Det är skönt att vara hemma

Flygresan hem var en "baggis". Vi startade från Boden klockan 06:00 (steg upp kl 05) och var framme på Newark Flygplats i New Jersey kl 12.55. Sex timmars tidsskillnad. På planet träffade vi vänner härifrån som var bokade i Economy Flex så jag och mamman i familjen bestämde snabbt att barnen kunde sitta bak i "coach" och så satt vi och drack tomatjuice och uppdaterade varandra om sommaren med bekvämt benutrymme och tystnad i Flex-avdelningen. Det är otroligt vad skönt det är när barnen är så stora, och resvana kanske bör tilläggas, så de klarar det.

Richard kom och hämtade oss i hyrbil (60 kg bagage...) och vi reste en omväg på Manhattan bara för att få insupa lite extra New York-luft. Jag kan inte förstå att det verkligen, på riktigt, känns för mig som att jag kommer hem. H E M. Vi har ju inte bott här mer än ett halvår. Men det är klart, i fantasin har jag ju redan bott här i två decennier. Kanske längre.

Lägenheten och Roosevelt Island var sig likt och i natt har jag sovit som en "död" i min egen säng. Vaknade klockan 03 (09 svensk tid) och låg vaken en timme men sedan så somnade jag om och ingen av oss har varit särskilt påverkade av Jetlag idag. Vi har i och för sig varit på stranden hela dagen, Rockaway Beach, så 30 graders värme och stark sol har väl hjälpt till gissar jag. Efter beachen var vi på IKEA och bunkrade upp med kräftor, lingonsylt och lite annat smått och gott inför helgen. Nu ska jag gå och lägga mig. Tydligen ska det komma en storm hit ikväll, kanske efterdyningarna av Isaak, jag vet inte. Syns dock inget nu när jag blickar ut över Manhattan.

Det är skönt att vara hemma.