Det var stängt!

Ingen av oss trodde väl att FN skulle kunna ha stängt, men idag så hade de det. Säkerhetsrådet, Generalförsamlingen - Bommat! Stängt! Låst! Med hänglås.

Så vår utflykt vi planerat idag fick bli att besöka Sekretariatet (där tjänstemännen jobbar) och FN-shopen samt att titta på omgivningarna och utsikten. I morgon gör vi ett nytt försök.

Som ni ser på bilderna så är det min vän Lisa och hennes två barn som är här och hälsar på. Barnen har påsklov samtidigt och då passar vi på att träffas och ha "barnsemester" tillsammans på Manhattan. Vi har känt varandra i 23 år nu (mer än halva livet!) och jag känner mig lyckligt lottad över att ha en sådan vän i mitt liv. Igår satt vi länge och pratade och konstaterade då att vi numera kan träffas och ha långa samtal med varandra även när barnen är med. För några år sedan när barnen var mindre så var det ju alltid någon som skulle ha ny blöja, sova middag, äta en skrapad banan, o.s.v....och egentligen så var det en serie oavslutade konversationer man hann med på en träff. Då. Och så här är det nu. Men så är ju livet. Och om vi nu fortsätter vara vänner så kommer vi få gå igenom en massa andra faser också innan vi når "slutstation". Med detta vill jag bara säga, Tack för att du är min vän, Lisa. Nu gör vi barn-stan ihop!

Det är vår i Central Park!!

Titta! Äntligen börjar det hända någonting, krokus, påskliljor, ginza (heter de där gula blommorna verkligen det...?) och barn som vill slita av sig jackan för att "jag är så varm så jag brinner upp, mamma!".

En dag i flitens tecken

Ingen tråkig och lugn Låååååångfredag här inte. Uppe med tuppen klockan 06.30 som vanligt. Iväg med ungarna 07.25, träna. Sen iväg till Costco Wholesale för att bunkra upp med mat. Hem igen. Städa, feja, bädda, greja! Klockan 3.30 huset fullt av ungar igen (härligt att barnen har kompisar hemma!!), städa klart. Laga middag, fotbollsträning och SNART så kommer de! Min kära vän med barn. NU börjar påsken.

Glad Påsk?

Här blir det nog ingen vidare påsk i år. Barnen har gått full dag i skolan idag och går även full dag i skolan i morgon så något traditionellt påskfirande "Swedish Style" kommer det inte bli tal om. Påsken hemma i Sverige är annars lite av min favorithögtid. Den bjuder ofta på härligt väder, uteaktiviteter, enkel mat och så massor med godis! På påsken är det heller inga krav. Lite sill, ägg och must så är alla glada och nöjda. Påsken är helt enkelt vilsam och härlig!

I morgon ska jag städa och handla för på kvällen kommer besök från fäderneslandet! Berättar mer om det när de är här.

GLAD PÅSK PÅ ALLA ER SOM LÄSER!!!

På mattan igen

Plankan, 3•1 minut.

Banan

Det är nånting med det här att äta banan offentligt. När någon stirrar på en precis när man ska ta en tugga. Det känns inte helt bekvämt.

Men det är världens bästa mellanmål.

Vår utsikt åt ena...och andra hållet

Sista bilden är min utsikt just nu. Skön morgon idag.

En vanlig van

Jag skulle gå och köpa nya tandborsthuvuden till min eltandborste idag. Vår i luften, solen sken och det var riktigt härligt för omväxlings skull. På vägen till affären, "Bed, Bath and Beyond", så gick jag på en liten gatsnutt som inte är så trafikerad. Gatan är lite ruffig, mestadels parkering och inga människor i sikte utom jag då. Längs trottoaren stod en vit van med svarttonade rutor parkerad men med motorn på. Min puls steg och jag blev genast på min vakt. På fullaste allvar så tänkte jag att det kanske var någon bak i den där vanen som skulle hoppa ut och "röva bort mig" till någon källarhåla som sexslav. Sjukt va? Är det staden eller är det jag? Alla deckare jag läser? Tänker ni någonsin så här?

Som ni förstår så hade jag fel. Det var en vanlig van. Puh!

Mail

Fick ett mail av Nelles fröken idag. Tydligen hade det blivit något fel med Nelles mattehemläxa igår (ni kommer ihåg att jag tyckte den var lite väl mastig) och de fem stenciler hon räknade färdigt igår var summan av tre veckors arbete som fröken hade gjort som hon senare skulle portionera ut till barnen! Hon bad om ursäkt över att de hamnat i Nelles hemläxa och hon var mäkta imponerad över att Nelle hade räknat klart alla uppgifter på en kväll. Ha ha ha, vilken grej. Och - cred till Nellan!!!

Mycket matte blir det

Edward och Nelles skolklasser har idag varit på MoMath, ett nytt matematikmuseum här i New York City. På museet får barn (och vuxna) pröva på bygga olika geometriska former i massor av olika aktiviteter, räkna såklart, cykla på en cykel med fyrkantiga "hjul", åka båt på ett hav av koner med mera med mera - allt bygger på mycket precisa matematiska beräkningar för att få det att fungera. Det är ett interaktivt museum och passar barn i alla åldrar. Ni hittar det vid Flat Iron Building, bakom Madison Square Park. Jag var med som chaperone. Igen. Och det var riktigt kul!

Sen när vi kom hem var det dags för mera matte....suck för läxor. De här ekvationerna är en övning från de 5 stenciler Nelle skulle räkna idag. Man kan tro att det skulle räcka med det men sen skulle hon såklart läsa en bok på 43 sidor också. Men den hade ju bilder...

Låt mig säga såhär. Vi var inte klara förrän klockan halv sju ikväll. Och det blir en tidig afton för mig.

Till låns

Ibland får man en "tjuvkik" in i framtiden. Ett kort ögonblick och man ser något annat hos barnet, en föraning om hur de kommer att se ut när se blir äldre och man inser hur kort tiden som man verkligen lever tillsammans är. Och att de faktiskt bara är till låns. Vilken gåva det är med barn.

Mina nya skor!

Matilda

Idag var jag på min första Broadway-show! Vi (jag och Nelle och hela hennes gamla klass) såg musikalen Matilda skriven av irländaren Roald Dahl. Jag är verkligen inte musikaltypen men den här föreställningen var FANTASTISK!!!

Berättelsen i sig är så sorglig att man bara vill dö, iallafall om man är socialarbetare, men den är berättad på ett sådant humoristiskt sätt att barn verkligen tycker den är rolig. Det handlar om en flicka som heter Matilda som föds oönskad av förfärliga föräldrar. De ignorerar, hånar henne, favoriserar brodern och är direkt elaka mot henne. Ändå växer hon upp till ett slags "wunder-kid" med övernaturliga förmågor. När hon börjar skolan får hon kontakt med en underbar lärarinna och tillsammans lyckas de överleva trots att även rektorn på skolan är en tyrann. I korta drag så är det storyn.

Jag grät. På riktigt. Ensemblen och speciellt flickan som spelade Matilda var underbar. Scenografin var magisk och det var helt enkelt en toppeneftermiddag väl värda sina 32 dollar!

Man fick förstås inte fota så det här är det enda jag lyckades få till.

Nelle 100 år!

Nelle håller på med ett projekt i skolan om familjen (med sig själva i centrum). De har bland annat pratat om att bli äldre och gjort porträtt av sig själva som 100-åringar. Här är Nelle, 100 år. Hur gulligt? Jag tror faktiskt det kommer vara ganska nära sanningen. Jag älskar läppstiftet - det är sååååå 100 år!!!

1 år och livet börjar ta form

Vi har nu bott här, i New York City, i drygt ett år. Jag tror vi flyttade in i vår lägenhet den 15 mars och på ett sätt så är det först då jag börjar räkna oss som boende här. Den första tiden när vi bodde inneboende så kändes det som om vi bara var ute och reste. På långsemester.

Mycket av första tiden gick ju åt att "skapa ett hem", klara av skolan för barnen, få nya bekantskaper/vänner (och komma ihåg vad alla heter) - faktum är att det är ganska så energikrävande. Nu har allt det nya lagt sig. Barnen går på UNIS som om de aldrig haft någon annan skola. De har vänner och deras vardag är igen tillbaka i det trygga rutin-spåret. Richard jobbar och han är inte längre "the new guy", tvärt om. Men jag då? Ibland kan jag tänka att jag har så himla lätt för att anpassa mig. För att flytta hit har liksom bara varit kul. Allt det "jobbiga" har varit I NEW YORK och då står man, läs jag, ut med mycket. Nu har jag också mina vardagliga rutiner. Jag har hittat mina vänner som jag träffar, ringer, fikar med. Jag tycker ibland att jag kanske rör mig lite lite i stan då det mesta jag gör för jag på Upper East Side. Men så tänkte jag att det är egentligen ingen skillnad mot hemma. Där bor, lever jag och (mestadels) jobbar jag på söder. Jag handlar där, tränar där, går ut på puben där...så egentligen är det ingen skillnad. Central Park är Tanto, Bloomingdale's är Åhléns. Whole Foods Market är ICA Matmäster.

Livet börjar ta form i Staden som Aldrig Sover.

Inte någon vidare vår här igår

Men idag på själva "Official Day of Spring" har det klarnat upp litet. Barnen börjar träffas på fotbollsplanen igen på eftermiddagarna, själv har jag börjat bli för varm i vinterkängorna och jag antar att det är det här som kallas "hopp om liv".

Min dag har varit lugn och skön och jag har inte gjort mycket vettigt. Först promenerat som vanligt, sen simmat med en kompis. Tvättat litet, plockat, funderat. Vi får gäster nästa vecka och jag vill planera lite för mat och vad vi ska göra. Eftersom barnen också har påsklov så kommer vi köra värsta "turistracet" i stan. Med barn. Frihetsgudinnan har äntligen öppnat så man kan klättra upp så DET måste vi ju göra. Sen Empire State Building eller Top of The Rocks (som jag faktiskt inte har varit uppe i). Ground Zero, Central Park...listan blir lång men det ska bli jättekul! Sen måste vi ju gå ut någon kväll också. Kanske vi går till den där klubben som vår "nyvunna vän" Kelly tipsade om. The Box. Kopiera, klipp in länken och kolla på filmen på deras hemsida så förstår ni varför jag kanske tvekar...

http://www.theboxnyc.com/

Människor utan humor och självdistans

Härom helgen var jag ute. Vi var på La Esquina, ett mexikanskt trendhak som ligger i SoHo. Hit går "det vackra folket"'och det är tydligen en av Madonnas favoritrestauranger när hon är i stan. La Esquina betyder "hörnet" på spanska och på utsidan så ser restaurangen ut som en "Taqueria" (mexikansk snabbmat) men går man in och ber att få komma till Brasseriet så kanske, men bara kanske, man blir insläppt till källarrestaurangen. Vi hade inte bokat bord utan bad om att få sitta i baren och fick komma in...på nåder.

Väl inne så var det en fantastisk stämning och vi blev direkt uppdraggade av två tjejer (ja!) i baren. En av tjejerna är fotograf och hon gav oss en massa tips om var man ska gå här i stan. Får återkomma till det.

Nu till ämnet, människor utan humor. Efter någon timme eller så så fick vi till sist två stolar i baren att sitta på och sedan rörde vi oss inte ut fläcken utan höll fast vid våra platser. Under kvällen kommer ett gäng brittiska tjejer i 30-årsåldern in. De var otroligt glada (liksom vi) över att ha kommit in och började fota sig själva med baren i bakgrunden. Poserande med byst ut, mage in och plutande läppar. Jag och min vän M kunde inte "hålla oss" utan höll instinktivt båda två upp kaninöron (v-tecken) ovanför deras perfekta frisyrer. Sen går det en stund. Antagligen tillräckligt länge så de hinner lägga ut bilderna på Facebook och tagga sig själva på La Esquina Brasserie. Då ser de vad vi gjort och kommer fram till oss.
-"Did you do this?".
-"YES!!!!" sa vi stolta.
Låt oss säga, DE VAR INTE ROADE.

Men allvarligt, hur kul är inte det? Visst skulle ni skrattat?

Sen tog vi de här bilderna på oss.

Läxhelvetet fortsätter

På fredag har vi "Parent/Teacher Conference" i skolan igen. På ren svenska pratar vi om kvartssamtal. Den här gången har vi utöver huvudlärarna och engelskalärarna även bokat in gympaläraren. Främst för Nellans skull för hon verkar ha "lite kämpigt" på gympan. Vilket förvånar oss lite grann eftersom hon är en aktiv, rörlig och sportig tjej men det verkar vara vissa moment som hon inte fixar. Bland annat så ska de testas i att göra sit-ups och det verkar vara något som Nellan inte klarar. Kanske det har med hennes trattbröst att göra, vi vet inte, men vi vill iallafall snacka med läraren och kolla om allt är som det ska i övrigt.

Tills dess kämpar vi vidare med läxhelvetet. Alltså, det är bara såååå tråkigt. Fattar inte hur jag ska stå ut hela deras skoltid?

Träningsupdate

Hur går det med träningen? Ganska bra ändå tycker jag. Jag får till mina 2-5 pass i veckan. Ibland är de inte särskilt "hårda" men jag gör ändå nåt extra som kan liknas vid träning. Den där vardagsmotionen som man brukar prata om - "gå till jobbet", "ta trapporna när du har valet" - det gör jag alltid så när jag pratar om pass så menar jag att jag aktivt, utöver vardagsmotionen, tränar. I morse blev det en timmes powerwalk och en genomkörande på gymet. Jag har anmält mig till ett yoga-pass också, får se om jag hinner.

Och kosten då? Jag äter bra och försöker stå emot sötsaker. Vågen går långsamt nedåt... På dagarna är det inget problem, då är jag bara hungrig på mat, men sötsuget är starkt om kvällarna. Ibland lurar jag mig själv och bakar till barnen men visst är det så att de där knäckflarnen även går ner i min mage efter klockan 20 på kvällskvisten. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Jag kanske får ge upp. Är man en socker-junkie så är man...

Hur går det för er med beachformen?

Här är min förmiddagssmoothie-grönsaksjuice, halv banan, frusen persika och yoghurt. Samt lite krossade linfrön. Mmmmmm.....ser mumsig ut va?

Presenterna man får..

...när mannen rest i ett u-land. Har ibland lite mer att önska.

Även om det är tyst här på bloggen

Så betyder det ju inte att livet står stilla.
Jag har faktiskt gjort en massa kul de senaste veckorna. Senast igår var jag barnvakt åt det här gänget...om det nu kan räknas in till "kul".

Det räcker nu

Jag har fått skrivkramp (som om jag vore någon stor författare, ha ha!).

Det snöar lapphandskar.

PMS.

Jag fryser.

Richard är fortfarande borta.

Det räcker nu.

Roligast idag dock var en kommentar från en av mina väninnor om hur man ska tänka när det är lite stressigt eller tungt: "Breathe in Jesus, breathe out Satan". Om man säger det med en stor dos humor och drypande ironi (och som en tv-pastor i amerikanska södern) så känns faktiskt livet genast lite lättare att leva. Prova! Vi ses snart igen, jag lovar. Jag kanske har gått i ide men jag kommer snart tillbaka.

Dagbok

Att ha en blogg är som att skriva dagbok. Ibland kommer orden bara inte. Så är det för mig nu.

Era fem senaste Google-sökningar

Nu undrar jag vad ni senast sökte för information på er mobil eller dator? Vilka var era fem senaste Google-sökningar?

Här är mina:
1) Charlotta Flinkenberg
2) Amanda Schulman
3) Kiss Me All Over (måste förklara mig, vi var på fest ikväll och spelade 80-talsmusik...)
4) nikon s9300 test
5) being bingo compact camera

Nå. Ni då? Erkänn att ni är nyfikna!

Dagens utsikt

Aprilvädret kommer tidigt i år.

Ok (med ironisk röst)

Vi har flertalet gånger bett barnens lärare att hjälpa Nelle och Edward att välja LÄMPLIGA böcker för dem att låna och läsa när de har lånestund på biblioteket. Det här är vad Nelle kom hem med i förra veckan.

Nu ser jag fram emot boken om att "lära sig väva ett porträtt av George Washington" nästa vecka.

Ok.

Happiness

"Happiness is not a destination, it's a way of life."

Jag läste den här texten på en tavla och tyckte den var så bra. Jag tror jag själv ska måla en tavla med den texten på och sätta upp den så jag ser den varje dag. Jag vill tänka så.

Men vilken härlig dag!

Trots att jag kommer vara gräsänka i 12 dagar framöver (Richard har åkt på jobb i Mali) och att det väntas snöstorm i New York så håller jag en positiv attityd. Dagen idag kunde inte varit bättre på något sätt.

Vi klev upp tidigt så vi hade gott om tid allihopa i morse. Det blir onekligen bättre morgnar då... Och när jag säger "vi" så menar jag förstås "jag". Inte barnen. För dem blir det bra morgnar när de får sova så länge det går men ändå inte behöver stressa. Ja, så är det väl för alla. Sen åkte vi alla till skolan där jag mötte upp min kanadensiska väninna för en frukost-dejt. Sådana saker är i min värld nästan overkliga och enda gångerna jag gjort sådana "lyxsaker" är i Islamabad, Paris och nu här. Men det är verkligen något man borde göra med sina vänner oftare. Hur härligt är det inte med en långfrukost med de godaste saker man kan tänka sig och med långa, oavbrutna, riktiga samtal? Och så folk som serverar en. Och jag blev bjuden av min snälla vän, hon sa att "när min man åker till Mali kan du bjuda tillbaka". Vilken lyx. Och håll i er nu - vi åkte till The Plaza Hotel. The Plaza.

http://www.theplazany.com/dining/palmcourt/

Jag tänkte inte ens på att ta bilder så den här länken är allt ni får hålla tillgodo med. Det var så mysigt och vi stannade i nästan tre timmar. The Plaza kan jag verkligen rekommendera om ni är här i stan.

Sen promenerade jag till yoga-studion och när jag gick ut därifrån så kändes det som om bröstkorgen och lungorna expanderat till dubbel storlek och kapacitet. Vilken skillnad det gör. Andning och träning.

Vid klockan fem kom barnen hem och vi har haft en härlig eftermiddag utan kiv och bråk, ingen klagade över äcklig middag och läxorna avklarades innan maten. Gissar att det blir ett bakslag någonstans mellan duschningar och läggdags men på det stora hela har det varit en perfekt dag. Minus att Richard är i Mali då.

Lycka!

Jag vet ett barn som kommer jubla över dagens mellis! Och så vet jag ett som kommer gråta...

Super-Mom 2.0 gjorde egen mandelmassa idag. Det var inte så svårt faktiskt men hade det funnits i butiken hade jag nog aldrig fått "chansen" att prova. #förpositivförmittegetbästa

Smal

Våra barn är smala barn. Spinkiga kan man nästan säga, eller lite för långa för sin vikt. Ibland när de växer "fort", är inne i en växtperiod, så kan de se ut som de när som helst kan gå av på mitten. De ser nästan sjuka ut. Nu överdriver jag kanske litet men de är väldigt smala den saken är säker.

Sedan någon månad har vi börjat ge dem ett "shot" med grädde på morgnarna. En halv äggkopp som de får dricka till frukostmjölken. Och det senaste jag har uppfunnit är "smörsås". Alltså smält smör med olika smak. Vitlök, örter eller bara lite extra salt. De köper det! Så nu hoppas jag de ska lägga på sig litet till sommaren.

OBS!

Nu kan ni läsa om showen längre ner i inläggen...

Ha en toppendag!

Missvisande bild

Den här bilden är sååå missvisande! I verkligheten känner jag mig pigg, fräsch, relaxad - men på bilden ser jag bara grå och trött ut. Fy fan vad surt!

Jag har nämligen varit på yoga idag. Första gången sedan...Paris åtminstone. Yoga-studion är liten och ligger på 3rd Avenue ganska nära linbanan så det är inte krångligt att ta sig dit. Yogan var "klassisk" kan man nog säga, med fokus på asanas (positioner) och andning. Efteråt kände jag mig pånyttfödd och fattar inte varför jag emellanåt "tappar bort" yogan. Kanske för att det är organiserad träning? Visst kan man göra yoga hemma, själv, men det är inte lika kul.

Om jag inte är alltför mör i morgon så går jag tillbaka på en gång. Jag har ju en helt månad med fri yoga! Jag är också nyfiken på Bikram-yoga i 40-gradig värme. Någon som provat?

Jag kan bjuda på ett gott skratt

Minns ni 90-talet?