nelles lilla hund ZouZou var med även den här gången och jag fick följa med hela vägen. Tycker fortfarande att det är otäckt att se henne sövas. Ögonen vänds ut och in och kroppen kämpar emot. Jag antar att det är det som är vår "överlevnadsinstinkt" - vi vill inte bli medvetslösa och försvarslösa. Sunt.

Operationen tog 20 minuter och hon var lite ledsen och hade ont precis efteråt. Men så fick hon alvedon (och hade fått "narcotics", Fentanyl, av narkosläkaren) och sen var hon ok efter en halvtimme.

Omedelbart hon vaknade så kunde hon bekräfta att hon hör bättre! Och nu har hon tillbringat dagen i sängen med tv:n. På normal volym och inte pensionärsvolym!!

Allt bra som ni hör.

Titta noga på mitt ansiktsuttryck här

Som en skrämd hare! Men nu har jag iallafall släpat till i gymet igen. Och jag lär få släpa min lekamen i morgon...

Appropå i morgon, håll tummarna för Nelle som opereras kl 8.15. Uppställning på sjukhuset klockan 7, ingen mat eller dryck - we know the routine!!

Läst på Facebook = sanning!

Härom dagen läste jag ett inlägg på Facebook som jag så totalt kände igen. Det var en kvinna som pratade om hennes totala ovilja och olust inför att laga mat. Hur hon kände att hon aldrig någonsin mer i hela sitt liv skulle vilja laga en maträtt. Hon var färdig. Färdig med att tänka ut vad de skulle äta, färdig med småbarnsår med korv och makaroner...färdig. Hon ville. Inte. Mer.

Jag känner igen mig så i det här. Jag hatar verkligen matlagning. Det är som att hela kroppen (speciellt armarna) fylls med bly och jag kan inte använda dem ordentligt. Det finns ingen finess eller enkelhet i min matlagning. Jag är inte helt värdelös, men jag finner det aldrig kul? Jag avundas dem som lagar mat med lust. Som på riktigt tänker "undrar hur det här blir med lite chipotle"....eller rättare sagt, de tänker "det här skulle bli ännu godare med lite chipotle!". De vet det! Som att de känner det i sin mun.

Idag gjorde jag en jättegod blomkålssoppa med citron och mandel/parmesan/basilika-strö på. Men jag tänker alltid att den här skulle någon annan gjort godare.

Om jag vinner 150 miljoner dollar så är det första jag ska göra att skaffa en kock.

Efter doktorn

Glam.

Dagens asgarv!!

Nelle ska ju opereras på fredag och innan en operation är det ändlösa dokument som ska fyllas i om hälsostatus. Det ska också göras en "medical clearance" av läkare, alltså en full läkarundersökning, och sedan görs bedömningen om hon kan opereras. En av de viktigaste frågorna gäller såklart narkosen, sövningen, och där MÅSTE narkosläkaren veta längd och vikt på barnet för att "söva lagom". Richard satt i fredags och fyllde i alla hundratals frågor online och idag ringde de från kliniken. 

"I'm calling to check some details from the online form you filled out Friday...you stated that your daughter is 7 years old, she is 5 foot 3 tall and weighs 551 pounds...????"

Alltså: Nelle är 7-årig 165 centimeters 250-kilos koloss!!! HAHAHAHAHA! 

Det är ju tur att de dubbelkollar.

Sommaren är bokad

Vi blir hemma nästan 2 månader, jag och barnen. Vi kommer hem efter midsommar, den 24 juni, sen åker vi tillbaka till NYC den 20 augusti. Längtar redan efter ljumma dopp (hahaha, iskalla dopp) i svenska sjöar, kanske någon bjuder på en båttur i skärgården, en grillkväll, en sovplats! Stugan är uthyrd men vi räknar med att stanna i huvudstan iallafall i 2 veckor. Sen blir det Norrbotten och Boden och en weekend till i stan för mig första helgen i augusti, 1-3/8. Om du som läser det här vill hitta på något då så hör av dig! Och mamma och pappa: hoppas ni kan ställa upp som barnvakt och taxi den helgen. Det var nämligen så att mina SAS-bonuspoäng höll på att "brinna inne" så nu bokade jag en biljett bara för att...iallafall inte ge bort poängen. 

Vi har sex minusgrader idag och snön ligger kvar på marken. Våren och sommaren känns långt borta när jag tittar ut men idag känns den lite närmare i bröstet.

Kanske dax att putsa fönster snart?

Ibland orkar man bara inte

Jag brukar skoja med en av mina kompisar om olika lågvattenmärken när det gäller att klä sig. Ibland, som idag, orkar man bara inte utan klär sig varmt, bekvämt och tråkigt. Men här har jag ju ändå "tänkt till". Färgskalan är sammanhållen (i pigga färgen grått!) och jag har klätt mig hela vägen - jag har jeans och tröja och riktiga skor. Inte joggingbyxor, sunktisha och gamla joggingskor. Men inte heller det räknas som det lägsta. Lågvattenmärket når man ordentligt först när man varken har bh eller trosor när man går ut. Alltså joggingbyxor, sunkig t-shirt (gärna lite smutsig) och slitna joggingskor UTAN bh och underbyxor. Då ska man ta sig i kragen...om man nu hade haft någon.

Så här såg jag ut idag. Tråkig tråkig tråkig.

Och som ni hör har jag inget spännande att berätta heller. Vi åt lunch på stan, barnen och Richard såg Lego-filmen på bio. Nu är huset fullt av ungar och jag är glad över livet i stort. 

Dagen började med en lång frukost

Ägg, bacon, croissant, juice, kaffe...sitta tillsammans hela familjen och prata vid frukostbordet. Så himla mysigt! Det är verkligen en bra start på dagen.

Edward har haft ont i en fot länge och igår kväll så klagade han så till den milda grad att vi faktiskt kände att vi kanske borde kolla upp vad det är. Vanligtvis är vi (iallafall jag) ganska tuff och tycker man ska gå och träna även om man har lite ont men idag så kändes det inte bra. Tänk om det var en spricka eller nåt? Iallafall gick Richard och Edward till City Md (typ Cityakuten i Stockholm) och kollade. De undersökte och röntgade för säkerhets skull båda fötterna för att jämföra. Ingen spricka men man tror nog att han har fått en inflammation i en sena i foten och därför behöver antiinflammatoriska mediciner, vila och sjukgymnastik. Så med facit på hand var det ju bra att han gick. Även om inget var brutet.

Jag och Nelle trotsade snöstormen (ja, igen!) och åkte ner till Greenwich och Sockerbit, en godisaffär med svenskt godis. De hade mycket av "våra svenska gottor" men inte allt, salta skallar till exempel. Tydligen får de inte importera godis med naturliga färg- och smakämnen utan bara sådana "medel" som Amerikanska Livsmedelsverket godkänt. Dumle hade de visst också problem med och fiskbullarna var slut så det blev lite antiklimax. Vd de däremot hade var Papppelina-mattor och nu funderar jag på en gul eller svartvit...$89, som hittat! Ironi.

Efter sockerbit var vi hungriga och åt en jättegod pizza på Kesté med ruccola, prosciutto. Sen tjej-shoppade vi litet, hårband och hårklämmor.

Nelle har bestämt sig för att spara ut luggen (tror alla 8-åringar vill det!) och då behövs det klämmor och gummiband och diadem i massor. Vi passade också på att snygga till håret lite hos en riktig frisör. Klippte över en decimeter och det syns knappt. 

Ikväll ska vi stanna hemma och se på tv. Eller film. Själv är jag sugen på att gå ut men det är svårt att få med sig någon i snöstorm. Här är alla gjorda av socker. Ironi.

Hoppas ni har en härlig helg!

Alla Hjärtans Dag

En vagn full med mat till middagen, rosor och lunch från favorit-Thai-restaurangen. Idag kommer Richard hem!!!

Happy Valentine's Alla!

Nya rör

Och det är inte hockeyrör jag pratar om utan nya rör i Nellans öron. Igen. För femte gången...

Runt jul/nyår sedan ramlade ett av rören i Nelles öron ut och vi tänkte "nu är det vara vänta och se". Vid 8 års ålder brukar öronen nämligen växt färdigt såpass att man klarar en förkylning utan öroninflammation och ständig vätska i mellanörat. Men för några veckor sedan ändrades Nelles "väsen" och hon har varit irriterad, aggressiv - inte sig själv - och då förstod jag att nu är det kört igen. Så har det nämligen varit varje gång hon har haft problem med öronen. Tydligen påverkar det också barnens beteende, "behaviour", som hörseltestdamen så fint sa idag. 

Testerna visade inget annat än det jag trott. Hon har helt fullt med vätska, hör nästan ingenting på båda öronen och behöver nya rör i bägge öronen. Specialisten gick också in med en kamera och tittade om några nya polyper växt ut i näsan men det hade det inte. Så nu ska man testa om hon har några allergier som kan påverka. Mögel, damm (hos mig? Näääh!!!), kan visst också ge sådana symtom. 

På fredag ska hon opereras igen. Lillan.

Vår utsikt idag

Kl 21.15

Sms från skolan, den är stängd i morgon på grund av snöstormen! SOVMORGON!!! Smaka på den. Tur jag var vaken en halvtimme till.

Trötta trötta trötta

Vi har varit så trötta idag jag och barnen att det liknar ingenting. Redan i morse var vi helt färdiga och sen var det skola och jag har ju till och med varit deras svenskafröken idag, och så läxor och mat och... Iallafall. När vi äntligen fick gå och lägga oss efter en lång dag, klockan var då halv åtta, så sa Nelle till mig 

-Mamma nu kommer jag säga någonting jag aldrig tror jag har sagt förut. Jag vill gå och lägga mig!

Nu är klockan kvart i nio och nu släcker jag lampan. Stormen Pax kommer i morgon så det gäller att vara pigg.

Valentin-korten är klara!

Jag tycker de blev rysligt söta. Do it Yourself när det är som bäst!

Jag är trött

Kanske magsjukan med två "matfria" dagar och en natt med bara fyra timmars sömn tar ut sin rätt...jag har hur som helst varit extremt trött idag. Kunde omöjligt somna igår efter att ha läst ut Sandmannen (vilken bladvändare!) och nu har hela dagen och kvällen gått och jag ligger till sängs. 

Två saker ska jag nämna om dagen:

1) Mamma fyller år idag! Vi har grattat live tack vare Skype!

2)Vi har pratat med Richard över FaceTime från hans kollegas telefon i Tchad. Han har det bra! 

Konstaterar. Himmel vad lätt det är att hålla kontakt nuförtiden. Om man vill.

Vi är friska!

Alla mår bra idag! 

Jag har tvättat, städat och vädrat ut all magsjuka och vi har varit ute! Vi fick ett mail sent igår kväll om att de försöker sätta ihop ett inomhusfotbollslag på ön som ska vara med i en liga östra New York (mestadels Manhattan) och Edward är en av dem som de vill ha med i laget. Det är en speciell typ av inomhusfotboll (Futsal) med bara 4 spelare på planen, ingen kroppskontakt och ett otroligt snabbt passningsspel. Bollen är i spel hela tiden och endast 4 sekunder tillåts att hålla bollen när man är målvakt, eller en hörna ska läggas, eller ett inspel (istället för inkast). Vore så kul om de kan sätta ihop ett lag! Idag träffades de för att titta på matcher i ligan och på torsdag kommer ligaledaren att göra en bedömning om de har ett lag som håller.

Jag har också målat naglarna idag. Neonorange. Syns inte på bilden men det är verkligen en glädjeinjektion. Nu ska jag läsa ut min bok och sova. Två "open house" i skolan i morgon...busy busy!!

Det tog nästan övermänsklig kraft att laga det här till Edward till middag

PS Han fick frukost av Nelle. Fick servera sig flingor och toast själv till lunch och något kvällsfika blir det inte tal om.