Vet ni vad?

Idag, den 31 maj, är det 16 år sedan vi förlovade oss, Richard och jag. Vi hade känt varandra i 43 dagar och bestämde oss för att det här var rätt. Galet tyckte många men ibland måste man våga för att vinna. 

Jag är glad att vi vågade.

Det var fest ikväll igen

Det var fest igår...fotbollsavslutning. 

Det var fest idag...poolöppning. 

Det är ett evigt festande skulle man kunna säga utan överdrift! På pool partyt som vårt hus håller varje år brukar det ju vara helt "over the top" som de säger i Amerika. Hoppborg, zoo, sockervadd, pyssel, ponnyridning...you name it. I år hade de inga djur för de var "upptagna" (hahaha! jobbar hårt de där rackarna) men de hade en fotokur. Hur kul är inte det? Jag fotade mig med två av mina vänner och här har ni resultatet.

Home sweet home

Vi har fått en ny skylt till vårt hus. Det känns stort på något sätt och jag konstaterar att 888 Main Street har blivit hemma.

Korvarna

För länge sedan såg jag ett kollage som någon gjort av en massa bilder lik den här ovan, ben i luften som ligger och solar med varierande bakgrund. Ungefär lika originell som den klassiska fotbilden i samma kategori:

Iallafall kan ja numera aldrig tänka på något annat är varmkorvar när jag ser de där "benbilderna". Visst ser det ju som två varmkorvar som ligger och solar sig? Så himla fult!

Här blev det just molnigt och jag ska gå in och fortsätta dammsuga. Ikväll är det avslutningsfest på fotbollen med grill och snacks. Jag längtar så in i norden efter sommarlov. 1 1/2 vecka kvar. Stå ut!

Wednesday Selfie kl 20.45

En bild med återhållsam panik - ska vara barnvakt till en 2-åring i morgon. Hur länge sedan var inte det? Hur gör man? Vad gillar de? Hjäääälp!!!

Jag hittar liksom inte rätt rubrik

Och därför har det inte blivit något skrivande de senaste dagarna. Det har hänt HUR MYCKET SOM HELST, men jag får inte ner det i skrift. Så nu "kastar jag mig bara upp på hästryggen" och börjar igen. Om det nu är någon som fortfarande vill läsa om mitt vardagsliv...

Jag började min dag idag med en långfrukost med min vän N. Vi brukar ses någon gång i månaden vid 9-tiden på morgonen på något trevligt fik i stan, och sen stanna där tills vi pratat färdigt. Det kan bli ganska länge... Ibland blir det före lunch och då går vi hem, ibland blir det efter och då gör vi en ny beställning från lunchmenyn. Lyx! Verkligen. Idag pratade vi mycket om vänskap. Hur det är när man lever som expat, om valda och icke valda vänner. Det är verkligen inte som hemma där man väljer sina vänner och sedan håller fast vid dem. För det första så kommer det ju och går folk hela tiden. Alltså, det ligger ju i själva expatlivet - man flyttar. Ofta. Så det blir så att man ibland får en grupp människor "serverade" som sina nya bundsförvanter. På gott och på ont. För det är kanske inte alltid man skulle valt dem som vänner hemma. Vi konstaterade dock att vi båda såg oss som CHOSEN FRIENDS. Så det var ju tur. Här i NYC är det förstås lite annorlunda. Det är en så stor stad. Jaja, nog om det.

Helgen var intensiv. Det var långhelg i USA (Memorial Day) så vi var lediga på måndag också. Vi har haft fest, Edward har sprungit ett femkilometerslopp, det var varit födelsedagskalas, barnen har åkt skridskor, vi har tränat, det har varit poolpremiär, fotboll. Fullt upp och 30 grader varmt. Helt underbart om ni frågar mig. Lite bilder från helgen.

Men det finns också saker i livet som bekymrar. Och då hittar orden inte alltid sin plats. Det är inget som ni behöver oroa er över. Det är bara livet.

Åska idag

Mitt nattygsbord

Hur ser erat ut? Ser ni dammet på lampan!?

Väckarklockan har stannat på 17 minuter i 9 vilket inte alls stämmer. Egentligen är klockan 23.20 och såklart borde jag ha sovit sedan minst en timme tillbaka. Men det är härligt att vara vaken sent ibland. Att vara vuxen och välja att ligga och läsa för länge, att se på en film, att titta på ett program till fastän det är läggdags. Kanske, eller såklart, jag också kan unna mig den lyxen när jag inte ska upp och jobba i morgon, det förstår jag. Men ändå - att vara vaken sent, ensam, är en härlig frihet! Tycker jag.

You're so fat! You're so fat!!!

Jag har glömt att dela med mig av den här händelsen som hände förra veckan. Mamma och pappa var på MoMa och jag och min kompis M var ute och promenerade i Central Park. Helt plötsligt när vi går där, kommer det fram en man till mig, eller kommer fram och kommer fram, han mer rusade mot mig och pekade med handen på min mage och halvskrek "You're so fat! YOU'RE SO FAT!!!". Sen gick han vidare muttrandes något om kvinnor och träning. Så fräck va? För det första så är jag faktiskt inte särskilt fet, iallafall inte så fet att någon skulle behöva ropa det till mig i parken. För det andra om han nu tyckte jag var för smal och var ironisk så stämmer det ju inte heller. Han var helt enkelt uppretad på kvinnor i tights. Patetisk.

Och för det tredje så är den egentliga anledningen att jag glömt att berätta det här att vi såg Mr Perrrrrfect springa förbi oss i parken precis efteråt och det överskuggade liksom allt annat. Vi gick där och filosoferade över att vi aldrig sett någon megakändis jogga där i parken. Och då kom den här mannen springandes förbi.... Det var ungefär som Pamela Anderson i Baywatch på 1990-talet. Det gick i slow motion, han var URSNYGG, vältränad, perfekt svettig, lite skäggstubbig och kollade på oss och log när han joggade förbi. Han visste precis.

En ganska, för att inte säga mycket, obehaglig överraskning

Jag var ju till tandläkaren idag. Tanden som jag rotfyllde hos rotspecialisten för några veckor sedan skulle få en permanent krona och så skulle jag kolla en tand till som besvärat mig. Tydligen är det så att mina tänder och tandrötter längst bak i munnen "går in" i bihålorna och därför när jag blir förkyld så får jag tandvärk. I tanden som varit "öm" fanns ingenting konstigt alls - ingen karies, ingen spricka, ingen inflammation. Nothing. Men ont som f-n gjorde det och jag fick förklaringen att den är "hyper-sensitive" och antagligen sammankopplad med bihålorna. Så var det med det. Finns inget att göra. Sen satte hon på kronan och så var jag klar. När jag skulle gå berättade receptionisten att jag maxat ut min försäkring och skulle få betala dagens besök själv. 642 dollar, tack! VA?!? Vad menar du, den här behandlingen är ju redan godkänd av försäkringsbolaget??

Ja, det kanske stämmer säger hon,

men nu har du nått ditt maxbelopp på försäkringen ($2350) och resten får du betala själv, out of pocket, som man säger här. Inte kul och nu får den där sista fyllningen vänta ett år med att bytas ut. Fy vad deprimerad jag kände mig när jag gick därifrån.

Pluttifikationstabellen

Mamma och pappa - ni är bara bäst!! Välkommen tillbaka snart:)

Vilken dag!

Hela den här dagen har varit lite upp och ner. Morgonen startade med ett meddelande från min moster hemma i Sverige att min andra moster stått och väntat på flygplatsen i Luleå på mamma och pappa som hon trodde skulle komma hem idag. Någonstans på vägen hade det blivit ett missförstånd i kommunikationen för de åker idag och kommer inte hem förrän i morgon. Jobbigt läge. 

Sen när de då väl skulle åka så blev det missförstånd med taxin. Den kom som den skulle, klockan 13.30, och jag frågade om den var beställd till Newark? Javisst, svarade chauffören och iväg åkte mamma och pappa. När jag sen kom tillbaka in i huset, efter att ha vinkat av dem, så sa receptionen att de hade kallat tillbaka taxin mina föräldrar satt i  för det var någon annans taxi. 30 sekunder senare kom deras taxi, bilen packades om, och sen var de iväg igen.

Som om det nu inte skulle vara nog med det så fastnade jag i hissen på väg hem! På tredje våningen dog den bara och dörrarna var stängda. Allt jag kunde tänka på var att jag ville hem till Edward som låg ensam och sjuk hemma. Men jag ringde på nödknappen, fick svar och hon guidade mig hur jag skulle göra för att nödöppna hissdörrarna och sedan var jag både ute och hemma. Vilken dag! 

Jag har också varit med Edward till doktorn och tagit ett halsflussprov. Det var negativt så nu är det bara att vänta ut viruset. Och så har jag tränat. Nu har vi fått ihop en liten grupp på 5 personer som tränar cirkelträning. Så himla kul! Jag känner mig stark och gör nu 30 burpees!!!

Klockan 8 var vi alla i säng ikväll. Jag ska smygäta några After Eight i sängen med gott samvete och i morgon kommer Richard hem och jag ska till tandläkaren igen.

Nu bli're fest för de Grayska barnen

Vi lyckades få Sockerbit, den svenska godisaffären här i New York, att lägga undan hela 12 burkar (!) av fiskbullar som pappa var och hämtade idag. Sommaren är räddad och jag har enkla snabbmiddagar att laga när skolan är slut. Ibland saknar man de där snabba rätterna, köttbullar, korv, blodpudding, - och fiskbullar då - som vi har i de svenska matvaruaffärerna. De där som man kan ha hemma och "ta till" när det behövs. När paniken slår till. 

Ingen panik här i sommar.

I bagarstugan

I morgon åker de hem, föräldrarna. Det är tråkigt att 2 veckor går så fort men samtidigt så är det ju inte så många veckor kvar tills vi är på plats i Buddbyn igen. Idag "krämar vi ur" det sista ur mamma och hon bakar rågkakor, bullar OCH drömtårta. Pappa är ute på stan och springer ärenden - åt mig. Som man brukar säga, "vi sliter ut en generation i taget".

Ikväll hände något jag aldrig trodde jag skulle få se

Vi har haft härligt försommarväder i helgen med ljumma kvällar. Sådana där kvällar som faktiskt uppmanar till uteliv. Barnen har velat stanna ute i lekparken (istället för att titta på tv eller iPad) ända tills det blir mörkt och de ska gå och lägga sig, grillarna har spridit en underbar doft i trädgården utanför vårt hus och det har kännts som man nästan är skyldig att sippa på ett glas vitt eller klunka i sig en iskall öl. Det har också varit kvällar som uppmanat till utomhusträning.

Jag och min kompis C peppade varandra till ett cirkelpass ute i kvällssolen. Det var först lite svårt att hitta en plats att vara på. Fotbollsplanen var upptagen och överallt var det människor som picknickade, men till sist fann vi en jättefin gräsplätt uppe på den norra delen av ön bredvid fyren. Vi lade upp vårt program och började köra. Bredvid oss fanns en familj ortodoxa judar, med traditionsenliga kläder och frisyrer. De tittade lite på oss när vi kom och vi tänkte inte så mycket på det, de är ett vanligt inslag i stadsbilden. Vår första "övning" var burpees...sen rygglyft...och då hör vi hur flickan i familjen frågar om man ska hålla benen nere i marken eller inte. DE HÄRMADE OSS OCH VÅR TRÄNING. Och ville ha råd hur de skulle göra!! Jag kan säga att jag aldrig vare sig förr eller senare sett något så udda som fyra ortodoxa judar som står och gör burpees tillsammans med oss på en liten gräsplätt på Roosevelt Island. Men det är också därför jag verkligen älskar New York. Här kan allt hända. Och en av de "allt-händelserna" fick jag uppleva idag.

Vi vågade inte be om ett fotografi men det hade varit kul att ha.

Hoppas DU har haft en härlig helg!

3,5 veckor kvar till sommarlov

Ibland måste man avvika även från den bästa kosten

PALT

Avdelning: mat som är allt annat än Paleo. Vitt mjöl, potatis, vanligt salt, smör och mjölk. Fläsket är väl det enda som är "godkänt".

Tror ni jag kunde motstå? Nej, det kunde jag inte. Lär få betala för det sen. Eller inte? Vi får se. Vete (mjöl) har jag inte ätit på mycket, mycket länge.

Om ni inte visste det så är palt är min nummer 1 favoritmaträtt ever!

Tysssstnad

Idag behöver jag det. Tyssstnad. Jag har nämligen lite ont i huvudet efter en natt på stan med mina vänner! Vi var inte hemma förrän klockan två och sedan upp klockan sex och skicka barn till skolan.

Igår prövade vi ett nytt ställe i Alphabet city, Wayland. Så mysigt! Så god mat! Så mycket vin! Vi hade alla tre riktigt "bad hair days", det regnade hela vägen vi promenerade dit och min kompis M lyckades med konststycket att hälla en hel tallrik med potatis och aioli i knät på oss alla tre. Hahaha, är det inte alltid de kvällarna som blir de roligaste? Några bilder kan jag knappt bjuda på men kom ihåg det här stället om ni ska till NYC.

Vi satt i en fönsternisch om ni undrar. Och fotot är ut genom fönstret. Inte mycket att se alltså.

Hela det långa inlägget jag just skrev gick upp i rök

Lite som Freedom Tower på den här bilden. Och nu är jag trött och vill gå och lägga mig. Vi hörs i morgon istället.

Idag blev det lite shopping

Det är kanske inte så mycket att se, vad jag och mamma har shoppat idag, men här kommer en bild på mysbyxorna...med vardagen i bakgrunden. Jag köpte också ett par nya Swedish Hasbeens-träskor i cognacsfärgat skinn. De har släppt en modell i Limited Edition till Lucky Brand, ett amerikansk klädmärke, som bara säljs NU! så jag kunde helt enkelt inte stå emot, haha!! Lovar att de där skorna i "Limited Edition" snart säljs överallt. Man är alltid lurad som kund. Köpt.

Tänkte att jag skulle träna idag också men jag har ont i en höft. Antingen känns det som om jag håller på att bli förkyld och har ledvärk, eller så har jag sovit illa eller så är det endometriosen som spökar igen. Har haft ganska ont sista tiden och slarvat med kosten har jag också...

Igår gjorde vi dock något jag velat göra länge. Vi var till Loebs Boat House i Cental Park och åt lunch. Vädret var underbart, 28 grader i skuggan.

Och utsikten var det inte heller något fel på. Även om den här bilden inte är tagen exakt från verandan.

Vi var tvåa in i restaurangen och åt fisk och sliders. Vet ni vad sliders är förresten? Minihamburgare. Väldigt gott måste jag säga. När vi ätit färdigt var restaurangen packad med folk. Allt ifrån fina damer i klänning och hatt till sunkiga turister i shoets och sandaler. Vi var nog något mitt emellan. Men nu har jag varit där och är glad! Jag kunde inte tänkt mig något bättre lunchsällskap på just denna restaurang. Skulle varit att Richard hade varit med då. Han hälsar förresten från CAR!

Coney Island

Vi har haft 27 grader i skuggan som varmast idag och jag är glad att vi bestämde oss för en utflykt till Coney Island. Det är en lite för lång resa, en dryg timme med tunnelbana, men härligt och värt det när man kommer ut till stranden. Stranden är någon kilometer lång och än så är det inte många som hittat ut. Vattnet är fortfarande kallt, det är ju Atlanten vi pratar om, men sanden har hunnit bli varm och idag kändes det verkligen som om sommaren är här.

Bild tagen genom regnvått fönster och utan filter

International Food Fair i skolan

Årets största fest i skolan! Mat från hela världen, pyssel för barn i en hel gymnastiksal, hoppborg, lotteri, möjlighet för barnen att sälja popcorn och snow cones, våfflor och varmkorv.

Till och med en "pool" där rektorn satt på en pinne och väntade när barnen turades om att försöka träffa plattan som fick rektorn att ramla i.

Mrs. Jenkins - A Good Sport!!!

Grattis älskade unge som fyller 8 år!!!

I år var hon redan vaken men låg kvar i sängen tills vi gjort i ordning tårta, paket och så låtsades hon vakna när vi kom in och sjöng. Man fattar när man har egna barn hur kort barndomen är. Rätt vad det är så tror de inte längre på tomten och tandfen och de kan vänta i sängen tills mamma och pappa kommer och sjunger. De blir stora så fort. Hon var iallafall på ett stålande humör och öppnade paket och åt tårta för glatta livet.

Favoritpresenten och den som stod högst upp på önskelistan, en sockervaddsmaskin, blev tyvärr ett totalt antiklimax. Vi läste noga in oss på hur man skulle sätta ihop den, starta den och sen körde vi igång. Efter ungefär en minut hörde vi en hög smäll ute i köket och sen blev det svart. Spisen slocknade och maskinen var död. En säkring gick och vi var tvungna att ringa husets vaktmästare för att testa igen. Men maskinen var död och så var det roliga slut...innan det ens hade börjat. Tur hon fick lite andra roliga grejer också... Hon tackar förresten så mycket för alla gratulationer!

Här är hon. Stora tjejen. Som dagen till ära tagit denna selfie på min telefon idag (hjälp!), chattat och FaceTimeat med en killkompis i klassen. Och inte längre gillar rosa. Nu går det fort.

Festen tar aldrig slut!!

I morgon fyller Nelle år på riktigt, alltså då är det hennes födelsedag. Hon hade ju sitt hemmakalas förra helgen med sina kompisar som sov över och idag var det dags att ha kalas i skolan. Vi bakade svensk tårta och så hade Nelle köpt med sig ett storpack mustascher till klasskompisarna m.fl. Tänk att det kan vara så kul!

Fröknar och kompisar, ingen gick säker! Och i morgon som sagt så SMÄLLER DET, som Nelle själv uttryckte det innan hon smällde av i sängen efter en lång dag. För mig (och min mamma) har kvällen varit fylld av förberedelser som den är för alla andra mammor och pappor därute som pysslar inför pysslingarnas födelsedagar. Tårtan är bakad, presenterna är framletade ur garderoben, balongerna upphängda och bordet dukat med struken duk. Tårtljus, serpentiner...

Ja tänk, i morgon blir mitt yngsta barn 8 år. Jag tänker på den där majdagen 2006 när hon först såg dagens ljus. Hur hon väntade i 11 hela dagar efter beräknat förlossningsdatum och när hon sedan äntligen kom ut så bemödade hon sig bara slött att öppna ena ögat, kolla in oss för att sedan somna gott med tutten i munnen.

Jag älskar henne så.