Månen är full

Jag somnar i vanlig tid, före elva. Som vanligt mitt i en mening i boken jag läser. Kan inte vara vaken tills kapitlet är slut utan måste lägga ifrån mig boken utan att veta vad som egentligen hänt. Ikväll igen. Manhattans trafik mullrar utanför fönstret men det har hjärnan lärt sig att radera ut så den får sin välförtjänta vila.

Klockan tre vaknar jag och kan inte somna om. Oro i kroppen. Känns som om något inom mig drar. Rör sig. Gungar.

Det är fullmåne igen.

Brooklyn

Vi tog tunnelbanan till Brooklyn idag. Det var som att komma "hem". Hem till Södermalm. Här fanns människorna som låtsats vara omedvetna och obrydda om trender men som är über-pretto och har EXAKT likadana uniformer, pratar om exakt samma saker och vars barn förmodligen heter exakt lika unika namn. Jag säger det här med ett visst mått av självironi med tanke på var vi bor men det var verkligen ett härligt område. Små butiker, caféer, restauranger, bagerier...och brown stone buildings.

Skulle vi BO här så skulle det definitivt vara ett av de områdena som jag skulle vilja bo.

Glömde fota allt fint och tog de här bilderna i all hast. De gör inte Brooklyn rättvisa och det ber jag Brooklyn om ursäkt för.

Städat - check

Idag kommer det besök! Lägenheten luktar gott, sängarna är renbäddade och vi försöker dansa regndans. Bort med regnet alltså. Ska se om de vill vara med på bild senare idag. Men så mycket kan jag säga, att de kommer från Sverige.

Det öser ner idag

Och vi har inte köpt några stövlar. Ett konstaterande bara.

Seriöst Japan

Bagel head????Nu låter jag som en gammal kärring men allvarligt? Är det här samma förfäran som man kände för Beatles och rock'n'roll? Är det så här unga människor måste göra för att revoltera och chockera? Ja, check för chock då. Jösses.

Får inte till länken...klipp och klistra.

http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/news/4558191/Bagel-head-surgery-trend-on-rise-in-Japan.html

Sleep over

Nelle har en kompis här ikväll som ska sova över. Samma kompis som hon går på balett med. I morgon har skolan studiedag och tjejerna är lediga så det passade perfekt med en "sleep over", någonting extra på en ledig dag. De har ätit middag, popcorn och nu tittar de på film i pyjamas. De är så otroligt gulliga att man nästan inte tror det är sant. Sängarna är bäddade, gosedjuren är utvalda och jag kan inte låta bli att undra när de riktiga föräldrarna ska komma. Dom som kan ställa allt tillrätta om något går snett...

Jag är så glad...

...att vi satsat lite mer på trådlös teknologi. Not.

Min nya drog

Jag älskar sötsaker. Inte alla sötsaker men när jag fastnar för något då FASTNAR jag ordentligt. I många år var det chokladbollar. Sen hemgjord kola...eller kanske det var tvärt om. Nåja. Sen var det semlor och Anton Bergs stora marsipanägg. M&M:s... Sen några år tillbaka Riesen-kola. Men nu har det kommit en utmanare. Riktig mandelmassa med Lindt Sea Salt Choklad. Visst skulle man kunna rulla bollar, smälta choklad och doppa. Men Hey! Det är ju bara morgonkaffe än.

Jag trodde faktiskt inte det var möjligt

Men. Jag kan ha mött min överman (kvinna) när det gäller dåligt lokalsinne. De här tre bilderna är tagna idag vid tre olika tillfällen i Central Park (CP). Ni ser att det är samma motiv va? Jag och min nyvunna och fina vän Marielos från Guatemala tog idag en långpromenad i höstvädret i CP. Vi gick vilse inte mindre än TRE gånger runt reservoaren, den stora sjön, och då hade vi ändå båda våra telefoner med GPS. Vi kom tillbaka till den här platsen igen, igen och...igen.

Det var först när vi med våra blotta ögon kunde se Chrysler Building som vi förstod att vi gick åt EXAKT fel håll och kunde börja ta oss ur parken. Det var hemskt. Ingen av oss hade en aning om hur vi skulle gå eller var vi de facto var. Till sist mötte vi en snäll man som förklarade för oss hur det går en bilväg runt hela parken och om vi bara följer den så kan vi aldrig gå vilse. Då gick vi ut ur parken och tog en kaffe.

Om jag är nöjd med min nya iPhone 5? Oh, jaaa!

67:e Generalförsamligen i FN

FN: 67:e Generalförsamling startar idag. På den undre bilden ser ni en liten polisbåt som patrullerade klockan halv sju i morse. Nu är det helikoptrar, Coast Guard och poliser överallt. Obama kommer till stan/skrapan i eftermiddag och hela världens ledare träffas på Richards arbetsplats under några dagar. För oss betyder det totalt trafikkaos, det går inte komma fram någonstans, barnens skolbuss får eventuellt ta en alternativ väg...men i sanning. Lite spännande är det.

Livet

Det har varit höstdagjämning här också och visst börjar det nu märkas att sommaren är slut. Än har inte löven blivit röda men de gulnar för varje dag och morgnarna är så kyliga att man vill ha en kofta på sig. Det är härlig, hög luft men hallå -sorg!

Vi har varit kvar i stan i helgen. I fredags hade Edward fotbollsträning och ja, jag har nu börjat som assisterande coach. It's official -I am now a SOCCER MOM!

Match lördag. Förlust igen. Börjar tycka lite synd om Edward. Det finns barn i laget som man faktiskt undrar varför de spelar fotboll. Det är en gratisaktivitet, kanske det är därför, men om man inte har något intresse och dansar på planen när det är match, tillika tar bollen med handen, kanske man ska tänka om....ja, ja - det viktigaste är ju inte att vinna utan att ha kul...HA!

På lördag kväll grillade vi ute då det faktiskt var 27 grader varmt i luften, höstvarning till trots. Vi grillade tillsammans med ett svensk/norskt par vi känner som håller på att starta företag här i USA. De är i skönhetsbranschen kan man nog säga och kommer starta/launcha sin "business" i oktober så de håller nu på att bygga upp företaget. Ska bli SÅÅÅÅ spännande, berättar när de kommit igång. Hur som helst fick jag en present av dom, en produkt att testa, som de eventuellt kommer utveckla. En "ögonfransförlängarkräm" som gör att ögonfransarna växer och blir tjockare. Hur spännande är inte det? Man smörjer på fransarna varje kväll och efter en månad ungefär kan man se resultat! Har aldrig riktigt trott på det där men nu  ska jag alltså testa. Kul!

Igår hade vi en härlig familjedag ute på Manhattan. Vi var i Central Park, kollade in nya iPhone5 (våra har inte kommit än) på Apple Flagship Store, vi var på FAO Schwartz som är en jättelik leksaksaffär och vi åt middag på vår favorit restaurang, L'Entrecote. En riktigt härlig dag.

Jag är ledsen att jag inte kan lägga upp bilder i texten. Jag lägger in lite bilder ovan. Så får ni föreställa er hur det hör ihop. Ok?

Balett-premiär

Men äntligen fick hon börja dansa! Vilken pepp, vilken inlevelse och vilken kraschlandning. "Men mamma vi fick bara springa runt och vifta på armarna och låtsas flyga - INTE DANSA NÅNTING!!!"

Hon har lite svårt min dotter med det där att man börjar från grunden. Låt mig ge er några fler exempel.

1) "Nej Nelle, du kan inte hoppa från poolkanten utan simpuffar (den här var innan sommaren). Kan jag visst mamma - JAG KAN SIMMA - Plums! Blubblubblubbblubb....mamma eller pappa hoppar i och plockar upp henne från botten...host host host - DÄR SER DU - JAG KAN FAKTISKT SIMMA!!!"

2) Nelle köper en gitarr. Hon har många låtar i huvudet som måste ut. MEN. Enligt Nelle låter inte gitarren som den ska, varför spelar den inte???

Jag skulle kunna hålla på i evigheter. Men visst är det härligt med självförtroende.

Saknad

Ibland kommer saknaden över mig. Saknar min familj, min släkt. Min stuga. Stockholm. Mina arbetskamrater. ICA och Coop. Svenskt kaffe. Och mina vänner. Gud vad jag saknar dom. Ibland undrar jag om jag kommer ha kvar mina vänner så som jag flänger runt jorden men så känner jag efter i hjärtat och då vet jag att jag kommer det. Det är ju därför de är mina vänner. Ibland går det så långt så jag till och med saknar 2:ans buss. Organisationen på 2:ans buss. Hur sällan det är att busschauffören verkligen får ta i med hårdhandskarna och ropa "Kan alla gå längre bak i bussen! Tack!". Men när det händer då sansar jag mig. Jag är ändå i New York.

Happy Birthday Richard!!!!!

Hjärnan har hakat upp sig

Jag vet att jag inte borde skriva om vare sig mens eller hur man hittar den bästa outfiten i sin egen garderob. Det är helt enkelt inte vettigt att skriva om det. Ändå är det det enda som jag kan tänka på. Hjärnan har helt hakat upp sig på dessa två tankespår och jag kommer inte vidare. Kanske det blir bättre i morgon. Annars riskerar du som läser det här att antingen få en utläggning om mens och klimakteriet eller om hur jag ibland kan spendera timmar på att prova kläder i min egen garderob. Gudbevare.

There, I said it.

3 minuter

Jag är ju en sucker för kändisar. Det vet ni. Därför blir jag extra sur när jag i lördags fick höra att vi missade nygifta Blake Lively och Ryan Reynolds med futtiga 3 minuter. De stod utanför våra vänners port i lördags och gick TRE MINUTER före oss. Tre. Det är sorgligt hur gärna jag vill se en superkändis.

Uppesittarkväll

Pappersnäsdukar, pappersnäsdukar, pappersnäsdukar...

Älskar ni inte uppesittarkvällar med era barn? Nätter där ni hela natten igenom verkligen får tid att på tu man hand umgås med era små telningar. Bjuda på drinkar i form av alvedon och iskallt vatten. En uppfräschande dusch med nässprej. Lite massage på benen. Serva med tusen och åter tusen näsdukar. I natt har vi haft en sådan natt. Båda barnen är nu snorförkylda (ha ha ha!) och hemma från skolan. Nelle med feber och hosta och Edward med jordens täppaste näsa, halsont och kanske kanske lite feber också. Vi hoppas att en hemmadag idag gör att de blir kan gå resten av veckan. Här är det verkligen inte kul att missa skolan - läxarbetet blir då överjä...

Men när jag låg där i natt med min snart 9-åriga son - han som inte längre tycker det är mysigt att sitta i knät, kramas och pussas, och strök över hans rygg. Höll handen och tröstade. Fick tillbaka ett sömnigt "min mamma", då känner man att en uppesittarkväll lite då och då inte gör så mycket. De är till låns. De är till låns.

Småförkylt

Nu börjar höstförkylningarna. Nelle har fått feber igen och Edward nyser och snorar. Trots det har vi haft en härlig helg. Fredagkväll var vi bara hemma, barnen och jag, och jag tror vi alla "sussade" före klockan 10. Man kan väl säga att vi "laddade" för den stora första matchen i ligan som gick av stapeln på lördag morgon. Nu har jag ju redan redovisat det ganska bedrövliga resultatet, 0-4, så jag tror inte jag behöver säga mer om det. Jo förresten, lite måste jag nog säga. Coach Scott (som är Edwards tränare) tycker att Edward och en pojke till är bland de bästa i laget och har därför "peppat" dem till att försöka bli förebilderna i laget för hur man ska spela fotboll. Inte bara själva spelet då utan även "sportmanship", att inte gnälla på lagkamrater, att peppa alla och att kämpa även när det går tungt. Ganska stort ansvar att lägga på en 8-årings axlar men nog så viktigt. Fotbollsskolan som Liverpool höll i sommar pratade mycket om det så Edward fattade iallafall vad man menade...

Lördagen fortsatte sedan med att vi "drack en vinlunch" hos några av våra nyvunna vänner som bor i Chelsea. Mysigt men resulterade i att vi somnade före klockan tio även denna kväll. Vilket i och för sig var ganska bra för vi var uppe med tuppen i morse och åt nygräddade croissanter och drack starkt kaffe. Tuppen, som i vår familj är Edward, vaknar numera klockan sju...vilket väl ändå måste räknas till helt ok.

Vi hade en söndagsfixardag idag. Båda barnen har växt cirka 5 centimeter i sommar och var i stort behov av nya höstkläder och skor så vi åkte till en galleria i Queens och fixade det. Dyrt och inte särskilt kul men nu är ungarna "kittade" ett tag framöver. Egentligen borde jag visa vad Nelle valde (och jag de facto köpte) men nu fungerar inte mobilen alls ikväll så några bilder blir det inte tal om. Men jag kan säga så mycket som att det är en pälsväst...en lila pälsväst. Och hon är söt som socker i den. Ni kommer få se den sen.

Och på tal om telefonen. Vi står nu i kö till varsin iPhone5. Jag ska ha en vit och Richard en svart. Vi hängde (dumt nog?) inte på låset "pacific time" utan bokade några timmar efter försäljningen startat. Det innebär förmodligen att vi får vänta någon vecka till efter den 21:a när de första börjar levereras. Suck. Men snart så.

Nu gör vi söndagkväll i New York. Ni i Sverige sover sedan länge.

Första matchen slutade 0-4

Fredags-fundering över ingenting viktigt

I helgen var vi ju och hälsade på några av våra käraste vänner i Boston. De, liksom oss, har barn. Tre barn närmare bestämt och den äldsta är fem. De har ett fantastiskt hus (ja, jag älskar verkligen deras hus) men visst syns det att de har barn. Det ligger en Barbiesko här, en såpbubbleförpackning där. Lite kläder i en hög på toan... När barnen lekt, jag inkluderar alltså också våra barn, så syns det, om vi säger så. Likadant är det hos oss. Det går inte att hålla undan i den takt som barnen drar fram. Det. Går. Bara. Inte.

Sen på söndagen åkte vi och hälsade på ett annat par som vi känner i Boston. De har också barn men en 7-månadersbebis. En 7-månaders som inte börjat krypa än. Hos dom var det fortfarande KLANDERFRITT. Alla kuddar av vackra tyger låg perfekt puffade i soffan. Alla fotografier och tidningar låg i de organiserade högar de skulle. På matbordet stod en fin plantering av kryddor i en trälåda och jag tänkte...vänta ni bara! Alla som haft en ett och ett halvt-åring hemma vet hur snabbt en tidningshög rivs ner, en kryddväxt eller blomma rivs ut med jord och allt, hur fort det går att tömma ett skåp som inte är barnsäkrat. Det är som att ha en 80-centimeters tornado hemma.

Innan vi fick Edward tyckte nog även jag att det var lite stökigt hemma hos småbarnsföräldrar. Fattade inte riktigt hur det kunde bli så. Sedan när Edward var bebis tyckte jag ofta att "hur tufft kan det va", visst borde det gå att hålla en viss nivå. Visst var det mycket "nya" skrymmande prylar och mycket nya rutiner och så men inte fattade jag då att man faktiskt inte har en chans när barnen väl sätter igång. Med våra barn har det vänt litet grann. Alla leksaker är nu i deras rum och de är ganska duktiga på att hålla kvar de där inne också. Sen ser det ut som hej-kom-och-hjälp-mig i deras rum varje kväll, men men. Det är åtminstone inte en full hinderbana inne längre. Det är ganska skönt faktiskt.

Tänker på hur det ska bli när de flyttar hemifrån. Blir stora. Men det är klart, då kommer barnbarnen. Om man har tur.

20.00 22 grader

Klockan börjar närma sig åtta på kvällen och det är fortfarande 22 grader varmt. Edward hänger på fotbollsplanen och Nelle tittar på tv. Richard är bortrest till på lördag så jag hänger i soffan framför datorn. Barnen åt korv och makaroner till middag och jag åt "kale". Vet ni vad det är? Grönkål!!! Det är det senaste här, eller jag har hakat på "hypen" skulle man kunna säga. Alla här äter grönkål. Det är tydligen en av de grönsaker som har högst värden vad gäller antioxidanter och fibrer och en massa annat nyttigt. Jag åt den som en sallad med fetaost, tomat, pumpafrön och äpple. Olja/vinäger-dressing och citronsaft. Ganska gott om du frågar mig. Jag åt några korvbitar också. Kanske sabbade lite med den där nyttiga salladen men det är väl som med allt annat: "det man vinner på gungorna förlorar man på karusellerna..."

Bilden ovan är från i våras. Så ska jag klippa mig när jag får tid. Eller lust. Eller nåt.

I morgon ska det bli 27 grader.

Dagens händelse

Dagens händelse var att jag åkte hit. Till Svenska Kyrkan. Ni ser flaggan på den andra bilden. Kyrkan ligger här.Jag skulle handla nyponsoppa och marsansås (den är ju någon som fyller år i den här familjen nästa vecka) och så var jag hungrig. Jag tänkte jag kunde fika en macka när jag ändå var där. Det fanns ostmacka, skinkmacka eller ägg och ansjovismacka. Jag tog ägg och ansjovis. När jag satt där inne i tystnaden och åt min macka, drack mitt kaffe och läste min Svensk Damtidning så kände jag mig verkligen gammal. Tänk att det kom en dag när jag valde ägg och ansjovismackan.

Stone Street

Här är bilden som hör till inlägget nedan. Middag på Smörgås Chef, Stone Street. Ja, jag måste klippa mig - jag vet.

Helikopter över Manhattan

Jag har länge, länge drömt om att få flyga helikopter över Manhattan. Helst i Donald Trumps privata...men man kan ju inte få allt. Igår så hade Richard ordnat så denna dröm blev sann. Vilken man va!?! För flera veckor sedan sa han att vi skulle hitta på något tillsammans den 12 september och att vi skulle ordna barnvakt till den eftermiddagen/kvällen. Vad ville han inte berätta utan det skulle bli en överraskning. Jag skulle ha på mig kläder för att gå ut och äta middag och vi skulle träffa någon annan. Senast 16.30 skulle vi mötas upp utanför FN-skrapan. Jag ordnade barnvakt, köpte ny klänning, tog bekväma skor på mig och drog iväg. På vägen dit började jag fundera på vad det kunde vara... Skulle vi bli guidade i FN-skrapan av någon'? Skulle vi äta middag med Jan Eliasson? Skulle vi träffa några av våra amerikanska vänner vi inte sett på länge? JAG VAR OLIDLIGT NYFIKEN!!!

Jag var på plats före halv och där stod Richard och hans kollega Haavard och väntade. De ropade fatt en taxi och sen drog vi iväg. De sträckte fram en lapp till taxichauffören för att inte avslöja var vi skulle varpå han utbrister högt och ljudligt på indien-bruten engelska "OH, HELICOPTER!!!". De var avslöjade...men det gjorde liksom inget då. På helikopterplattan mötte vi upp Haavards flickvän, bror och fru och sedan gav vi oss iväg.

Och vilken tur det var. 25 minuter runt Manhattan, över Harlem, New Jersey, över Statue of Liberty, Yankee Stadium...fantastiskt! Gör det om ni kommer hit, det är värt det.

Sen gick vi ner i Financial District och åt  middag på Smörgås Chef en nordisk restaurang som ligger på Stone Street, precis vid Wall Street. Stone Street var mysigt, en kullerstensgata (äldsta i New York City) där restauranger ligger tätt, tätt med uteserveringar som på ett torg i Italien, Spanien eller Frankrike. Maten var ok. Inget jag kommer att komma ihåg men det var en härlig kväll. Varmt så man klarade sig utan kofta. Som en svensk sommarkväll när den är som bäst.

Gissa vad vi gjorde idag?

En vanlig dag hemma hos oss - grejorna håller på att ta över vårt liv

Hur mycket kan man bara älska det här vädret?

Åsså vare Nellans öron igen

Läkarbesök med Nelle på Öron-Näsa-Hals idag. Rören som Nelle opererade in i öronen i Paris fungerar inte längre. På vänster öra sitter röret inte kvar där det ska och örat är helt igengeggat av..."debree", som det så fint heter här. Höger öra är bättre men måste också rensas. Nu har lillan ätit en 5-dagars penicillinkur så infektionen lagt sig men idag konstaterades alltså att hon måste opereras. Igen. Den 5 oktober är det planerat. Då får hon läggas in för operation i ett tredje land. Nu håller vi tummarna för att detta blir den sista gången.

Kommer ni ihåg hur det såg ut sist? Världens duktigaste patient!

9/11

Där borta, längst ut på Manhattan, skulle Twin Towers/World Trade Center ha synts om vi tittat ut genom de här fönstren för 11 år sedan. Idag tänker jag på den där dagen som förändrade världen för alltid.

På Roosevelt Islands blogg tittade jag ikväll på bilder och en film från den dagen. Tydligen har man både här och i övriga staden beslutat att sluta "fira" årsdagen lika massivt som tidigare. Efter 10-årsjubileet så tonas nu minnesceremonierna ner och det tyckte jag märktes idag. Kanske är det ett tecken på att staden håller på att läka. Men fortfarande... Det går inte att titta på bilder när människor hoppar ur sina kontorsfönster och när tornen faller utan att gråta. Det går bara inte.

R.I.P. alla ni.

Jag handlar mat

Liggandes i sängen klickar jag hem mjölk och bröd, kött och fisk, kanske en vinare till helgen...eller varför inte en levande hummer. Just det - vi hade slut kaffe också. Maten bärs in i mitt kök i morgon eftermiddag. Mellan 18-20. Det är något konstigt över det, tycker ni inte?

Det här är min mataffär nu.

Jag har varit mitt i livet

Torsdag: konsert på Yankee Stadium med en av världens, om inte världens, största kvinnliga artister. Madonna. "Förband" var Avicii, en hyllad, ung, fantastisk, svensk DJ som verkligen gjorde sitt bästa för att få igång publiken. Och han gjorde det bra. Konserten varade i 1,30-1,45 och vi var helt döva när vi gick därifrån. Jag ska aldrig, aldrig mer gå på sådan stor konsert utan öronproppar. Men hon är otrolig denna 53-åring. "Adaptable" tror jag New York Times kallade henne. Adaptable till tiden. Till samtiden. Hon är verkligen otrolig. Så glad att vi gick.

Fredag: Rejäl dos verklighet. Nellan har öroninflammation igen och vi var tvungna gå till doktorn. Och Apoteket. Ny upplevelse men nu vet vi hur man gör. Sen drog vi till Boston. Dit tar det 5 timmar i bil men sedan var vi hos våra kära vänner, C-M och C för att ha en mys-helg. Vi åt middag och satt uppe ganska länge på fredagen. Det är svårt att inte göra det när man har mycket att prata om. Som man har med vänner.

Lördag: årets sista(?) dopp i havet och nykokt hummer på kvällen. Kunde inte blivit en bättre dag. 

Söndag: husvisning i Marblehead som ligger utanför Boston (inte för vår räkning, nej!) och sedan lunch och rester från helgens frosseri. Ett tips är att ni testar den holländska osten Robusto. Med fikonmarmelad. NI KOMMER INTE ATT BLI BESVIKNA! Sedan åkte vi och drack en kopp kaffe hos bekanta inne i Boston. På vägen dit bevittnade vi en motorcykelolycka och var först "på plats". Richard ringde 911 och det tog inte tre minuter så var tre ambulanser på plats! Flickan som körde var vid medvetande men det var otäckt att se.

Nu är vi efter fem timmars körning hemma igen. Jag ska sova. Kanske kan jag visa lite bilder i morgon. Min mobil fungerar ju inte men jag ska se vad jag kan göra. Hoppas er helg varit lika bra som vår.

Peace.

Det var en sådan vacker morgon

Det går inte att se hur vackert det var den här morgonen på bilderna (det går heller inte att lägga upp de vackraste bilderna från mobilen då displayen ej fungerar) men floden vände i morse och för en liten, liten stund så stod vattnet helt stilla och alla husen reflekterades i det spegelblanka vattnet. Klockan är här halv sju på morgonen och ljuset var underbart.

New York City, Upper East Side den 6 september 2012.