ÄNTLIGEN!

Jag visste att det var något särskilt med min morgonpromenad idag så jag tog telefonen (läs:kameran) med mig på min runda. Jag började att fotografera här..

..för att visa er hur vackert det är på min morgonrunda.

Vattnet, fyren - allt grönt fortfarande.

Men så. En filminspelning...en tv-serie. Spännande. Ser ni vem? Vågade inte fotografera när han kom närmare. Kände mig så töntig. Eller, ja, jag VAR ju töntig som stod där och tittade. Så egentligen hade jag ju kunnat slänga fram mobilen i nyllet på honom. Nå, ser ni vem?

Just det! Matthew Bomer. ÄNTLIGEN har jag fått se en riktig kändis. Det blir en bra dag idag känner jag på mig. Över 20 grader varmt ska det visst också bli.

Födelsedagsbarn i familjen!

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Guns (mamma, farmor, svärmor) födelsedag! Stort grattis från oss alla när du vaknar!!! ❤️ Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

PS Det här var den enda bilden jag kunde hitta som var vettig på oss alla fyra. Resten såg ut ungefär så här...

Och jag vet att det är den 30:e du fyller men jag var ju tvungen skriva det här den 29:e så du skulle få det när du vaknar det 30:e...6 timmars tidsskillnad gör ändå en viss skillnad.

Iallafall. GRATTIS!

Vår familj i ett nötskal

Ser ni kommandoran som säger "men sträck upp armen då!". Samtidigt som jag....eh, hon...oroar sig för att "snart sticker han nog med mobilen"... Alltså främlingen på gatan som erbjöd sig att ta kortet.

Sköna söndag

Kommer ni ihåg programmet från 1980-talet, "Sköna Söndag"? Ett feel-good-program som enligt Wiki handlade om flärd och lyx. Så känns det lite som om våra söndagar har blivit. Vi gör små utflykter med barnen och äter ute till lunch på olika, nya restauranger. Idag var vi på en Peruansk restaurang som heter PioPio med Richards släktingar och åt kyckling, ris, bönor, avocadosallad med den mest fantastiska koriandersås. Och Sangria till det. Vällagat i familjevänlig miljö. EN PERFEKT SÖNDAG! Sen gick vi med barnaskaran till en närliggande stor lekpark och hängde på parkbänkarna i solen. Så skönt. På en söndag. 

Vinst!!!

Idag var fotbollsmatcherna så spännande båda två att jag helt glömde bort att fotografera. De hade samma starttid, 10.45, så vi fick springa lite fram och tillbaka för att titta på båda. Och tro det eller ej, båda lagen vann idag!!! Första vinsten för Edward någonsin i ligan och han gjorde ett mål och två assist! Nelle ett assist. Hon blev också intervjuad för den lokala tidningen, The Wire, och i mån av plats kommer det en liten bild och ruta i tidningen om två veckor.

Nu hänger vi i poolen. Ska bli 27 grader varmt på onsdag.

Börjar bli en fin vana det här

Med fredagsvinlunch!

Skor skor skor

Kan man ha för många par skor? Nej, jag trodde väl inte det. Ett par nya herr-Brouges fick följa med mig hem idag. Alltså damskor som ser ut som herrskor. Med en låg klack. Vet inte vad jag tycker än men de är rysligt sköna. Något som inte ska underskattas på de ändlösa avenyerna på Manhattan. Jag tänker mig till slimmade ankeljeans (grå, svarta, mörkblå), tjocka, svarta strumpbyxor med antingen shorts eller klänning. Och färgade tjocka strumpbyxor. Eller kjol. Ja, de passar liksom till allt! Precis som det kändes med alla de där andra felköpen man gjort genom åren. 

Har ni något "Best-of"-felköp att berätta om? Tycker kommunikationen blivit lite ensidig på sistone. 

Matchen!

Inte vet jag om jag precis blev "star-struck" men visst är det ju ändå kul med något lite extra på en vanlig torsdag. I give you...

Evo Morales, Bolivias president!

Budskapet var kristallklart, END VIOLENCE AGAINST WOMEN. Det känns inte svårt att ställa upp på men visst blir man ledsen av siffrorna som presenterades idag. Fler kvinnor dör varje år av våld (ofta inom det egna hemmets väggar) än vad det gör av cancer. Och trafikolyckor. Fy, vad sorgligt det är.

Bollen de spelade med idag var en särskild boll som laddades med energi som sedan på något sätt skulle överföras till denna fond, UNITE. Jag hoppas att den energin på något sätt skulle omräknas i pengar...men jag hörde inte riktigt vad som sas. Och presidenten, han pratade bara spanska. Det var ett stort pressuppbåd. Jag hoppas de förstod hur bollen skulle användas så jag får läsa om det sen.

Jag tror tyvärr det blev förlust för Evos lag idag. Och han blev dessutom avryckt från planen av sina livvakter innan matchen tog slut. Bortförd i bil med tonade rutor. Men han har gjort något för en god sak.  All heder till honom.

Skratt!

Tydligen ska den bolivianske presidenten spela sin välgörenhetsmatch med DEN HÄR professionella fotbollsspelaren:

Elias Figueroa! Han är från Chile och är 66 år!!! Skratt! Så mycket för Beckham....men vi måste väl ändå gå och kolla. Spännande!

Det går ett rykte

Det är Generalförsamling i FN i veckan och hela världens ledare är här i New York City för att prata krig och fred och allt där emellan. Hela East River är fylld med polisbåtar, säkerhetsfolk och kameror överallt, trafiken är KAOS och bevakningen av de som har bevakning är rigorös. Och nu har vi hört ett rykte. Det går inte att hitta någon information på nätet, jag antar av säkerhetsskäl, om detta event som enligt ryktet ska gå av stapeln idag - här på Octagon Soccer Field!? Det är visst så att Bolivias president ska ordna en vänskapsmatch för FN (Un Women?, UNICEF) och att en av FN:s ambassadörer ska delta, nämligen David Beckham!! Kan det vara sant? Vi är iallafall redo för en eftermiddag av väntan. Penna, tröja och block om det kan bli något tillfälle för en autograf. Hoppas, hoppas det stämmer - hur kul vore det inte att se Beckham spela?

Lekparken i huset

Sådana här dagar är jag så glad att vi bor på den här ön och inte på Manhattan. Det är bara att släppa ut barnen i lekparken eller iväg till fotbollsplanen så jag kan sitta på en bänk i solen och blöda näsblod ifred. Ja, det är tyvärr läget idag också. Förkylt. Händer inte mycket då. Har varit en duktig hemmafru och tvättat, bytt sängkläder. Ska väl laga middag också vad det lider. Lax. Om ni nu undrar hur mindre glamorösa dagar i New York kan se ut.

Näääää

Konstigt hur det alltid blir. Så fort man kommer sig iväg till gymet - Bang! - förkylningen kommer som ett brev på posten. Halsont, ont i öronen och huvudvärk. Får se var det tar vägen men idag har det varit en lugn dag hemma. I sängen med te och bok.

Lite synd på vädret.

Renovering med stil

Tycker det är så snyggt när de gör sådana här "fasadtäcken" när de renoverar. Men jag antar att det kostar...en hel del. Det här är "The Plaza" på 5th Av. Under sitt "customized" täcke. Så vi kan få njuta av stadsbilden som vanligt. Fint.

Vill bara ha på mig senapsgult

Jag passar inte i gult. Inte alls. Gult tar all färg ut mitt ansikte, ja hela mitt väsen faktiskt, och det är ju inte så smickrande. Men nu har jag tack vare Jay-Z blivit helt besatt av senapsgult. Allt började med den här bilden i någon tidning...

Jag ville bara HA de där byxorna, tishan, jackan, de kritvita tennisskorna. Man kan säga att jag blev som galen! Jag letade och letade  efter de perfekta senapsgula chinosarna. Jag kollade in nya vita tennisskor. Jag rotade fram jeansjackan (förvisso gammal och från H&M men perfekt färg) och så....konstaterar jag nu att jag har senapsgul hoodie, sjal, väska och jeans. Inget av detta behövde jag och chinosarna har jag fortfarande inte hittat. Men jag tycker fortfarande han ser "fab" ut på den där bilden och nu när det blivit lite kyligare så kommer jag snart sporta min ensemble. Tills dess får jag visa min mycket onödiga hoodie. 

Höst

Så kom den till sist. Hösten. Från en dag till en annan så börjar man frysa igen, händerna kalla och axlarna uppdragna. Mysigt med tända ljus, höstjacka och stövlar men bedrövligt med kyla. Långa skuggor och träden som skiftar färg. 

Idag dog det någon här i huset. Avled heter det kanske när jag tänker efter. Så när jag kom hem i eftermiddags så var det utanför ingången till vårt hus (precis det ni ser på bilden):

1 stor brandbil 

1 liten brandbil

2 ambulanser

1 servicebil av något slag

och

1 polisbil

Minst!

Tycker det verkar lite överdrivet om nu personen redan hade "gått vidare"...om man säger.

Ripley's Believe it or Not

På 42nd Street vid Times Square ligger ett "Museum" som heter Ripley's Believe it or Not. Det är en samling mer eller mindre otroliga föremål från hela vår galna värld och man får själv göra bedömningen om man tror att det kan vara sant eller ej. Tror det fanns ett tv-program som hette samma sak en gång i tiden...låt mig säga så här, att programmet var ingen favorit hos mig. Men nu hittade vi billiga biljetter på Groupon...och ja..

Vissa saker vet man ju är sanna, till exempel hur lång världens längsta man var, men mycket annat får man helt enkelt ta med en nypa salt.

Men det var...kul. Och barnen gillade det vilket ju inte alltid är fallet.

Bäst var det här tyckte jag, sitt eget huvud i formaldehyd!

Eller det här, en tvehövdad kalv:

Eller varför inte: världens fulaste kvinna!

Sen blev det lunch, lek i Central Park,

och så sprang jag äntligen på den här, Pop Art när den är som bäst!

http://en.m.wikipedia.org/wiki/Love_(sculpture)

Det blev en skön söndag och vi var alla trötta när vi kom hem vid sjutiden. Nu ligger alla i sina sängar och vi är redo att ta oss an en ny vecka.

Love People!

Lördag

Vid det här laget vet ni att lördag innebär fotboll för oss. Första matchen klockan nio så det blev snabba ryck på morgonen då vi också var barnvakter igår kväll. Förlust igen för båda lagen men inga sura miner direkt. De kanske har blivit "vana", de små liven.

Jag fixade och trixande på dagen med förberedelser för eftermiddagen/kvällen då vi skulle bjuda Richards tremänning med familj på svensk kräftskiva. Kräftor, Västerbottenspaj, knäckebröd och Skåne. Snittar med rökt lax till försnacks, köttbullar till barnen och jordgubbsgräddtårta till efterrätt. Det blev en mycket lyckad tillställning även om vi misslyckats med att köpa både kräfthattar och lyktor.

Innan själva skivan så gick vi ut i det otroligt vackra vädret på en utflykt till Four Freedoms Park här på ön. Tycker den här bilden visar på ett ungefär hur utflykten var!

Goda människor

Igår glömde Edward sin fotbollsväska, med vattenflaska, benskydd och målvaktshandskar i, på fotbollsplanen (om ni tycker er se ett mönster här med glömsk unge så är det helt rätt. Antar att "10-åringen" är lite av ett air-head. No offense, Edward). Det var trist för det var:

1) hans enda fotbollsväska och det var en bra en

2) hans enda bra benskydd 

3) hans enda par målvaktshandskar 

4) en bra vattenflaska (Camelback)

Jag gick till fotbollsplanen tidigt i morse och letade men den var borta. Jag mailade Edwards coach men han hade den inte och vi kontaktade blåskägg som är chef för hela ligan men han hade inte heller fått in någon väska till Youth Center under dagen. 

Darn! Väskan var borta. 

Men så ringde det på telefonen på eftermiddagen. Nelle svarade. En man som presenterade sig artigt och berättade att han hade tagit med sig en väska hem igår efter sin match (han är ansvarig för FN:s fotbollsliga) och såg att den var märkt med namn och nummer så han tänkte fråga om vi ville ha den tillbaka. Om vi ville!? Och han erbjöd sig att komma efter jobbet och lämna den. På cykel! 

En i sanning god människa. 

När han sen kom vid sjutiden på kvällen erbjöd vi hittelön för besväret men han ville inte ha något. Han blev bara glad att den kom tillrätta!

Alltid bra att märka sina grejer!

Barn från UNIS stänger NASDAQ!

Det här är en bild från Times Square igår klockan 16. Då stänger börsen i USA och på sedvanligt amerikanskt vis har man gjort ett "spektakel" av detta. Det är olika personer varje dag som får "ringa i klockan" vilket markerar att handeln är stängd för dagen. Igår var det UNIS (barnens skolas) tur att ringa i klockan. Ett lotteri hölls på skolan (åk 4) dit man kunde anmäla sig om man ville vara med. Edward glömde ju sin homework-folder i måndags och det var så man kunde anmäla sig så tyvärr hade han ingen chans men hans klasskamrat, tillika vår granne, syns på bilden i klänning med klarröda detaljer. En klänning som tydligen, enligt flickan, var gjord som en "gum ball machine". Av någon anledning var de alla utklädda. Kanske Halloween tema...vet inte. Men kul iallafall!

Och just det...på börstema. Vet ni nu varför Wall Street-folket inte bär läderarmband på klockan? Inte? Jo, för att förr i tiden, innan datorer och mobiler, så var den egna klockan MYCKET VIKTIG för att ha koll på tiden när du jobbade med valutahandel. Yrket var (är väl fortfarande?) stressigt och pressat och många arbetade sig svettiga av allt springande och skrikande. Svetten fick lädret att bli poröst och då kunde armbandet gå sönder och klockan "ramla av". Detta kunde bara inte hända för då var man rökt, så en tradition infann sig att man började använda vävda, randiga armband i polyester (finns tydligen att köpa på Brooks Brother's) och det är tydligen än idag vanligt. Finns i en massa färgställningar, bland annat denna.

Så var det med det.

Grattis Richard, 44 år idag!

Sports Wear

Jag älskar att man i det här landet kan gå klädd i gympa/myskläder hela dagen, alla dagar, året om utan att någon lyfter på ögonbrynet. Det är helt enkelt en livsstil (och oerhört bekvämt) och inte förrän nu har jag fattat varför stora designers som Ralph Lauren, Michael Kors, Donna Karan med många fler, gör hela klädkollektioner under flaggen "Sports Wear". Vilken marknad det är! 300 miljoner människor som vill vara bekväma men ändå se snygga ut i myskläder. Låt mig tillägga att alla lyckas inte.

Det här är min nya jacka för $16.99. Värt.

Vinlunch

Vinlunch piggar onekligen upp, tycker ni inte det? Jag vet ALDRIG att jag haft vinlunch någonsin i Sverige när jag jobbat, men här( för att inte tala om i Frankrike) så är det helt ok. Och pk. Vi träffade Richards kusin idag och jag fick lära mig en massa nya spännande saker som alltid när vi träffar honom. Vet ni till exempel varför Wall Street-folket inte bär klockarmband av läder?

Rätt svar ska få ett pris!

Nu börjar läxhelvetet igen

Första veckan med riktiga, vanliga läxor. Edward glömde sin folder i skolan och har följaktligen missat en hel dags arbete, och Nelle kände som ni ser på bilden en "brinnande entusiasm" för matematikens mysterier. Jag...jag håller på att dö tråkdöden. I det här avseendet är jag verkligen en dålig mamma med mycket litet tålamod. Jag hoppas bara att det inte skiner igenom alltför mycket. "Good Enough" parenting. Tänker jag ofta.

Hur känner ni? Gillar ni verkligen läxor?

Puss!

En pytte- pytteliten utflykt

Vi gjorde en utflykt idag hela familjen. Vi tog tunnelbanan till W4 och strosade planlöst omkring.

Vi bestämde att nästa gång vi ska bo i New York så ska vi bo så här! I ett townhouse inne på Manhattan. Vi hittade ett hus till salu som verkade lagom:

Bara man lägger lite krut på växter och "mys" så ska det nog bli bra, tänkte vi. Lite så här:

Och när jag googlade det när vi kom hem så var prislappen 8.7 miljoner. Dollar. Så då började vi istället drömma om en hyresrätt med egen trädgård. Typ såhär:

Sen kom vi på att vi faktiskt hade en sådan egen gård i Paris och att man nog aldrig har så tur igen och då konstaterade vi att det vi var råd med är nog ungefär det här:

Sen åt vi lunch. Efter det blev jag akut magsjuk (behöver inte förtydliga mer va?) och började störtblöda näsblod inne i toakön på Starbucks. Ja, och då åkte vi hem va. Världens kortaste utflykt i Greenwich Village.

Det är synd om rika barn också

En av mammorna i Nelles klass berättade att en flicka som hennes dotter är kompis med, A, var på gymnastikläger i sommar. Det finns flera stora sporthallar i stan och en av dessa är Asphalt Green som har massor med aktiviteter för barn, bland annat det här lägret då - gymnastik för 7-åringar, en vecka i juli, några timmar om dagen. På lägret blev A "bästa kompis" med en annan flicka som också älskade gymnastik. När veckan började lida mot sitt slut, tillika lägret, så ville A så gärna träffa den här flickan igen så hon frågade sin mamma om hon inte kunde fråga den andra mamman om de inte kunde ha en "play date" så de kunde träffas igen och leka. "Snälla, snälla mamma!!"

Det var bara det att den flickan hette Suri. Suri Cruise. Mamman gick ändå fram till Suris mamma och lämnade över en lapp med sitt telefonnummer, "om Suri skulle vilja komma över och leka någon dag". Katie Holmes ringde aldrig tillbaka och det hade inte den här mamman väntat sig heller. Men man kan tänka sig att Suri gärna hade velat komma över och leka med sin vän A. Som andra flickor. 

Det är synd om rika barn också.

Två raka förluster

Start för Roosevelt Island Little League idag! Först ut var Nelles lag som började sin match kl 09.30. 

Här är laget uppställda och lyssnar på "Blue Beard" (Adib heter han egentligen men kallas Blue Beard för han har blått skägg. På riktigt.) som är huvudansvarig för ligan. "Play fair and have fun!" kan man nog säga att budskapet löd. Sen blåste domaren i pipan och matchen var igång. Jag tror det tog mindre än 20 sekunder så låg "vi" under med 0-1. Sen 0-2. 1-2.1-3. Och sen....GJORDE NELLE MÅL!!! Den lyckan! Den lyckan!!!

Matchen slutade 2-5 men det gjorde ingenting. Laget var hur nöjda som helst och jag var så glad för Nellans skull. Här med bästa kompisen efter matchen.

Sen var det Edwards tur. De förlorade tyvärr också med 2-5 och där var det lite surare miner men laget gav aldrig upp och blev aldrig helt "nedslagna". Efter matcherna skickade Nelles Coach den här bilden. Jag hade aldrig sett den förut men den är tydligen en 70-talare enligt Richard. Hur som helst tycker jag den är väldigt rolig och därför får ni se den nu. Man kan säga att den får sammanfatta första dagen i ligan.