Så här kan man ju inte ha det

Alltså tyst på en blogg..nej, det går ju inte. Det är bara det att det känns som att jag inte har någonting att säga. Har funderat lite senaste dagarna på hur mycket livet går i cirklar. Hur mycket som är rutiner och upprepningar. Jag menar inte bara stiga upp, äta frukost, borsta tänderna...osv...utan också andra saker man GÖR. Ta sommaren. Man badar, solar, grillar, fiskar (om man gillar det), plockar bär, badar, grillar, seglar, badar...och så går det på. Har man som vi 6 veckors ledighet i Buddbyn så har vi liksom gjort "allt" - minst två varv. Två fulla cirklar. Senaste dagarna har vi: -badat -fiskat abborre -varit till frisören -bakat... Med det så säger jag inte att vi har tråkigt utan...jag har bara inget nytt att komma med! Jo, en sak. Vi har varit på Bodens Försvarsmuseum. Det är så chockerande att det nästan inte fastnar i skrift men det var kul. Faktiskt. Mamma frågade mig i efterhand vad vi hade sett...hmm...helikoptrar och lite annat försökte jag. Men, säger hon, du borde väl ha lite intresse och ha plockat upp ett och annat om försvaret under alla dessa år (med Richard underförstått). Nej, hur mycket vet du om takelement, tum på virke, och korrugerad plåt? Touché! Seriöst - hur mycket vet ni om era partners jobb EGENTLIGEN?