Time for Crème Brulée

Varm choklad med marshmallows

Det är bara 5 grader varmt i New York idag. Regn i luften och riktigt, riktigt ruggigt. Vi dricker varm choklad med marshmallows och ägnar oss åt hemmapyssel. Ikväll ska vi ut på restaurang med vänner. Vår favoritrestaurang i Paris, L'Entrecote, har en systerrestaurang här i stan, så ikväll blir det kött. Och sås. Och pommes. För det råkar vara det enda som finns på menyn. Men vilket kött sen. Och vilken sås. Och vilka pommes. Ni som varit med oss i Paris vet vad jag pratar om.

Vi startar lovet...

...med fotboll såklart. Jag har upptäckt att med åldern så infinner sig en nästan fullständig oförmåga att "explosionsstarta", överhuvudtaget att springa fort, utan att nästan drabbas av en nära-döden-upplevelse. Batteriet i kroppen tar slut, eller rättare sagt det är som en dieselmotor: måste värmas först, och sen går det långsamt upp i fart för att till sist nå sitt max som inte heller det är särskilt fort. Och sen kollaps. Nästan huvudvärk. Av att springa fort. Gud vad sorgligt det är att bli äldre på många sätt. Man tog liksom kroppen för given.

Som kryddan som saknats

Som skållade råttor sprang vi föräldrar runt från klassrum till klassrum igår. 10 minuter här, 10 minuter där. Och vi fick höra så mycket fint om våra barn, "det är som om han alltid varit i vår klass", "han har fått kompisar", "han är jätteduktig och kämpar med engelskan och läsningen", "han har en stark matematisk grund" och "hon har fått kompisar", "hon förstår ingenting än av vad vi säger men hon är alltid öppen för att lära sig och hon hänger med och gör som de andra"...ingen oro från någon lärare.

Och finaste kommentaren av alla...

"hon kom in i vår klass och det var som om hon var kryddan som saknats i kryddlådan - nu är klassen komplett".

Man kan säga att A-barnen levererar.

Nu börjar det!

Vad produkten innehåller

Och varför ska vi behöva skriva ut det på mat nuförtiden?

Utvecklingssamtal och Spring Break!

För några veckor sedan fick vi mail om att det var dags för utvecklingssamtal i skolan. En fil var bifogad och där skulle man online boka upp sig för möten med de lärare som man som förälder ville träffa för att prata om hur det går för just ditt barn i skolan. Barnen har ju olika lärare i musik, gymnastik, konst, ESL (English as a Second Language) o.s.v. så det kan ju bli ganska många möten om man har fler än ett barn. Klockan 15 en fredag eftermiddag "släpptes" tiderna online och det var huggsexa bland oss föräldrar för att få ihop tider som är vettiga så man inte måste vara där i flera dagar i sträck. Vi fick ihop ett bra schema och ska ikväll mellan 17.10-18.30 träffa Edwards och Nelles huvudlärare samt ESL-lärare. Vi valde att fokusera på det i år men det finns många som försöker träffa ALLA barnens olika lärare... Mötet är planlagt till tio minuter per barn och ämne, sen är det nästa. De här "konferenserna", som det kallas, håller på i tre hela dagar och gäller hela skolan.

I år spelar väl de här samtalen inte någon större roll för oss, vi vill ju mest försäkra oss om att "allt går bra" men tänk om det inte gör det. Socialt, akademiskt eller att det är problem på annat sätt, hur tänker man då att det ryms i ett samtal på 10 minuter? Jag vet inte, jag kanske är av den gamla skolan men jag tycker att det är viktigt att man har tid för samtal. Särskilt när det är så viktiga samtal som utvecklingssamtal. Vad tycker ni?

Sen en god nyhet. I morgon börjar barnen sitt första lov - Spring Break! Inget Florida för oss i år men väl sovmorgnar och roliga aktiviteter på schemat. Påsken ska vi vara i Conneticut och där ska vi även träffa Richards syssling! Ja, han har ju släkt här. Släkt som var okänd för honom tills för bara ett par år sedan men som vi nu ska få träffa. Sysslingen är en man (kille?) i Richards ålder som har barn i våra barns ålder. Ska bli så kul och spännande.

Inte just någontinig

Även om man bor i New York så har man dagar när man gör "som just ingenting". Man äter frukost, sätter på en tvättmaskin, torkar och viker ihop den, man handlar lite mat, man byter tandborste från rosa till gul. Man slösurfar lite på nätet och dricker kaffe.

Igår var en sådan dag. Det är konstigt hur snabbt vardagen infinner sig.

Nästan psykbryt

Tror ni att alla saker jag beställt kom igår? Nej. Det gjorde de inte.

Tror ni att det framgick av hemsidan idag att köksstolarna jag just beställt inte levereras förrän 31 juli? Nej. Det gjorde det inte.

Tror ni att vårt shipment kommer levereras inom de utlovade 3-6 veckorna? Återstår att se. Vår container har blivit kallad till x-ray i tullen.

Psykbrytet är nära och vi forsätter leva som vi är på en livslång picknick. "Jamen, det är ju mysigt barn att äta, sova och göra läxorna på en matta på golvet. MYYYYYSIGT!!!".

Det gick bra

En platta på gasspisen stod på när jag ställde mig i köket vid 11-tiden för göra i ordning lunch. Den hade stått på sedan klockan sju i morse när kaffet gjordes i ordning. Jag stängde av den, ringde Richard för att berätta att den stått på så vi måste vara uppmärksamma på det framöver. Sedan gjorde jag i ordning min lunch. Och åt.

Först nu funderade jag på vad som kunde hänt. Brand i vår lägenhet. Brand i huset. Katastrof. Allt för ett glömt vred på en gasspis.

Det är många sådana situationer som går förbi en i livet. För de allra flesta av dessa situationer passerar ju obemärkt förbi. Vi upptäcker ett stykjärn, en kaffebryggare, en platta - stänger av och tänker inte mer på det. För att det "gick bra". Det är väl tur det. Att det i de allra flesta fallen faktiskt går - just bra.

Det här med träning kan vara svårt

I vårt hus finns ett gym. Ett nytt fullutrustat gym. Modernt och fräscht. Innan vi flyttade hit bestämde jag mig för att "när vi flyttar så ska jag dag 1 börja gymma". Nu har vi bott här i en vecka och jag har inte ens så mycket som "tittat in" i gymet. Varför är det så?

 
Jag har i och för sig promenerat VARJE vardag i en timme tillsammans med min nyvunna vän (bildbevis ovan - jag har tights och träningsjacka på mig!) men nu var det ju styrka jag skulle bygga. Jag måste ta mig i kragen helt enkelt. Ringa det där samtalet till PT:n och boka en tid. Nu har jag ju all chans i världen att hämta tillbaka de där förlorade åren när jag inte tränat någonting.

Så, snälla, peppa mig nu att börja!!!

Lite krassliga igen

Hela hösten var jag krasslig. Till och från kände jag mig hängig, risig, febrig, ontig. Och det var inte bara jag. Merparten av de vi känner hade det likadant. I månader höll det på i Stockholmsområdet och det verkar som de som inte hade "det" i höst, fick det nu på vårvintern. Eller som vi som fick det både och. Jag började efter ett tips äta D-vitamin efter jul och trodde det var räddningen men nu är jag risig igen. Inte sjuk men heller inte pigg. Båda barnen klagar också över att "de luktar illa i munnen" och båda känner sig lite låga. Gråtiga för minsta lilla och matfriska. Ja, just precis matfriska. I vår familj blir vi hungriga precis innan vi blir sjuka. Som för att bunkra. Själv känner jag mig också sänkt. Hungrig och huvudvärk igen. Och värst av allt, ont i halsen. Får se var det här slutar. Jag sätter en tia på halsfluss.

IKEA där vi tillbringade dagen var som vanligt en mardröm. Delar som saknas när man kommer hem, lite trasigt här, en buckla där. Nu vet jag varför alla våra möbler kommer från loppisar. Då vet man vad man får.

I morgon kommer leverans med soffa, soffbord, lampor och lite annat smått och gott. Jag visar sen.

Väggen och pallen är klar

Tavelkritevägg och knallgul pall. Check! Lite för sent insåg jag varför Richard gått med på det här. Gnaget. Behöver jag säga mer?

I morgon åker vi till IKEA igen. Rostfria hyllor ska ställas där pallen står. Kommer rymma kokböcker, snygga burkar med mera. Det är otroligt ont om förvaring i vår lägenhet och nu förstår man brilliansen med vind- och källarförråd.

I övrigt har det varit en lugn dag. Tränat, målat och softat. Quesadillas till middag och film på datorn ikväll. Precis som en go' lördag kan vara.

Finn ett fel

Grillfest i torsdagskväll. Det hade varit över 25 grader varmt på dagen och vi gjorde knytkalas med grillad lax, grönsaksspett, flera sallader, röror, bröd, korv och annat gott på bordet. Vi drack också lite vin och öl vilket såklart är HELT förbjudet. När "polisen" kom (den finns en ö-polis, RIOC=Roosevelt Island Operating Company, som är ungefär som Securitas) så åkte alla flaskorna snabbt bort från bordet och sen när de cruisat förbi var allt som vanligt igen. Ska en annan gång berätta om när vi fick parkeringsböter av RIOC på ön... Det finns ett fel på bilden, kan ni hitta det?
Ledtråd: värme/kyla.

De här borden och grillarna ligger i anslutning till vårt hus och precis ovanför (till höger i bilden) ligger en utomhuspool med solstolar som väntar på säsongen. Tydligen är den öppen maj-september. Även om vi inte bor PÅ Manhattan (vilket vi ibland kan sörja) så kunde det inte blivit bättre med barnen.

Idag är det lördag viket betyder lördagsgodis!!! Ha en bra dag alla.

Jag kan inte se mig mätt på det här

Eftermiddagslek på gården

Livet har inte ändrats nämnvärt. Vi bor i lägenhet med kanalutsikt, vi är lite "off" från stan men ändi "i", barnen går i skola och är hemma strax före fyra, de leker med kompisarna på gården på eftermiddagen och jag dricker kaffe med någon mamma. Och skvallrar. Vi människor lever i cirklar.

Vad är det där på bilden...?

...tänker ni kanske?

Och då kan jag berätta att det är ju värsta bästa uppfinningen! Inte ny men varje gång jag bott i USA (och det är ju faktiskt tredje vändan nu) har jag förundrats över att vi inte har det här i Sverige. En food waste disposer. Alltså ett hål rakt ner i diskhon dit du föser ner alla matrester från avspolade tallrikar och därnere finns en kvarn som maler sönder matresterna och skickar till...en kompost? (Måste ta reda på det.) Inga äckliga rester att plocka upp och slänga, grönsaksskal rakt ner i diskhon, spola och sen, vips! borta. Love it!!!

Lite lyxigt är det allt...tycker jag.

Det jag tycker är lyxigast med att vara hemmafru är nog en del av det som andra skulle tycka vara det värsta med att vara hemmafru. Jag älskar ensamtiden, egentiden. Egentiden där jag kan vara själv och bestämma själv - över allt. Det är ljuvligt. Om jag vill äta lunch klockan två på eftermiddagen så gör jag det. En avokado och tranbärsjuice. Med lite salt. Inga kastruller, inget krångel. Gott. Om jag vill lägga mig i 5 minuter på dagtid så gör jag det. Om jag vill läsa en hel dag så gör jag det. Eller shoppa. Eller gå på museum. Eller vad som helst - SOM JAG VILL. Visst kommer det ju en del förpliktelser med hemmafrulivet också (de där tråkiga vi pratade om förut) men det är ok. För mig är det faktiskt ganska rofyllt att vara ensam.

Många jag känner berättar om hur de börjat "klättra på väggarna" under föräldraledighet, arbetslöshet eller för lång ledighet, självvald eller ofrivillig. Så har jag aldrig känt. Är jag kanske en ensamvarg längst där inne? Eller bara konstig? Och arbetsskygg, ha ha!

PS Förresten fungerar inte det trådlösa nätverket så ni kan sluta slita ert hår över vad vi ska döpa det till. Det var helt enkelt för bra för att vara sant att det "bara skulle funka".

Trådlöst nätverk

Då blir man så här glad! Nu måste vi hitta på ett namn på nätverket. Förslag?

Från ytterlighet till ytterlighet

Vår vän E där vi har bott senaste månaden har mycket saker. Så  mycket saker att Nelle härom dagen utbrast "Mamma, E har verkligen allting...". Lite kan jag hålla med henne, E har sparat det mesta. När vi kom kunde hon med lätthet plocka fram lego, duplo, playmobilleksaker till barnen. Hon hade sparat allt från när hennes (nu vuxna) barn var små. Hon har också sparat en hel del annat och efter ett helt liv så blir det ju en del... Här i vår nya lägenhet har vi det omvända. Vi har verkligen ingenting. Senaste dagarna har jag försökt få i ordningställt så vi kan sova, äta och...ja.

Sover gör vi. Såklart blev det inte precis som det var tänkt eller beställt från början (IKEA) men vi ligger iallafall i varsin binge nattetid. Om än på golvet.

Äter gör vi på tallrikar och med bestick. Något bord har vi inte än. Eller stolar heller för den delen. Det här är ett litet problem. Vår snälla danska granne har nu förbarmat sig över oss och lånat oss några stolar från deras terrass så nu sitter vi vid baren i trädgårdsstolar och äter. Det är lite lågt. Men vi sitter.
Jag har spanat in ett bord på en affär i stan men just när jag var där för att titta på det (och beställa det) så "gjorde de om" affären till en nattklubb/ett event och möblerna som inte passade in där förflyttades till ett lager. Bland annat mitt bord. Efter den 1 april ska det visst vara tillbaka i butiken...

Det är för övrigt tydligen det senaste här i NY. Att hålla event på möbelaffärer. När Obama var i stan (ni minns va?) så var hans fest också på en möbelaffär. Bra reklam för affären och snygg setting för festen.

Badrummen är nu också i ordning. Duschdraperier i varje rum. En handuk till oss var. Duger.

Vårt shipment ska förhopppningsvis dyka upp i nästa vecka och då hoppas jag att det blir lite "mysigare". Har också gjort en möbelbeställning på soffa, soffbord och lite sånt. Det blev den grå, jag fick inte "igenom" en lila soffa...jag tror det blir fint.

Sen håller vi ju på att måla en vägg med tavelkritefärg också. Det visar jag när det blir klart.

Här kommer lite bilder, håll tillgodo!

Som ni märker ligger det ouppackade IKEA-paket i alla rum. Det blev en hel del felbeställningar som måste åtgärdas. Helgen kommer tillbringas i Brooklyn igen, på IKEA som har utsikt över Frihetsgudinnan från restaurangen. Jag antar att det kunde varit värre. Här i spegeln ser ni mig. Fräsch som en nyponros. Jag lovar att visa bilder över utvecklingen av vår lägenhet. Nu är vi på plats och jag känner mig redan hemma. Äntligen bor jag i New York.

Kan inte sova

När du hemma i Sverige läser det här har jag förhoppningsvis somnat. Klockan är snart ett och jag ska upp om några timmar men jag kan bara inte sova. Huvudet är fullt av alla "kom-ihåg" och jag ligger och vrider och vänder mig i sängen. Vi höll på med lägenheten till klockan 22 och i morgon flyttar vi in på riktigt. Då kommer sängarna med bud. Våra sängar. Det ska bli så underbart med ett eget boende där man kan lämna disk framme, tandborsten på tvättstället, shampooflaskan på badkarskanten...till och med ett par smutsiga trosor på golvet om man vill! Bara för att. Det är jobbigt att leva i väska och vara på lånad mark men den här vistelsen har för vår del gått otroligt bra. Jag hoppas vår vän E känner likadant. Jag vet inte hur vi ska kunna tacka henne för att vi fått stanna här i en hel månad men vi ska iallafall börja med en liten gåva signerad Steve Jobs(RIP). God morgon på er och väck mig inte!

"Teaser"

Usel bild men en liten förhandsvisning om hur vårt kök ser ut!

Här händer det inte mycket

På bloggen, alltså. I mitt liv är det däremot "full huggning", som min pappa brukar uttrycka det. Jag ska kort sammanfatta:
- i fredags var det talangshow på skolan. Inte någon liten "klassens roliga timme" utan ett JÄTTESPEKTAKEL i stora aulan med flera hundra personer i publiken, riktig ljudanläggning, storbildsskärm och bara i småskolan så var det över 50 uppträdanden. Jag ska visa bilder i ett särskilt inlägg. Nelle var ju med...
- igår så skulle Nellan fotograferas professionellt för ett skolprojekt. I färgglada kläder viket krävde ett besök på GAP först. Cerisa brallor och turkos tisha blev resultatet. Sen besökte vi Chelsea Market, IKEA (Richard) och gjorde vad vi kunde för att undvika St Patricks Day-paraden. Och packade. Igen.
- idag flyttar vi. Kommentar överflödig.

Vet inte om jag kommer ha någon internetuppkoppling de närmaste dagarna men jag ska göra mitt bästa för att visa hur vi har det i nya lyan. Håll ut! Det har vi gjort i en månad PRICK idag...

IKEA idag

Och varuinköp för 30.000 kr. Behöver jag säga mer?

Tack Carina!

Fick ett tips härom dagen på bloggen om en butik som säljer porslin. Och vilket tips det visade sig vara! Hit måste man gå om man är det minsta intresserad prylar till köket. Har man en stuga får man passa sig lite, lätt att man vill byta ut ALLT man äger och har.

Tack Carina, nu är jag några muggar, handdukar, fat, tändstickor rikare!

www.fishseddy.com

Kvasiinformation

Jag tycker det är tråkigt att köpa smink. There. I said it. Mascara är speciellt tråkigt. Det är svårt att hitta en mascara som inte klumpar, som är rätt färg, som räcker länge och inte kostar multum. Jag har i många år köpt den där rosa/gröna (kommer inte ihåg märket) och varit ganska nöjd. Men den släpper lite för mycket och på vintern, med regn och snö, så ser man ut som en panda. Nu har jag testat en ny. Clinique. En liten borste, halvvattenfast, svart. Basic. Nu till det viktiga. Jag kom på att om man rengör borsten med tvål och vatten blir ju mascaran som ny! Inga klumpar kvar. Inget torrt smul i kanten. Fräscht! Det här har jag aldrig gjort förut.

I alla dessa år har jag levt i okunskap. Varför har ingen sagt nåt?

Så tjejer, snälla svara: Rengör ni era mascaraborstar då och då?
Var det bara jag?

Bättre och bättre...

...dag för dag. De väntar tålmodigt vid bussen varje morgon vid 07.30. Sen kommer de hem vid 15.30 och numera säger de att "det har varit bra i skolan idag!". Barn är otroliga på att anpassa sig.

I morgon är det talangshow i skolan. Nelle ska vara med och sjunga och dansa med sin klass. Det ska i sanning bli intressant!

Det här!

Är inte en vinnarlott. Tyvärr.

Det är vår i luften!

FN

På promenaden ser jag det det här...är det inte vackert? Högsta skrapan på bilden är...gisssa? Just det, Trump Tower. Behöver man tillägga något om fallossymbol? Till höger om den ser ni Chrysler Building, vackrast i staden om ni frågar mig.

Längst till vänster i bild är FN-skrapan. Under ett par år har den renoverats och enligt vad vi har hört så ska den bli "klar" i år. Richard vet inte ännu om hans avdelning (UNDPKO) kommer att placeras i själva skrapan eller om den kommer att vara i någon av de kringliggande byggnaderna som också hör till FN. Jag hoppas att han kommer att få sitta i skrapan. Det är ju där allt händer. När vi var här 2005 var vi på en guidad visning i FN-skrapan. Jag tyckte det var otroligt intressant. Värt ett besök om ni är här. Guider finns på nästan alla språk, till och med svenska!

Jag har skrivit om det här förut men måste nämna det igen. Det är så himla otroligt när man besöker kända platser, tycker jag. Jag slås liksom av VERKLIGHETEN - att det de facto är precis här som Säkerhetsrådet sitter. Eller Generalförsamlingen. Eller FN-skrapan överhuvudtaget. Jag känner precis likadant för alla andra landmärken: Frihetsgudinnan, Central Park, Taj Mahal, Triumfbågen...

Någon frågade vad vi "gör" här och hur länge vi ska vara borta. Tanken är att vi ska vara här i minst 2 år, med möjlighet till förlängning. Det är Richard, min man då, som kommer jobba och dra in kosingen. Han har fått jobb på UNDPKO som är en förkortning för United Nations Department for Peace Keeping Operations. För närvarande så ligger hans kontor på Madison Avenue. Jag kommer i början att vara hemmafru, precis så exklusivt som det låter. Sen efter sommaren får vi se. Kanske jag börjar jobba. Dörren är i allafall öppen den här gången då mitt visum tillåter att jag söker arbetstillstånd.

Det blev långt det här. Nu ska jag duscha och ta mig till Manhattan. Får bli en promenad i Central Park idag, vädret är ljuvligt. 20-25 grader och strålande sol.

God morgon!

Dags för en Power Walk!

Shoppingdag!

Idag och igår har jag inlett "operation införskaffa hushåll". Jag har köpt basporslin, basbestick, glas, skålar, äggkoppar, duschdraperi, lite krokar, kuddar, tavlor, doftljus MED MERA! Vill ni se nu eller när det blir färdigt?

På nätet hittade jag också en superbra produkt som jag ska beställa hem. Tapeter för hyreslägenheter. Här är allt målat i kritvitt när man flyttar in. Helt nymålat och fräscht men nu vill jag ha färg! När man flyttar ut är man skyldig att återställa lägenheten in det skick den var (alltså kritvit) så att måla är det inte tal om (förutom en magnetvägg med tavelkritafärg som jag ska ha i köket som anslagstavla). Idag hittade jag iallafall lösningen, tapeter som man klistar upp och sen bara drar ner när man flyttar. Finishen kan ju knappast vara den bästa men vi kan få färg! Iallafall på nån vägg...sen kan man ju diskutera fondtapeter men nu är det som gäller.

För övrigt kom jag på mig själv med att gå runt och småle idag. Solen sken från blå himmel, jag promenerade längs 5th Avenue, blickade in i Central Park - och kom på att jag verkligen bor i New York. Det var en underbart härlig känsla!

How big is Sweden?

Måste bara berätta en rolig händelse som hände precis nyss. Jag håller på att tvätta och var på väg ner i tvättstugan i min OnePiece som jag fick i födelsedagspresent. I hissen möter jag en man som också är på ner i tvättstugan. Han är oklanderligt klädd i perfekt kostym, perfekt tandrad och stort vitt leende, perfekt klippning, inte ett hårstrå i oordning - han är som en barbie-Ken. Vi börjar prata och jag berättar att vi är nya i huset och att vi är från Stockholm, Sverige. Det visar sig att han har en kusin som bor i Stockholm och att han "would love to go there". Vi pratar lite om skillnaderna mellan Sverige och USA, priser, jobb m.m.

Sen frågar han mig om jag ska ut och springa med anledning av min klädsel och jag berättar att jag just varit ute men ska fixa tvätten innan jag duschar...jag ursäktar mitt utseende helt enkelt. Då berättar han att han tidigare varit "in athletics" och att han känner lite folk från Sverige..."how big is Sweden, maybe you know them?". Jag förklarar att det är ganska stort men jag kanske känner till dem... Då säger han att den ena heter Kajsa Bergquist och den andra Stefan Holm... Det var alltså en OS-atlet jag snick-snackade med i tvättstugan! Världen är verkligen liten.

Jag köpte en lott idag!

Eller det var något slags lotto. Man skulle välja fem nummer i en ruta, ett nummer i en annan. Varje spel kostade en dollar (barnen valde nummer på varsin rad) och potten har gått upp till 170 miljoner dollar. Dragning i morgon kväll kl 23.00. Forfarande så gäller "Hey, it could be me!".

Roosevelt Island

Roosevelt Island är en ö för er som inte visste det (namnet är i och för sig ganska avslöjande). För att komma hit så åker man antingen tunnelbana, F-line, till hållplats Roosevelt Island, eller så åker man linbana. Linbanan är fantastisk och jag tror faktiskt att folk även åker den som en turistattraktion för utsiken över East River och Manhattan är slående. Den går inte så ofta, varje kvart eller så, men är värd att vänta på. Vagnen tar väl ungefär 50 personer samtidigt och här får ni en bildserie över utsikten. På bild nummer fem ser ni East River/Roosevelt Island och där längst bort, i den vita byggnaden, ska vi bo. Klicka på bilden så blir den större. 

Bron heter Queensboro Brigde och är nästa lika vacker som Brooklyn Bridge, tycker iallfall jag. Bron går rakt över ön och ska man åka bil hit så måste man först ta sig till Queens och sen kan man åka en annan bro in på ön. Lite krångligt men så kanske det är att vara ö-bo var man än bor.

Sista bilden visar "landning"på Manhattan! Precis vid stationen ligger Betsey Johnsons lilla butik, Serendipity 3, en restaurang (och mycket mycket mer) där det alltid är kö, Bloomingdales så man behöver inte åka långt för att vara mitt i smeten.

Hummerkok

Jag och Richard kan inte laga mat. Det bara är så. Däremot gillar vi att äta mat, företrädesvis god sådan. Alltså är vi öppna för förslag för att lära oss när vi äter något vi gillar. Hur löser vi då detta? Jo, vi kopierar våra vänners matlagning. I helgen lärde vi oss hur man kokar hummer. Det var flera otrevliga moment som ingick i detta men det var värt det i slutändan det kan jag lova. Jag var jägaren som var till fiskhandlaren och "valde ut" humrarna. Såklart med värdinnans hjälp. Sen var Richard bödel. Bilderna talar för sig själv. Ofattbart hur liten insats det krävdes för att få en sådan delikatess på bordet. Vatten, rikligt med salt, hummer, mord. Lite smält smör till. Njutning.

Fantastisk helg!

Att vara tillsammans med goda vänner. Det är livet. Man brukar ju säga att man med barndomsvänner har en speciell relation och att "samtalet börjar där det slutade förra gången". Så kan det vara med "nya" vänner också. Man kanske inte har en historia ihop och man kanske inte ses så ofta men när man gör det så stämmer det. Helt och hållet. En sådan helg har jag haft i helgen. Vi har njutit av mat, vin, barn - allt som hör livet till - men framför allt av varandras sällskap. Det gör mig lycklig och jag kommer leva på det flera dagar framöver.

I morgon börjar min nya karriär på riktigt. Hemmafru i NYC. Det första jag ska göra är att köpa en lott i the New York Lottery. Det är 50 miljoner dollar i potten och deras slogan är " Hey, it could be you!". Jag kände mig kallad.

Lördagsgrogg i Boston

Absolut vodka har gett ut en special edition av sin vodka, Boston Blacktea & Elderflower. Ikväll dricker vi den som grogg med gingerale och lime. Sen ska vi äta hummer från den lokala fiskhandlaren. Gott att leva!

Boston

Hyrde en Dodge Charger, checkade ut barnen lite tidigare från skolan och begav oss ut på vägarna. När jag säger checkade ut så var det precis det jag menade. Det var ett helt företag att få ut sitt eget barn från school campus. Meddelande från fröken, tillstånd från expeditionen, visa id i vakten och överlämna tillstånd. Sen. Kunde vi komma iväg. Snart är vi framme!

Bussfröken

Bildkvaliteten på de här bilderna är kass men jag vill ändå visa dem för de är så roliga. Som jag berättade tidigare så finns det en kvinna på skolbussen som ser till att allt funkar med resan till och från skolan. Att alla barn är med, fastspända med bälten och att det är lugnt i bussen. Bussen är en privat skolbuss så hon är anställd av ett föräldrakooperativ som vi nu alltså ingår i. Redan första dagen förstod vi att hon är lite "speciell". Hon berättade själv att hon har en hög (loud!) röst så att alla barnen ska höra henne, även de som sitter längst bak. Vidare att hon inte tolererar något bus i bussen och att det kommer även våra barn att lära sig med tiden.

Det hon kanske inte är så medveten om är att hon skriker (ja, faktiskt) HELA tiden. Hon har inget annat röstläge. För våra barn är hon helt obegriplig. "Varför är hon så arg, mamma?". Jag har försökt förklara att "hon har en sån röst, hon är inte arg"...men det är svårt för dem att förstå.

På bilderna ovan säger hon något "neutralt" till en av pojkarna på sätet bakom Edward. Vilken min va? Att jag fångade detta på bild är otroligt. Och våra barn lär ju sitta still på bussen.

Fel av mig

Det var inte 20 grader varmt idag, det var 22. Och för min del blev det ingen grillfest utan en tidig kväll på "stan", närmare bestämt Times Square. En av mina väninnor (man måste bara älska det ordet) är i stan tillsammans med sin dotter. De är på city- och shoppingresa och det var otroligt mysigt att träffa dem. Vi träffades klockan sju på Paramount Hotel vid Times Square där de bor. Ett ställe jag verkligen kan rekommendera. Pris? Ingen aning men det var otrolig härlig stämning på hotellet och fina, bra rum. Som ett tips, alltså!

Vi var alla trötta (de jetlagade och jag skoltrött) så vi åt lite surf and turf, drack en öl och sen gick vi hem. Times Square kokade av folk och vi fick en liten inblick i vad "the city that never sleeps" har att erbjuda. Det är konstigt med mig. När jag skulle åka dit så blev jag stressad för att jag inte skulle hitta. Jag vet att avenyerna går parallellt, gatorna har nummer och så har man east/west(north/south) att förhålla sig till. Ändå...blir jag vilse. Jag fick fråga om vägen fem gånger dit och två hem (en förbättring iallafall) och jag vet fortfarande inte hur jag hittar tillbaka. Det här är faktiskt en jobbig och irriterande brist hos mig.

Visste ni förresten att trafiken på Manhattan har ett "system" utöver numrerade gator och avenyer. På jämna gator går trafiken från väster till öster, på ojämna från öster till väster. Avenyerna är också enkelriktade med undantag för Park, York och Elfte avenyn. Lite kuriosa.

I morgon åker barnen skolbuss själva för första gången. Och är i skolan själva hela dagen. Hoppas nu det går bra så vi kan komma igång med vardagen. I morgon eftermiddag sticker vi till Boston och hälsar på goda vänner. Jag har ju fått igång mobilbloggen så ni hänger såklart med!

Nu. Sova.

Mobil blogg

Om ni kan läsa det här kan jag blogga från mobilen! Kan ni se bilden av mig sittandes här på UNIS expedition så har ett mirakel skett! Idag är det 20 grader varmt i New York och vi ska grilla ikväll. Det var bara det.

Mångalen

Fullmåne över New York och jag sover illa. Två dagar innan månen är helt full så ligger jag sömnlös, vrider på mig och känner mig allmänt...sömnlös. När månen sedan vänder så är det som vanligt igen. Många människor är ju påverkade av det här men jag har aldrig hört talas om några vetenskapliga bevis som stödjer någon teori om varför det är på detta viset. En förklaring jag hört (myt?) är att vi människor till största delen består av vatten och att balansen i kroppen rubbas vid fullmåne likt tidvattnet? Jag måste banne mig googla fenomenet och se om jag kan hitta någon information. (Se nu bilden framför er hur jag gör det....google...sökord "sover dåligt vid fullmåne" - blipp!) 

En förklaring? Beror det på ljuset och kölden?
En annan förklaring? Eller är det vattnet som påverkar psyket?

Vad tror du? Om de här är toppresultaten på google känner jag mig faktiskt lite skeptisk. Och inte ett dugg klokare. Det är väl bara att vänta in vargtimman då.

Hur ska man hinna?

Det är barnens andra skoldag och jag undrar redan hur man ska hinna med läxor, skolmatsäckar (här får man inte någon lunch, det är egen lunch som gäller), gympapåsar, träning inför talangjakten...

Det är alltså barnens andra dag. Och jag jobbar inte.

Skolstart

Jag vaknade klockan 03.00 i morse, klarvaken med en känsla av panik. HUR SKA DET GÅ? Vad ska våra småttingar tycka om den nya skolan? Kommer de bli väl mottagna? HUR SKA DET GÅ? Om vi säger så här, det var väl inte barnen som var nervösa i morse utan...ja, ni förstår själva.

 Klockan 07.30 blev barnen (och vi) upphämtade av skolbussen. Självklart en gul skolbuss av klassisk modell. På bussen satt barnens svenska kompis och höll plats på bussätet. Bussen har en "skolvakt" som följer barnen till och från skolan och ser till att bussresan är lugn och fin. Jag tänker inte säga så mycket om denna bussvakt mer än att hon kanske inte precis bidrog till lugnet själv... Det märktes dock att både hon och busschauffören älskar sina jobb (och barn?) så man får väl ha lite överseende.

UNIS ( United Nations International School) slogan är "a better world" och barnen fick under sin rundtur "svära" in sig till att göra vad de kan för fred, peace. Fred i sig själv, i sin familj, bland sina vänner, och i världen i stort. På skolan finns 122 nationaliteter och det talas 96 olika språk. Vi är verkligen lyckligt lottade som får uppleva detta och vi tror detta kommer bli en upplevelse för livet för barnen.

Edward fick ett kungligt mottagande av sina klasskamrater. Nelle likaså. Det var faktiskt helt otroligt vilken organisation de har för att ta emot nya elever. Och kompisar. Alla har förståelse för att man inte kan engelska men det "gullas" inte något utan barnen kastas rakt in i skolmiljön och undervisningen. Tufft, ja, men man gör heller inte barnen några björntjänster. Det är engelska och skola som gäller. Jag tror det är bra. Eller hoppas iallafall.

Själv blev jag introducerad till kurator, skolsköterska, klassföräldrar, administration, fröknar, intresserade föräldrar, ekonomipersonal....m.fl. Och så fick jag leg (synd bara att jag ser ut som en säck potatis). Nu är jag en av dem. Richard hann förstås berätta att jag i min ungdom spelat mycket fotboll och GENAST blev jag föreslagen till SOCCER COACH!!! "The children loooove strong female rolemodels!!!!" Soccer mom upphöjt till två. Gah!

Här avslutade vi kvällen. Samma utsikt som förra gången, hos våra vänner. Med åkerbärslikör i glasen. Ja, ni läste rätt. Åkerbär. Som hemma.

Summan av kardemumman - det har varit en jättebra skolstart! Nu väntar vi på bakslaget. För det kommer.

Fördelar och nackdelar med att vara hemmafru

Det finns många fördelar med att vara hemmafru. Många av dem kommer jag kunna berätta om så fort barnen börjat skolan, när jag blir "ledig".

Det finns också en stor nackdel. Allt som har med "hemma" att göra.

Idag har vi varit i tvättstugan. Det var...en upplevelse. Och ytterligare ett bevis på att det var rätt beslut av oss att flytta till en lägenhet som har egen tvättmaskin och torktumlare.

Man går ner i tvättstugan. Ser ut som en vanlig tvättstuga i ett hyreshus. Men nej, man måste ha med sig ett...

...tvättkort. Tvättkortet måste fyllas på med pengar i en maskin. Som bara tar kontanter. Redan här kan man "stöta på patrull" eftersom man aldrig har kontanter hemma.Vilken modern människa har det?

Sen ska man välja tvättprogram. Det finns HOT, WARM eller COLD att välja på. HEAVY SOIL eller EXTRA RINSE. Svensk som man är väljer man WARM. Lagom. Inga andra krusiduller som kan ställa till det. Tvätten tar sedan 29 minuter. Och kommer ut smutsig.

Torktumleriet kostar ytterligare kosing. Så nu ser vårt rum ut så här.

Det blir skönt att flytta till eget.