HAHAHAHAHAH!!!!!! *hysteriskt skratt*

Jag kan inte tro att det här är sant! Alla som känner mig vet hur rädd jag är för hundar. Djur i allmänhet, hundar i synnerhet! Och nu har jag sagt "ja" till att vara -hundvakt! Till en liten valp som heter Dog Hammarskjöld!!! Hur kan man säga nej till det (jag kan faktiskt tänka mig 1.000.000 anledningar men den här gången kunde jag inte) när en vän är i nöd?

Jag har två MARDRÖMSHISTORIER på nära håll om folk som varit hundvakt där det slutat med "lätt högt blodtryck" för vakten.
1) min mamma var en gång hundvakt till en jycke som satte i sig en plastpåse, höll på att kvävas och dö ( om jag minns rätt) och sen fick mamma kallsvettigt vänta tills påsen kom ut den "naturliga vägen" någon dag senare.
2) min granne här i huset var hundvakt till en vovve som fick en autoimmun sjukdom, började bajsa blod och höll på att dö. Sen fick grannen skaffa klippkort hos veterinären, mata kortison var tredje timme dygnet runt och passa en hund som var hungrig som en Björn (av allt kortison).

Ser ni mönstret? Nu ser jag fram emot ett dygn av skräck. Hos mig. Men man ska utmana sina rädslor heter det ju.

Skräck.

Utmana.

Skräck.

Utmana.