Nej, detox är inget för mig...jag måste nog ha mina gifter för att "må bra". Eller så har jag bara ingen karaktär... Igår var jag som i en dimma hela dagen och varje gång jag drack örtsörjan så mådde jag illa. Kräks-illa! Jag kämpade verkligen (ha ha ha, en dag!) men i förmiddags när yrseln var så illa att jag bara kunde ligga ner så tog jag en kopp kaffe. Och en rostmacka med smör. Och en till. Med ost.
Nu mår jag bättre. Ja, ja - jag vet att det är värst de första tre dagarna men jag klarade bara inte av att ha så lågt blodsocker och lågt blodtryck (som jag antar att yrseln handlade om). Jag var som en zombie! Nu vet jag inte vad jag ska göra. Fortsätta men med lite fusk eller bara "kasta in handduken" och ge upp. Bara att tänka på sörjan gör mig illamående. Fick en kommentar av en vän som tydligen alldeles utmärkt klarat av fasta/detox så jag undrar vad som är fel på mig?? Vek kanske.
tisdag 30 april 2013
måndag 29 april 2013
Detox
Har aldrig prövat förut men idag har jag börjat en två-dagars-detox. Man dricker någon örtvitamindryck 8 gånger/dag samt äter bara frukt och grönsaker. Ingen alkohol, nikotin eller koffein. INGET KOFFEIN!!! Det är här det kommer bli svårt. Kaffe är mitt livselixir.
Först hade jag tänkt köra en ren fasta men jag tror inte att jag klarar att vara hungrig på det sättet. Så nu blir det frukt och grönt i 2 dagar sen får vi se, kanske jag kan gå på ren fasta i två dagar då, det står på förpackningen att man kan köra 4 dagar om man vill. Jag började morgonen med grönt koffeinfritt te, en halv grapefrukt och drycken. Nu är klockan 9, jag har tränat, druckit vatten, druckit drycken och ätit en halv avokado. Känner mig trött och utsvulten. Konstigt det där...det är ju inte som att jag inte har något att ta av men ändå känner sig kroppen helt svulten. Det måste ju vara mentalt?
Och Gud vad jag saknar kaffet. Vad är en morgon utan en kopp kaffe, liksom?
Först hade jag tänkt köra en ren fasta men jag tror inte att jag klarar att vara hungrig på det sättet. Så nu blir det frukt och grönt i 2 dagar sen får vi se, kanske jag kan gå på ren fasta i två dagar då, det står på förpackningen att man kan köra 4 dagar om man vill. Jag började morgonen med grönt koffeinfritt te, en halv grapefrukt och drycken. Nu är klockan 9, jag har tränat, druckit vatten, druckit drycken och ätit en halv avokado. Känner mig trött och utsvulten. Konstigt det där...det är ju inte som att jag inte har något att ta av men ändå känner sig kroppen helt svulten. Det måste ju vara mentalt?
Och Gud vad jag saknar kaffet. Vad är en morgon utan en kopp kaffe, liksom?
söndag 28 april 2013
Tips!
Visste ni att ni håller guaccamolen grön och fräsch en dag till om ni sparar kärnan och "ploppar" ner i guccan innan ni ställer den i kylen över natten? Det är, vill säga, om ni fått någon guaccamole över. Vilket väldigt sällan händer hos oss.
Skön helg
Fredagen bjöd på på födelsedagskalas för båda barnen, fotbollsträning under bron och sedan fotbollsmatch. Nelle hade en kompis här hela eftermiddagen och när mamman kom och hämtade så bestämdes det snabbt att det också skulle bli en sleep-over. Hos dem. Så Nelle sov borta och på fredagkvällen åt jag, Richard och Edward bläckfisk till middag. Friterade calamares - så gott! Så charter! Så onyttigt!
Lördag. Jamen...fotboll, power walk och ligga och slappa på en gräsmatta i den varma vårsolen...vad mer behöver man? Folk grillade i parken utanför vårt hus, barnen lekte ute i shorts och på kvällen gick jag ut och åt middag med ett gäng tjejer på en ny koreansk tapasbar vid Flatiron. Maten...sådär. Men kvällen var lång och innehöll samtalsämnen som pms, frikort, roliga reklamfilmer, "spottade" kändisar (jag har noll!) och det var många, många skratt. Jag är så lyckligt lottad som fått så fina vänner här.
Idag har vädret också varit helt underbart och vi har varit i Central Park hela dagen och ätit hamburgare och glass. Tittat på baseball. Lapat sol i horisontalläge. Söndagsnöje för hela familjen.
Jag vet inte om det finns så mycket mera att säga om den här helgen. Jo, vi har ju deklarerat. Även fast vi (forcerat och ej självvalt) blivit utskrivna ur Sverige och numera inte kan åtnjuta några av de skattefinansierade faciliteterna i vårt hemland längre så måste vi såklart deklarera. Såklart. Detr ju ändå byråkrat- Sverige vi talar om.
Bjuder till sist på en usel bild från gårdagskvällen. Och några bilder från idag. Over and out. Hoppas ni också haft en fin helg!
Lördag. Jamen...fotboll, power walk och ligga och slappa på en gräsmatta i den varma vårsolen...vad mer behöver man? Folk grillade i parken utanför vårt hus, barnen lekte ute i shorts och på kvällen gick jag ut och åt middag med ett gäng tjejer på en ny koreansk tapasbar vid Flatiron. Maten...sådär. Men kvällen var lång och innehöll samtalsämnen som pms, frikort, roliga reklamfilmer, "spottade" kändisar (jag har noll!) och det var många, många skratt. Jag är så lyckligt lottad som fått så fina vänner här.
Idag har vädret också varit helt underbart och vi har varit i Central Park hela dagen och ätit hamburgare och glass. Tittat på baseball. Lapat sol i horisontalläge. Söndagsnöje för hela familjen.
Jag vet inte om det finns så mycket mera att säga om den här helgen. Jo, vi har ju deklarerat. Även fast vi (forcerat och ej självvalt) blivit utskrivna ur Sverige och numera inte kan åtnjuta några av de skattefinansierade faciliteterna i vårt hemland längre så måste vi såklart deklarera. Såklart. Detr ju ändå byråkrat- Sverige vi talar om.
Bjuder till sist på en usel bild från gårdagskvällen. Och några bilder från idag. Over and out. Hoppas ni också haft en fin helg!
fredag 26 april 2013
Soccer Mom
Fotbollsträning under Queensboro Bridge. 17 grader i luften. Jag antar att jag kunde ha det sämre.
Det går att leka doktor också
Här, liksom hemma i Sverige, pågår en diskussion om hur mycket skärmtid barn "ska ha". Vi var länge motståndare till att barnen överhuvudtaget skulle sitta framför datorn men sedan vi flyttade hit för ett år sedan så har saker och ting ändrats. Här används datorn mycket mer i undervisningen/läxarbetet och där är det ju bara att hänga med.
Edward fick ett Nintendo DS när han fyllde sex år. Innan det hade han aldrig spelat någonting annat än testat hos kompisar. Nintendot var genast den "leksak" som drog mest och vi fick sätta upp regler för hur det skulle användas. Edward gjorde ett schema-förslag som vi godkände. Han hade lagt tonvikten av spelande på helgen, 10 minuter på vardagar och en fri dag. Toppen!!!
Sen kom (min) iPad in i bilden. Spännande för barnen men de använde den lagom. Men sen när vi flyttade hit så tycker jag allt har eskalerat. De har minst 80 minuter i veckan med läxor på datorn (matte och engelska). Sen spelar de spel med kompisar i nätverk och ibland googlar de något och tittar på på egen hand. Ok. Så är det, det är inte hela världen. Det jag har problem med är att datorn, iPad och sådana spel numera alltid är FÖRSTAHANDSVALET av lek. Alltid. För alla ungar.
Därför blir jag extra glad när jag ser det här. Doktor Nelle och nurse Lolas mottagning på 83rd Street.
I'm old school.
Edward fick ett Nintendo DS när han fyllde sex år. Innan det hade han aldrig spelat någonting annat än testat hos kompisar. Nintendot var genast den "leksak" som drog mest och vi fick sätta upp regler för hur det skulle användas. Edward gjorde ett schema-förslag som vi godkände. Han hade lagt tonvikten av spelande på helgen, 10 minuter på vardagar och en fri dag. Toppen!!!
Sen kom (min) iPad in i bilden. Spännande för barnen men de använde den lagom. Men sen när vi flyttade hit så tycker jag allt har eskalerat. De har minst 80 minuter i veckan med läxor på datorn (matte och engelska). Sen spelar de spel med kompisar i nätverk och ibland googlar de något och tittar på på egen hand. Ok. Så är det, det är inte hela världen. Det jag har problem med är att datorn, iPad och sådana spel numera alltid är FÖRSTAHANDSVALET av lek. Alltid. För alla ungar.
Därför blir jag extra glad när jag ser det här. Doktor Nelle och nurse Lolas mottagning på 83rd Street.
I'm old school.
onsdag 24 april 2013
En levande stad
Alltid när man åker in till Manhattan, nästan oavsett var man åker, finns det något nytt att se sedan man var där senast. Konst i alla olika former, ofta stort och storslaget, smälls upp över en dag och kan sedan vara borta lika fort. Idag hade "Stonehenge" installerats på Rockefeller Plaza. Gammalt möter nytt. Det var riktigt vackert i vårsolen som lyste över staden idag.
Och vid Flatiron Building campar sedan några veckor tillbaka den här kråkan gjord av stora järnspikar.
Och vid Flatiron Building campar sedan några veckor tillbaka den här kråkan gjord av stora järnspikar.
Ny (förstörd) hoodie
När min kompis Lisa var här så gick vi till en för mig "ny" affär som heter Super Dry. Den här hoodien var på rea och jag slog till. Den är superhärlig, tjock bomull, lagom lång, bra luva...men jag har fått en fläck på den. Olivolja.
Om jag bodde i Sverige så hade det inte precis varit något problem. Jag hade tvättat den i 40 grader i maskin - problem solved. Här? Den är förstörd! Inget, jag menar verkligen inget blir rent när man tvättar här. Det luktar gott. Rent (ha ha!) tekniskt har tvätten gått igenom ett tvättprogram men rent är det inte. Nu måste jag ta med den här tröjan OCKSÅ på vår sommarsemester i Sverige. Då och endast då kommer den här flottfläcken vara ett minne blott.
Om jag bodde i Sverige så hade det inte precis varit något problem. Jag hade tvättat den i 40 grader i maskin - problem solved. Här? Den är förstörd! Inget, jag menar verkligen inget blir rent när man tvättar här. Det luktar gott. Rent (ha ha!) tekniskt har tvätten gått igenom ett tvättprogram men rent är det inte. Nu måste jag ta med den här tröjan OCKSÅ på vår sommarsemester i Sverige. Då och endast då kommer den här flottfläcken vara ett minne blott.
tisdag 23 april 2013
Skamligt?
Visst är det något skamligt med att lata sig? Göra ingenting. Läsa. Slötitta på tv. Vila. Ändå är det ju precis det som är skönast att göra ibland.
Som vuxen kan det vara "riktigt härligt" att bli rejält sjuk. Nu pratar jag om feber över 40 grader, influensa, halsfluss eller något annat som gör en sängliggande i ett par dagar så man BARA KAN LIGGA STILLA OCH VILA. Undantaget är såklart RIKTIGA sjukdomar som cancer och så, och magsjuka. Det finns ingenting som är positivt med magsjuka. Visst är det så att det annars är väldigt svårt att ta sig tiden att bara slappa. Ligga ner och lata sig. Har man "bara" 38 graders feber så tar man en Alvedon och går till jobbet. Har man "bara" lite hosta häller man i sig hostmedicin och knegar vidare. Allergier och förkylningar ignorerar man totalt, de räknas inte ens.
Egentligen är det ju ganska dumt att vi inte tar oss den där tiden att bara slappa förutom när vi är störtsjuka. Vi skulle förmodligen orka mycket mera i längden och kanske bli lite lyckligare på kuppen om vi bara unnade oss att ligga ner och plöja en roman någon gång då och då en vanlig dag. Eller helg då, för de allra flesta av oss jobbar ju faktiskt (JA, jag räknar mig fortfarande till den skalan fastän man kanske kan säga att jag är in-between-jobs för närvarande)
Gissa vad jag har gjort idag?
Som vuxen kan det vara "riktigt härligt" att bli rejält sjuk. Nu pratar jag om feber över 40 grader, influensa, halsfluss eller något annat som gör en sängliggande i ett par dagar så man BARA KAN LIGGA STILLA OCH VILA. Undantaget är såklart RIKTIGA sjukdomar som cancer och så, och magsjuka. Det finns ingenting som är positivt med magsjuka. Visst är det så att det annars är väldigt svårt att ta sig tiden att bara slappa. Ligga ner och lata sig. Har man "bara" 38 graders feber så tar man en Alvedon och går till jobbet. Har man "bara" lite hosta häller man i sig hostmedicin och knegar vidare. Allergier och förkylningar ignorerar man totalt, de räknas inte ens.
Egentligen är det ju ganska dumt att vi inte tar oss den där tiden att bara slappa förutom när vi är störtsjuka. Vi skulle förmodligen orka mycket mera i längden och kanske bli lite lyckligare på kuppen om vi bara unnade oss att ligga ner och plöja en roman någon gång då och då en vanlig dag. Eller helg då, för de allra flesta av oss jobbar ju faktiskt (JA, jag räknar mig fortfarande till den skalan fastän man kanske kan säga att jag är in-between-jobs för närvarande)
Gissa vad jag har gjort idag?
måndag 22 april 2013
FBI på riktigt
Jag var och åt brunch med min väninna N idag. Egentligen skulle det vara frukost men det drar alltid ut på tiden så mycket så det övergår till lunch. Vi var på ett litet franskt hak i närheten av skolan och där berättade hon den mest häpnadsväckande historia. Jag måste ta det från början.
När monsterstormen Sandy slog till här i slutet av oktober så blev min väns lägenhet i Chelsea helt förstörd. De blev inte översvämmade men fastigheten förstördes i elsystem m.m. såpass att lägenheten blev obeboelig utan vatten, gas och el. De bodde på hotell i nästan en månad innan de bestämde sig för att säga upp kontraktet och flytta då utsikterna för att lägenheten skulle gå att bo i i närtid såg obefintliga ut. De flyttade då till en ny etagelägenhet på Lexington Avenue. I den fastigheten finns bara tre "units" (lägenheter) en etage på våningsplan 2-3, en på våning 4-5, där min vän bor, och en stor på våning 6-8. Hissen går direkt in i lägenheten så det finns ingen trappuppgång, bara en brandtrappa ut om hissen inte fungerar. Redan från början tyckte min vän att det var mycket "spring" i lägenheten på övre planen. Mestadels män. Välklädda, inte störande, men ibland hade de fester där med hög musik in på småtimmarna. De fick genom lite luskande fram att det var en pokerhöjdare som drev en exklusiv pokerklubb i lägenheten.
Lägenheten på nedre planet hyrdes på papperet av tre unga tjejer och min vän räknade snabbt ut att det vara knappast de som stod för hyreskostnaden eller bodde där. De var bara någon slags täckmantel och den riktiga hyresgästen var pokermannen i topplägenheten.
Sedan började det hända mystiska saker utanför huset. I flera veckor såg min vän en "hemlös" man sitta på gatan utanför huset och spana intensivt mot fastigheten.
Hon sa till sin man att "det känns som han bevakar oss". En hemlös man är sällan intresserad av arkitektur i den omfattningen.
Sen för en vecka sedan, klockan 06:00 på morgonen slog de till. En FBI-raid som på film med massor av gubbar i FBI-jackor, dragna vapen som tog över fastigheten. Hissen, säkrade alla utgångar och till sist fördes en man ut i handbojor. Pengatvätt, illegal spelklubb, konstbedrägerier, koppling till ryska maffian - take a pick! De slog till på flera ställen samtidigt och det här har jag kunnat googla mig till.
http://www.hotelchatter.com/story/2013/4/17/65852/7912/hotels/Carlyle_Hotel_Tenant_Gets_Raided_By_FBI_
http://gawker.com/5994839/high+stakes-gambling-ring-busted-as-fbi-raids-art-gallery-in-manhattan
http://www.destroyzionism.com/2013/04/22/fbi-raids-helly-nahmad-gallery-over-ties-to-billionaires-poker-club-with-mob-links/
Mitt i allt detta fanns min väns två pojkar, jämnåriga med Edward och Nelle. De tittade ut kort och återvände till sitt morgonspelande på iPad. Sen tog de brandtrappan ut på vägen till skolan den morgonen, morsade på FBI-agenterna och för barnen verkade det bara vara ännu en dag i New York City.
När monsterstormen Sandy slog till här i slutet av oktober så blev min väns lägenhet i Chelsea helt förstörd. De blev inte översvämmade men fastigheten förstördes i elsystem m.m. såpass att lägenheten blev obeboelig utan vatten, gas och el. De bodde på hotell i nästan en månad innan de bestämde sig för att säga upp kontraktet och flytta då utsikterna för att lägenheten skulle gå att bo i i närtid såg obefintliga ut. De flyttade då till en ny etagelägenhet på Lexington Avenue. I den fastigheten finns bara tre "units" (lägenheter) en etage på våningsplan 2-3, en på våning 4-5, där min vän bor, och en stor på våning 6-8. Hissen går direkt in i lägenheten så det finns ingen trappuppgång, bara en brandtrappa ut om hissen inte fungerar. Redan från början tyckte min vän att det var mycket "spring" i lägenheten på övre planen. Mestadels män. Välklädda, inte störande, men ibland hade de fester där med hög musik in på småtimmarna. De fick genom lite luskande fram att det var en pokerhöjdare som drev en exklusiv pokerklubb i lägenheten.
Lägenheten på nedre planet hyrdes på papperet av tre unga tjejer och min vän räknade snabbt ut att det vara knappast de som stod för hyreskostnaden eller bodde där. De var bara någon slags täckmantel och den riktiga hyresgästen var pokermannen i topplägenheten.
Sedan började det hända mystiska saker utanför huset. I flera veckor såg min vän en "hemlös" man sitta på gatan utanför huset och spana intensivt mot fastigheten.
Hon sa till sin man att "det känns som han bevakar oss". En hemlös man är sällan intresserad av arkitektur i den omfattningen.
Sen för en vecka sedan, klockan 06:00 på morgonen slog de till. En FBI-raid som på film med massor av gubbar i FBI-jackor, dragna vapen som tog över fastigheten. Hissen, säkrade alla utgångar och till sist fördes en man ut i handbojor. Pengatvätt, illegal spelklubb, konstbedrägerier, koppling till ryska maffian - take a pick! De slog till på flera ställen samtidigt och det här har jag kunnat googla mig till.
http://www.hotelchatter.com/story/2013/4/17/65852/7912/hotels/Carlyle_Hotel_Tenant_Gets_Raided_By_FBI_
http://gawker.com/5994839/high+stakes-gambling-ring-busted-as-fbi-raids-art-gallery-in-manhattan
http://www.destroyzionism.com/2013/04/22/fbi-raids-helly-nahmad-gallery-over-ties-to-billionaires-poker-club-with-mob-links/
Mitt i allt detta fanns min väns två pojkar, jämnåriga med Edward och Nelle. De tittade ut kort och återvände till sitt morgonspelande på iPad. Sen tog de brandtrappan ut på vägen till skolan den morgonen, morsade på FBI-agenterna och för barnen verkade det bara vara ännu en dag i New York City.
Vädret
Jag vet. Trist va? Först säger jag ingenting, sen ingenting och nu tänker jag prata om vädret..? Men så är det ju också i livet. Ibland händer det saker man INTE vill prata om och eftersom jag faktiskt inte är en offentlig "alex-shulman-typ-av-bloggare" så kan jag välja att vara tyst ibland och prata om...vädret. Och för den skullen (bra ord va) så behöver det ju inte vara något världsomvälvande som hänt. Det kanske är så att det inte hänt nåt som är "problemet". Äsch, jag svamlar. Jag har helt enkelt inte velat sätta mig och skriva. Så tillbaka till vädret.
Jag ser på rapporten att det regnar och är 6 grader varmt hemma i Stockholm. Här är det inte mycket bättre. Torrt, men vi är tillbaka på ca 10 grader igen och det blåser råkalla vindar. Våren är dock full här. Det blommar överallt och Parken är så vacker att det gör ont i ögonen. Jag ska visa er några bilder så får ni själva se.
Jag ser på rapporten att det regnar och är 6 grader varmt hemma i Stockholm. Här är det inte mycket bättre. Torrt, men vi är tillbaka på ca 10 grader igen och det blåser råkalla vindar. Våren är dock full här. Det blommar överallt och Parken är så vacker att det gör ont i ögonen. Jag ska visa er några bilder så får ni själva se.
torsdag 18 april 2013
onsdag 17 april 2013
Träningen
Jag är nog periodare. Eller, rättare sagt, jag prioriterar träning när jag har tid. Jag är (tydligen) inte en sådan människa som stiger upp klockan fem på morgonen för att hinna med träning när tiden tryter, även om jag verkligen genuint gillar att träna. Nu har vi haft besök i snart en vecka och jag har fått till ett träningspass. Plus en långpromenad i Central Park. Det är ok. Inte bra men ok. Nästa vecka kommer det bli nya tag igen. Nu har vädret blivit bättre och det känns riktigt motiverande att ta tag i de där 3 kilona som inte riktigt sitter där de ska.
Här är beviset från idag!
Här är beviset från idag!
tisdag 16 april 2013
Lätt att fastna
Det är lätt att fastna framför nyheterna när en sådan här händelse som bombningen i Boston har hänt. Man VILL VETA. Vem? Varför? Vad händer nu?
I New York har man höjd beredskap för eventuella nya attacker och jag kommer inte åka till "mål" såsom stora folksamlingar, stora terminaler, varuhus eller turistmål idag. Samtidigt kan vi ju inte gömma oss, vi bor ju här. Barnen åker buss i stan varje dag. Richard jobbar i FN-skrapan. Men vi kan vara försiktiga. Och det är vi.
I New York har man höjd beredskap för eventuella nya attacker och jag kommer inte åka till "mål" såsom stora folksamlingar, stora terminaler, varuhus eller turistmål idag. Samtidigt kan vi ju inte gömma oss, vi bor ju här. Barnen åker buss i stan varje dag. Richard jobbar i FN-skrapan. Men vi kan vara försiktiga. Och det är vi.
Nu har det gått över ett år
Jag har haft det här mobilnumret i över 1 år. Fortfarande får jag samtal och sms som helt uppenbarligen skulle till den gamla ägaren/ägarinnan. Man kan ibland undra över deras relation. Det har liksom gått 1 år....
söndag 14 april 2013
Konstutställning i huset där vi bor
Ganska äcklig. Man undrar vad det ska föreställa. En fladdermus, en rocka, en moderkaka, ett Rorschach-test...
fredag 12 april 2013
torsdag 11 april 2013
En konversation
Idag när jag åkte hem med linbanan överhörde jag en konversation mellan två män. De verkade vara grannar eller liknande och pratade om en tredje man som de kände och det lät som att han också hade varit deras granne. Grannen de pratade om hade flyttat och bytt jobb. Från det jag kunde förstå var han i Hälso- och sjukvårds-branschen. Kanske inte läkare men liknande. Vad de pratade om var hans lön. Han hade gått från ett jobb som tidigare betalade honom $160.000 per år till ett annat liknande jobb i Florida som gav honom en lön på $1.000.000 per år.
Vilken löneökning på ett bräde, va!? Lite snabbt räknade jag ut (nej, det tog jättelång tid att räkna ut faktiskt och jag är inte säker på att det blev rätt heller och jag räknade dessutom avrundat och med dollarn på 7 kr så i ärlighetens namn finns det inte mycket matematiskt i den här beräkningen) att han ökade sin lön med ca 625%. De var lite avundsjuka på den här grannen men på ett bra sätt. De tyckte det var "great!" för honom. Och jag förstår helt plötsligt vilka löner folk har här. Den här mannen som de talade om var "en vanlig man", från Roosevelt Island. Med en löneökning på 625% från en dag till en annan.
Vilken löneökning på ett bräde, va!? Lite snabbt räknade jag ut (nej, det tog jättelång tid att räkna ut faktiskt och jag är inte säker på att det blev rätt heller och jag räknade dessutom avrundat och med dollarn på 7 kr så i ärlighetens namn finns det inte mycket matematiskt i den här beräkningen) att han ökade sin lön med ca 625%. De var lite avundsjuka på den här grannen men på ett bra sätt. De tyckte det var "great!" för honom. Och jag förstår helt plötsligt vilka löner folk har här. Den här mannen som de talade om var "en vanlig man", från Roosevelt Island. Med en löneökning på 625% från en dag till en annan.
De 30 värsta minuterna i mitt liv och 4 sekunder av ren skräck
På onsdagar har barnen svenskundervisning efter skoltid, kl 15-16. UNIS erbjuder hemspråksundervisning på över 90 olika språk och det ryms inom ramen för After Care (fritids med personal) i skolan. Igår klockan 15.10 så ringer barnens svenskafröken till mig och frågar om Edward är med mig, om jag hämtat honom i skolan. Nej, svarar jag - han ska vara med DIG på svenskan? Då berättar hon att han inte kommit till svenskan (Nelle är där) och att hon kollat med After Care-personalen och att han inte är där, de har kollat med bussen och att han inte heller är där samt att någon sagt att "hans mamma var här och hämtade honom". Panik! Ringer till skolans kontor och "larmar". De kollar med After Care som svarar samma som de sagt till svenskfröken. Blir kopplad till Edwards huvudlärare. Hon svarar att det sista hon sett är att han stod på lekplatsen och "väntade på bussen". Sen vet hon inget mer. Och bussen hade de redan kollat! För säkerhets skull ringer jag bussen för att dubbelkolla. Inget svar. Skickar sms.
Alla letar i skolan, toaletter - överallt! Edward fanns ingenstans. Blir oerhört rädd. Tänk om. Tänk om. Tänk om någon... Kan inte ens tänka tanken.
Går ut för att vänta på bussen. Enda rimliga är att han kan vara där. Då ringer "busstanten".
-Nej, han är inte på bussen han har ju svenska idag!!!
Då blir jag helt kall.
-CHECK EVERY SEAT OF THAT BUS IF HE IS ON THERE. BECAUSE IF HE IS NOT, HE IS MISSING!
Då får jag till svar, efter 4 sekunder av ren och skär skräck, "Oh, he IS on here. He was in the back!"
Då börjar jag gråta.
Jag är så glad att jag inte behövde uppleva en förälders värsta mardröm.
Alla letar i skolan, toaletter - överallt! Edward fanns ingenstans. Blir oerhört rädd. Tänk om. Tänk om. Tänk om någon... Kan inte ens tänka tanken.
Går ut för att vänta på bussen. Enda rimliga är att han kan vara där. Då ringer "busstanten".
-Nej, han är inte på bussen han har ju svenska idag!!!
Då blir jag helt kall.
-CHECK EVERY SEAT OF THAT BUS IF HE IS ON THERE. BECAUSE IF HE IS NOT, HE IS MISSING!
Då får jag till svar, efter 4 sekunder av ren och skär skräck, "Oh, he IS on here. He was in the back!"
Då börjar jag gråta.
Jag är så glad att jag inte behövde uppleva en förälders värsta mardröm.
tisdag 9 april 2013
Central Park är sprickfärdig
Central Park är verkligen stadens lunga. Det var underbart att promenera i parken idag. 25 grader varmt, folk låg på gräsmattorna och solade. Man ser hur träd, buskar och blommor bara väntar på att spricka. Karin Boyes dikt känns levande på ett sätt som aldrig förr.
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
/Karin Boye
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
/Karin Boye
Dog Hammarskjöld!
Det är lite som att ha en baby. Äta, sova och bajsa. Och hur gullig som helst. Men aldrig, aldrig ska jag ha hund. En katt kanske men en hund. Aldrig.
måndag 8 april 2013
HAHAHAHAHAH!!!!!! *hysteriskt skratt*
Jag kan inte tro att det här är sant! Alla som känner mig vet hur rädd jag är för hundar. Djur i allmänhet, hundar i synnerhet! Och nu har jag sagt "ja" till att vara -hundvakt! Till en liten valp som heter Dog Hammarskjöld!!! Hur kan man säga nej till det (jag kan faktiskt tänka mig 1.000.000 anledningar men den här gången kunde jag inte) när en vän är i nöd?
Jag har två MARDRÖMSHISTORIER på nära håll om folk som varit hundvakt där det slutat med "lätt högt blodtryck" för vakten.
1) min mamma var en gång hundvakt till en jycke som satte i sig en plastpåse, höll på att kvävas och dö ( om jag minns rätt) och sen fick mamma kallsvettigt vänta tills påsen kom ut den "naturliga vägen" någon dag senare.
2) min granne här i huset var hundvakt till en vovve som fick en autoimmun sjukdom, började bajsa blod och höll på att dö. Sen fick grannen skaffa klippkort hos veterinären, mata kortison var tredje timme dygnet runt och passa en hund som var hungrig som en Björn (av allt kortison).
Ser ni mönstret? Nu ser jag fram emot ett dygn av skräck. Hos mig. Men man ska utmana sina rädslor heter det ju.
Skräck.
Utmana.
Skräck.
Utmana.
Jag har två MARDRÖMSHISTORIER på nära håll om folk som varit hundvakt där det slutat med "lätt högt blodtryck" för vakten.
1) min mamma var en gång hundvakt till en jycke som satte i sig en plastpåse, höll på att kvävas och dö ( om jag minns rätt) och sen fick mamma kallsvettigt vänta tills påsen kom ut den "naturliga vägen" någon dag senare.
2) min granne här i huset var hundvakt till en vovve som fick en autoimmun sjukdom, började bajsa blod och höll på att dö. Sen fick grannen skaffa klippkort hos veterinären, mata kortison var tredje timme dygnet runt och passa en hund som var hungrig som en Björn (av allt kortison).
Ser ni mönstret? Nu ser jag fram emot ett dygn av skräck. Hos mig. Men man ska utmana sina rädslor heter det ju.
Skräck.
Utmana.
Skräck.
Utmana.
Kanske lite tjatigt
Kanske lite tjatigt att prata om vädret men...från permafrost...till DET HÄR! På en dag?!? 20-25 plussgrader i skuggan känns iallafall mer som mitt element.
I morgon ska jag och min väninna M ta en lång och härlig Power Walk i Central Park. Som väderprognosen ser ut just nu så ska det bli 26 grader varmt i morgon. Overkligt om ni frågar mig. I år tänker jag "hänga med" på växlingen från en vinter-till vår-till sommar-park. Förra året vid den här tiden väntade vi möbelleveranser och jag rännde runt och handlade. Kastruller och tallrikar. Dammsugare och tapeter. Bestick. Toalettborstar. Ett hem har verkligen mycket prylar... Sedan hade vi gäster och efter det var det redan högsommar. Nu har vi också gäster men i ett mera färdigt hem och jag ränner inte runt och letar skarvsladdar och lasagneformar. Det blir en härlig vår i år och nästa laddning gäster kommer på fredag!
I morgon ska jag och min väninna M ta en lång och härlig Power Walk i Central Park. Som väderprognosen ser ut just nu så ska det bli 26 grader varmt i morgon. Overkligt om ni frågar mig. I år tänker jag "hänga med" på växlingen från en vinter-till vår-till sommar-park. Förra året vid den här tiden väntade vi möbelleveranser och jag rännde runt och handlade. Kastruller och tallrikar. Dammsugare och tapeter. Bestick. Toalettborstar. Ett hem har verkligen mycket prylar... Sedan hade vi gäster och efter det var det redan högsommar. Nu har vi också gäster men i ett mera färdigt hem och jag ränner inte runt och letar skarvsladdar och lasagneformar. Det blir en härlig vår i år och nästa laddning gäster kommer på fredag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)