Hummerfesten som urartade...för mig

Det blev en orgie i hummer för mig. Jag kunde inte sluta äta...det var så rysligt gott. Det perfekta hummerköttet, smält salt smör. Det var pinsamt, så mycket åt jag. Inte en enda bild fick jag till heller. Hade inte tid.

Några timmar senare bjöds det på cocktailparty med drinkar och tilltugg. Vi var 14 vuxna och 7 barn. Jag åt mest chokladfondue som en avslutning på hummerorgien tidigare. Och jag konstaterade. Jag känner mig mycket, mycket tacksam över mycket i livet.

Passerar Newtown

För ett år sedan, den 14 december förra året, hände det ofattbara här i Newtown. I en småskola i Sandy Hook förlorade 20 barn och 6 skolpersonal livet i en vansinnesskjutning av en 20-åring. När vi passerade berättade Richard att de styrande i staden efter en tid bestämde sig för att riva skolan så att ingen någonsin skulle behöva återvända dit. Det tycker jag var ett bra beslut. Hoppas staden kan få frid någon gång.

Lämnar farmen och drar vidare till hummerfesten

Thanksgiving är över. Vi åt en lång frukost med omelett på dagsfärska ägg, tog en promenad med hunden och slappade på morgonen. Sen åkte vi in till byn och åt sopplunch och handlade lite tvål och krämer på lokalproducerade Crabtree & Evelyn. Nu sitter vi i bilen igen på väg till en annan del av Connecticut. Ikväll ska vi till Richards tremänning med familj och äta hummer. Vi har med oss riktig champagne till de vuxna och fruktbubbel till barnen. Det blir nog bra det.

Som vanligt är jag co-pilot och när jag frågar Richard om han kan beskriva min roll med en mening så säger han att jag är "alldeles, alldeles underbar".

Happy Thanksgiving part 2

Mat, mat, mat! Thanksgiving, liksom alla andra stora högtider, handlar till stor del om mat. Att äta. Mycket och länge. Jag ska fundera på hur många rätter vi åt idag.

Vi började med lite oliver, nötter, kex och en gammal amerikansk 1950-tals klassiker - selleri med cream cheese och paprika (var för övrigt riktigt gott om än kanske inte det modernaste).

Sen övergick vi till soppa. Butternutsquashcurry, med amerikanska brödbullar till. Efter det startade frosseriet: kalkon med stuffing, sås, tranbärssås, potatismos, sötpotatisgratäng, sötpotatispuré, bakade gröna bönor, kokta gröna bönor, ostrongratäng, ost, bröd....måste glömt nåt för jag var omänskligt mätt efteråt.

Vi var bara tvungna att ta en promenad innan desserten. På med varma kläder för här var det minusgrader idag. Hunden i koppel och så ut i skogen.

Väl hemma igen fortsatte vi med tre pajer, äpplepaj, persikopaj och pumpapaj med glass. Kaffe. Och sen kom det roligaste av allt. En av gästerna hade en gång i tiden jobbat på cirkus, som jonglör, och vi fick en liten show efter middagen. 

En riktigt härlig Thanksgiving!! 

PS Mycket kort efter den här bilden togs var det horisontalläge på alla gäster. Och då blev det godis och popcorn. Jag tror jag nu räknat till 18 rätter. Rap! Prutt och fis! Som Nelle skulle uttryckt det.

Happy Thanksgiving part 1

Vi är framme, har precis ätit frukost och nu ska kalkonen in i ugnen. Thanksgiving, en dag att tänka efter. På allt man har att vara tacksam över. I slutändan så kommer jag fram till att familj och vänner, det är det som är värt något. Så, 

till alla er...TACK för att ni finns!

Standard Grill

Jodå, vi kom iväg igår. Vädret var ungefär så här...

...sett inifrån en linbaneruta men jag är såååå glad att vi kom iväg. Det gick trögt, det gjorde det, och det var nära att vi skulle gå någonstans "närmare" eller helt enkelt stannat hemma. Hade någon av oss föreslagit det så tror jag alla "nappat" men vi tog oss samman. Och det var tur det. Standard Grill var otroligt mysigt!! Kall champagne, bra mat, härlig atmosfär, säkert ett gäng kändisar (kändes så men vi kände inte igen nån) och bara - MYSIGT! Kan varmt rekommenderas. Tog inte en enda bild på maten men på oss iallafall, Kusinträff i New York. Inte är det Strycktjärn men ok ändå.

Så mitt tips för dagen är Standard Grill, 848 Washington Street.

Nu packar jag för att åka iväg över Thanksgiving. Vi ses i Connecticut!

Snö och snöblandat regn

Min kusin och hans fru är här och hälsar på. Vi ska gå ut ikväll, på Standard Grill. Jag har verkligen sett fram emot det för jag har aldrig varit där. Det är just nu kolsvart ute, 3 grader och snö med snöblandat regn. Kraftiga vindar ska det visst också bli. Alltså, hur kul känns det då att ta på sig kalla festkläder, föna håret och ta på läppstift. What's the point, liksom? 

Om man böjer sig riktigt långt ner...

...och accepterar en skugga rakt över ansiktet så kan man ta en bild på sig själv i solsken. Solsken!

Nej, jag HAR INTE färgat håret rosa men jag var ruskigt sugen igår. Hade jag haft en tid hos frissan idag så hade det hänt. Wow! Som någon sa - hej medelålderskris! Jag vill tydligen bli Kei$a, hahaha!

Om jag färgar håret rosa är det ok?

Färgat, jag menar FÄRGAT!

Inte hela vägen

Edwards lag har haft en fantastisk säsong. De började inte särskilt bra med två raka förluster men sedan dess har de kämpat och slutade som tvåa i själva serien. Jämt skägg med ettan. Det var också dessa två lag som möttes i dagens final. Det var spännande, rafflande - stundvis rent outhärdligt - men tyvärr så höll det inte hela vägen. Skillnaden var att de andra ville vinna. Mer.

Det blev 4-3 och det var ingen dålig match. Men det var förlust och många tårar trillade efter matchen. Men SILVER är inte illa det heller. Även om guld glimmar lite mer... Gud vilken mamma jag är va? Som att det bara handlar om att vinna...det är ju hur väl man kämpat..själva resan...ingen kommer ihåg en tvåa -NEJ!!! - nu var jag där igen. Tyst!

Ärligt talat så har det varit en toppensäsong. Jämna lag, sjyssta matcher. Kul! 

Prisutdelning blir det efter Thanksgiving så nu har vi en hel vecka utan fotboll. Nedan har ni Edward med Coach Johan!

Och titta på den här bilden. Kroppsspråket. Den ena är hon som vann skytteligan och den andra är min son.

Och det är då jag förstår hur viktigt det är att säga - GREAT GAME! Ni gav allt! Ni är så duktiga! Ni kom tvåa, fatta tvåa!, i hela serien. Silver!!! Och att alla kan inte vinna. 

Coach sammanfattade det bra: "Ni visste när ni började spela att ett lag kommer komma ut som vinnare, det andra gör det inte".

Livet.

Operation julpyntning har börjat!

En veckas feber...

...börjar ta ut sin rätt. Känner mig och ser ut som en rödmosig torris. Här har jag iallafall duschat och jag ska försöka få med mig Edward på julmarknad i Svenska Kyrkan. Nelle börjar på Girl Scouts ikväll så från och med nu så är fredagskvällarna mina och Edwards och jag har också uppgraderat mig själv från Soccer Mom till Scout Mom. Nu blir det sälja kakor och tälta. Precis min grej.

Vi kan kalla det dagens GLADA överraskning!!

När jag var på väg hem från akupunktören idag så såg jag i ett litet skyltfönster på Upper East en flaska svensk glögg som väckte mitt intresse. Jag gick in och där var den - "svenskaffären". En tysk affär med svenska varor också - glögg, sill, kaviar, fiskbullar, hushållsost, limpa, räkost, till och med svensk julskinka! Affären hade inte allt men ägaren sa att om det var något särskilt man ville ha så kunde han beställa hem. Vilken lycka, fattar ni?

Vi kan kalla det dagens överraskning

Jag var ute och åt lunch med Richard och hans tremänning med fru idag. Glömde ta kort men ni kan tänka "samma lunchrestaurang (L'Entrecôte), samma bord, samma sällskap" så har ni bilden klart för er. Jag hade klätt mig lite "fint", eller iallafall ok för att gå ut och äta med businessfolk i kostym - lite gullig spetsttop, fin kofta och jeans, klackar. Pärlor i öronen.

Lite tråkigt att det blev så här:

Men man får vad man betalar för. Ni ser den lilla, lilla tråden va? Den som försökte hålla ihop ärmen. Den förlorade slaget.

Tråkiga nyheter

Det blev förlust i semifinalen. Efter 2-2 på ordinarie speltid blev det förlängning 5+5 minuter. I sista minuten gjorde andra laget mål...så nu är det över för Nellans lag den här säsongen. Men de har haft en toppensäsong och nu håller vi tummarna för Edward i finalen på lördag!!!

Nelle lär Edward hur man gör biffar

Jag står bara vid spisen och steker. Alltså, det går verkligen MYCKET fortare när man hjälps åt. 

Play date

Jag är usel på att ordna play dates till barnen. Usel. Jag har "gärna" hela huset fullt av ungar, spontant, men jag är verkligen inte den som bjuder in och ordnar. Det ligger kanske inte i min natur? Men det är tur att andra är det. Så här glad blev Nelle när hon fick reda på att hon är bjuden på play date och pizza party på fredag!

Det knakar

Barnen växer så det knakar. Ibland ser man det lättare, som till exempel efter sommaren när alla långbyxor helt plötsligt är för korta när shortssäsongen är slut, och ibland så tänker man inte på det förrän man de facto mäter barnen. I vår familj är Richard "mätaren" och i stugan har vi ett ställe i köket där vi gör ett hack och skriver - namn, datum och cm. Jag och Richard har än så länge inte behövt göra några hack nedåt men det är väl bara en tidsfråga. Barnen däremot rör sig stadigt uppåt. De startade på 53 cm och nu...

Igår den 17 november 2013 var Edward 143,5 cm lång och Nelle 128 cm.

Nelle behöver klippa sig igen. Edward fick ny frisyr förra helgen som ni ser. Men fy vad tiden går fort nu, ett drygt halvår till midsommar.

Thanksgiving

Sista helgen i november är det Thanksgiving Holiday i USA. Det är kanske den viktigaste familjehögtiden, nästan viktigare än jul, och då samlas man som familj och äter middag och uttrycker tacksamhet över livet...enkelt uttryckt. Vi har ju hittat lite familj till Richard här och vår vän E, som vi till och med bott hos, börjar också kvala in på familjesidan. Hos dem firade vi förra året och kommer så att göra i år igen. Nu var det faktiskt inte det jag skulle berätta om men tankarna drog iväg. Nej, jag skulle visa de här:

Två par likadana strumpbyxor som jag köpt till mig och Nelle för att jag ville att vi skulle klä oss lite lika på någon av de lediga dagarna på just Thanksgiving. Men allvarligt...nu när jag packat upp dem... 

Det ena paret är en storlek Barn 8 år och det andra paret en Dam storlek S/M. Jag måste säga att de är förbryllande lika, eller vad säger ni? 

Varför?

Varför ändrar Blogger mitt typsnitt ibland när jag skriver? Ibland mitt i, ibland delar av texten, ibland hela? Någon som vet? Tacksam för svar./En mycket oteknisk bloggerska

Söndag på IKEA - hela familjen jublar!

Så här såg det ut när vi kuskade oss hem med linbanan från IKEA tidigare ikväll. Dimma. Som i en dröm. Besöket på IKEA däremot var en mardröm ur flera aspekter. Först så gick det inga tåg från ön när vi skulle åka så det började lite halvmotigt. Sedan missade vi färjan från Wall Street med 30 sekunder och fick vänta på Pier 11 i 40 minuter...eller 39,5 då om jag ska vara korrekt. Efter det fanns det inga pannkakor till Nelle när vi skulle äta (katastrof tydligen?!?) och sedan dränerades Richard på precis ALL ENERGI redan vid kuddarna så det blev inte precis den mysiga familjeutflykt som jag hade tänkt mig.

Vi kom hem med det vanliga. Ljus, servetter, mat, lite kökssaker, lite julpynt och inget av det behövde vi egentligen. 

På vägen till färjan tog jag den här bilden,

(och den var väl delvis skälet till att vi missade båtjäveln), men det kändes viktigt eftersom den här skylten ju faktiskt är bakgrunden på den här "Not on Stilettos-bloggen".  VIKTIGT eller hur? Hur kunde jag veta att färjan skulle gå precis då?

Resan hem blev ändå sju resor värre. Och det var inte mitt fel om man säger så. När vi kommer ut från IKEA bestämmer vi oss för att ta bussen hem. Richard ser en buss och börjar springa som en galning när den är på väg att åka. Busschauffören är schysst och öppnar för oss, packar in våra grejer och när vi sedan äntligen baxat in oss på våra säten i bussen så får vi höra i högtalaren att den inte alls går till Carroll Street utan till ett annat ställe i Brooklyn...och då hade vi inte hjärta att börja panika och stiga av. Folk satt liksom och väntade PÅ OSS. 

Så resen hem blev lång. Det hjälpte förstås inte till att R-tåget som vi skulle åka inte gick från Bourogh Hall där bussen stannade...men nu är vi hemma iallafall. Det tog ungefär lika lång tid som att resa från Stockhom till Boden. Men jag är feberfri idag och har nya servetter så på det stora hela tycker jag det var en ganska bra söndag!

Feber

Jag och Nelle har feber. Inte mycket, strax under 38, men tillräckligt för att känna oss bleka och risiga.

Faktum är att jag var till doktorn igår och fick medicin mot urinvägsinfektion. Det var inte helt klart om jag verkligen har urinvägsinfektion, snabbtestet visade INTE på bakterier, men det kan vara det så jag fick tabletter mot urinblåsebesvär och antibiotika, just in case. Jag har inte hämtar ut penicillinet utan väntar på provsvar. Det kan nämligen vara "så enkelt" att det är endometriosen som spökar igen. Suck! Men feber har jag så det blir en lugn dag hemma med blekfisen på bilden.

Blek är dock inte vår son idag. Snarare rosig av att varit utomhus och spelat fotboll hela morgonen och förmiddagen. Det är nu klart - EDWARDS LAG ÄR I FINAL!!! Go Blue!!!!

Plötsligt händer det!

Man har långt hår igen!