Ser ni det där ensamma glaset vin

Det här är sällan, eller aldrig, jag gör. Tar ett glas vin i min ensamhet. Men - ikväll känns det på något vis helt ok. Edward och Richard är på fotboll, Nelle blev bjuden på middag hos en kompis och vi hade en öppnad vinare (sedan en vecka tillbaka) i kylen som måste drickas upp eller kastas...så då passade jag på kan man säga. Att ta ett glas vin medan jag lagar mat.

Men visst är det lite känsligt det där med att "dricka i sin ensamhet"? För mig så känns det i hela mig som att något "saknas". Vin för mig är festligt. Festligt är fest. Fest är människor som träffas (med fördel de man tycker om) och umgås. Och här någonstans dör ekvationen om att ta ett glas vin i sin ensamhet. Vad är liksom poängen? Man vill ju inte bli full - själv? Visst är det gott, men det är ett glas tranbärsjuice också...

Präkt-Ulla, eller?