Det jag tycker är lyxigast med att vara hemmafru är nog en del av det som andra skulle tycka vara det värsta med att vara hemmafru. Jag älskar ensamtiden, egentiden. Egentiden där jag kan vara själv och bestämma själv - över allt. Det är ljuvligt. Om jag vill äta lunch klockan två på eftermiddagen så gör jag det. En avokado och tranbärsjuice. Med lite salt. Inga kastruller, inget krångel. Gott. Om jag vill lägga mig i 5 minuter på dagtid så gör jag det. Om jag vill läsa en hel dag så gör jag det. Eller shoppa. Eller gå på museum. Eller vad som helst - SOM JAG VILL. Visst kommer det ju en del förpliktelser med hemmafrulivet också (de där tråkiga vi pratade om förut) men det är ok. För mig är det faktiskt ganska rofyllt att vara ensam.
Många jag känner berättar om hur de börjat "klättra på väggarna" under föräldraledighet, arbetslöshet eller för lång ledighet, självvald eller ofrivillig. Så har jag aldrig känt. Är jag kanske en ensamvarg längst där inne? Eller bara konstig? Och arbetsskygg, ha ha!
PS Förresten fungerar inte det trådlösa nätverket så ni kan sluta slita ert hår över vad vi ska döpa det till. Det var helt enkelt för bra för att vara sant att det "bara skulle funka".
Jag håller med helt och fullt - precis sådan är jag med. Älskar att vara ensam... kan i och för sig bero på att det är begränsat med tid och att jag inte behöver vara det jämnt, hmmm.
SvaraRaderaÄr ledig torsdagar varje vecka och med andra ord ensam 08-13 då det är skola. Fantastiskt! Dock går tiden alldeles för fort och jag brukar inte hinna med hälften av det jag vill göra. Är dock lite dålig på att "bara slappa med en bok" tyvärr.
Trodde jag skulle gå upp i tid (dvs. börja jobba torsdagar) när Stina började skolan för 1.5 år sedan men neeeeej så bra det här är!
Kram, Cilla i Linköping
Jag känner igen mig precis! /Monika
SvaraRadera