Live! i Central Park

-Men Hallå! Är det de där man gör jacka av?

(Svenska kvinnan i blått på stenen ser en Kanadagås och ställer en spontan fråga till sina väninnor.)

Slutet av kvällen

Ute på stan!

Premiär

Nu får vi se om det är så bra som kön "säger"...

Idag börjar besökssäsongen

Vi väntar vårt första New York-besök idag. Ska bli så kul med vänner som kommer och hälsar på och ser hur vi har det i vår nya vardag. Just de här gästerna som kommer idag har varit och hälsat på oss i alla våra boenden runt om i världen, Pakistan undantaget. De skulle kommit till Paki också om det inte blivit krig i Afghanistan och hot om kärnvapenkrig i regionen. Där gick gränsen!

Tills de kommer nöjer vi oss med de här gästerna. De är ett riktigt gäng!

Så här sa min son ordagrant ikväll

-I morgon ska jag ha den här tröjan i skolan och säga "this jacket comes from the Sami people".

Jag känner mig stolt. Lite synd att vi inte är samer bara. Men ändå! Och till Edwards Gudmor säger jag "Äntligen passar den!".

Städar

Sjukt tråkigt.

Som motvikt till inlägget nedan OCH det här får även män läsa

I morgon ska jag bara vara hemmafru hela dagen. Städa, feja, stryka duschdraperier och ha mig. Så jag gör rätt för mig. Har man en uppgift och ett jobb så har man. Om man inte är som den där tysken förstås. Eller vad han nu var. Han som hade varit på jobbet i 17 år utan att göra ett enda vitten. Man undrar egentligen inte hur det gick till utan snarare hur många fler det finns som han.

I  morgon alltså rapport från skurhinken.

Om du är man: läs bara första stycket i den här texten

Om man är kvinna och är på besök i USA är det nästan lag på att handla på Victoria's Secret. Om man är man med förresten, fast då åt sin fru, sambo, flickvän, syster, mamma...kanske inte mamma förresten.

Säga vad man vill om den här affären och dess marknadsföring (jag tänker på deras årliga show) men de har verkligen nåt för alla. I alla färger, former och material. Jag blir glad av att vara där och handla och det känns lyxigt att komma ut med deras rosarandiga påse med underkläderna inlindade i rosa silkespapper - oavsett om du köpt neonrosa grannypants i bomull eller en push-up med strass. Ett litet minus i kanten kanske skulle kunna vara servicen. Och då menar jag den överdrivna servicen. Jag tror att inte mindre än 6 (sex!) butiksbiträden frågade om jag behövde hjälp med något i butiken idag. Och sedan ytterligare 2-3 som frågade om "did you find everything ok today, mam?" när jag gick därifrån. Jag är inte helt bekväm med det om du frågar mig.

Å andra sidan så kan det dröja ljusår innan någon frågar en om hjälp i en underklädesbutik i Sverige. Ett undantag är dock Triumph-butiken vid Ringen, Skanstull. Där finns en kvinna i 50+ årsåldern som har "Service" som första namn. I julas fick jag underkläder av min man (jaaaa, det fick jag!) men storleken var inte helt...adekvat...så jag fick gå tillbaka och byta. Den här kvinnan hjälpte till och mätte (proffs) och plockade fram modeller och storlekar som skulle prövas. Jag stod gömd inne i provhytten och blev serverad. Jag provade och provade och kom fram till att den modell som Richard köpt var den bästa på mig när jag väl fått rätt storlek. Jag är en praktisk kvinna och när jag väl hittar en modell på BH som passar mig så köper jag flera på en gång av samma sort. Alla färger som finns men samma modell. Och så underbyxor till det. Så i mellandagarna stod jag där i provhytten och väntade på att Service skulle dyka upp och och serva mig med BH:n i de färger som fanns. Det gjorde hon också men hon har glömt vilket provrum jag står i varpå hon högt ropar ut namnet på den BH jag valt.

-"SEXY ANGEL", var är du?

Svårt att gå därifrån sen med äran i behåll.

De vinner ändå

Såg just en gigantisk brun kloakråtta här på detta spår på en tunnelbanestation i Queens. Den gjorde sig ingen brådska utan promenerade lugnt och nosade på det som fallit ner på spåren från perrongen. Som om den visste att den överlever oss ändå. Hur vi än försöker.

Produktiv dag?

Vad är det att vara produktiv egentligen? På jobbet har vi väl alla våra mätstickor beroende på yrke och så, men privat? Är det att man krattat hela tomten? Tvättat 11 tvättmaskiner, torkat tvätten och lagt undan den? Städat bilen och vaxat den? Rensat ur garderoben? Eller kan det vara vad jag gjort idag, läst flera hundra sidor i en bok? Om det är det så har jag varit oerhört produktiv idag.

Döden

Det här är nog inte riktigt "comme il faut" att säga men jag är på barnens sida i den här frågan. Läxor är döden. Dödens tråkigt.

God morgon!

Jag visste det!

Alla vill ha en sån här!!!

Läskig gata

Som gjord för en filmscen i Law & Order; Special Victims Unit eller CSI New York. Eller någon annan ryslig serie med civilklädda New York-snutar. Ibland känns det faktiskt som att jag är med i en film när jag strosar runt på New Yorks gator. Nu väntar jag med spänning på när SATC-känslan ska infinna sig. Vi ska ha barnvakt och gå ut nästa helg, kanske det blir då?

Klicka på bilden så blir den större. Då ser ni verkligen hur läskig gatan är.

Family

Lördagen bjöd på underbart väder och en BBQ-lunch med familjen. Ja, det är faktiskt så att vi har blivit med "family" här i USA. Richard har ju amerikanskt påbrå som väl alla vet som läser den här bloggen. Hans pappa, Thomas, är född och uppvuxen sina första år i New York, närmare bestämt på Long Island. För några år sedan när Richard började släktforska så hittade han släkt både i New York-området och Florida. De har sedan haft kontakt per telefon och via mail och nu när vi flyttat hit så har de äntligen fått kontakt IRL.

Mannen på bilden, Reid, är Richards second cousin (tremänning) och flickorna är således våra barns third cousins (fyrmänningar). Hemma i Sverige så är det väl inte så vanligt att man har järnkoll eller står särskilt nära alla sina tre- och fyrmänningar (även om jag har några riktiga kanonexemplar i min släkt!) men här så gör man inte någon "värdering" av släktbanden. Man är kort och gott FAMILY.

Så nu - låt mig presentera Gray Family!

Ha ha ha!

Indian-namn

Jag fick ju ett superhero-namn av mina barn tidigare, Purple Ice. Nu har jag fått ett Indian-namn också.

Stora Tjocka Rumpan.

Tack Edward, du fick mig att inse att det verkligen är dags att ta tag i träningen. Och kanske också att köpa nya pyjamasbyxor.

Tapeten

Tapeten vill jag också visa såklart. Sen tar vi helg.

Gratis

Ny fåtölj! Den var gratis från grovsoporna. Snart har jag möblerat klart.

Nej, nu tar vi helg va?

Vilken typ är du?

I förmiddags när jag tvättade händerna såg jag att det "gått en tråd" i handduken. Två faktiskt, och på samma ställe. Det är fult när det gått trådar, det ser sunkigt ut tycker jag. Gammalt och billigt. Trashigt. Inte något jag gillar. Jag gick direkt till min necessär (inte särskilt svårt eftersom jag ju var på toa), tog fram nagelsaxen och klippte bort trådarna. Problemet löst.

Då kom jag att tänka på att det finns olika sätt att se på det här med trådarna. En del kanske inte ens ser de hängande trådarna och bara torkar sina händer och så är det bra med det. Andra som jag, ser trådarna, retar sig på hur fula de är och GÅR DIREKT (utan att passera GÅ)och hämtar en sax och klipper bort dem. Vips! ser handduken som ny ut. Eller så kanske man tänker "jag gör det sen". Sen som blir senare och senare och som till sist blir aldrig. Det kanske också finns de som tänker "nej, nu måste jag verkligen köpa nya handdukar!" och slänger det gamla skrället och hänger upp en ny.

Jag är "split personality-typen". Med vissa saker som denna eller att hänga upp en sned lampskärm rakt så är jag DIREKT-typen. Med annat så går det år, eller liv, innan jag får det gjort. Till exempel tänker jag varje dag att jag borde stryka det där duschdraperiet jag hängde upp för en månad sen. Men dagarna går. Och går. Och går.

Vilken typ är du?

Skönt

Ligger och stirrar upp i det blå. Det är så skönt.

Magic eraser

När man flyttar in i en hyreslägenhet här i NYC så är lägenheten helt nymålad. Allt är spacklat och ommålat så man börjar verkligen som på ett "oskrivet blad". Färgen man använder här i vårt hus är kritvit, "kalkaktig" och framförallt miljövänlig! Det innebär att allt, precis allt som kommer emot väggen lämnar färgavtryck. Ja, man kan också kalla det smutsiga fläckar och streck. Ganska opraktiskt och fult. Men det finns en lösning på det. Magic eraser! En svamp som är som ett suddgummi för de här smutsfläckarna. Med största sannolikhet är de har svamparna en miljö-hazard utan dess like. Ja...det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna...eller hur det nu heter.

Nu ska vi på After Work fest i huset. Arrangerad av hyresvärden. Korv och film för barnen. Bar, massage och manikyr för de vuxna. En cross-overfest skulle man nog kunna kalla det.

Tillägg till ovan: vadslagning mellan mig och maken, kan man säga suddegum likaväl som (tråkiga) suddgummi?

Jag trodde aldrig jag skulle ha behov av en sån här

Men idag köpte jag en!

Träningen

Hur går det för er?

Jag tränar i princip varannan dag, 3-5 "pass" i veckan. Jag går, springer och gör hemmaövningar utifrån Charlotte Perellis träningstips (ja, jag har den boken, busted!). I förra veckan mailade jag PT:n här i huset och bad om att få bli hennes "client". Jag beskrev mig själv med några få ord där jag nämnde att jag har två barn, lite dålig rygg, knän, svag överkropp...tydligen tyckte hon att jag lät som ett vrak för hon har inte svarat. Jag ska maila henne igen och får jag inte svar då får jag väl söka en PT online. Då blir det någon svensk tror jag.

Vågen står på 52 kg och några mått har jag inte tagit men jag ska. Kosten är fortfarande min akilles. Önskar bli av med sötsuget och har börjat äta zink igen. Får se om det funkar den här gången...om jag verkligen kommer ihåg att ta dem. Har också lagt till lite antioxidanter och lite extra D-vitamin för vi har fortfarande inte riktigt blivit av med ett enträget virus. Nu har jag munsår igen och blåsor i munnen. Grannarna och barnen likaså.

Jag vill ha feed-back från er - hur går det för er? Eller ska jag säga dig, du som är med mig på sommarutmaningen!

PS Just det, jag har laddad ner RunKeeper i mobilen. Svårt att komma ihåg att ta med den när man tränar dock. Funderar på FunBeat...skulle vara kul att se hur mycket träning man totalt får in. Nån som testat FunBeat?

Jobbiga saker

Det har gått jättebra för barnen att börja skolan. Bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig faktiskt. Det har nästan inte varit något klagomål från barnen om skolan och de har "smält" in perfekt vad vi har kunnat förstå. Visst har det varit tufft. Det är inte lätt att komma till ett nytt land där man inte pratar språket och förväntas prestera lika bra (eller mer) som hemma men på det stora hela har det gått toppen! Båda två har fått kompisar och kommit in i rutiner med läxor och så vidare.

Så till det jobbiga. Förra veckan kom Nelle hem och frågade mig "Mamma, vad betyder 'Nelle poops' och 'Nelle farts'? Några av flickorna i skolan brukar säga till mig att jag ska säga det och så skrattar de åt mig". Jag höll på att dö. Jag förklarade för henne att det de hade bett henne säga var inte särskilt snällt och det betyder "Nelle bajsar" och "Nelle pruttar". När det gick upp för Nelle vad som hade hänt höll jag på att dö igen. I hjärtat. Jag sa till henne att jag ska prata med läraren och att så där för flickorna inte göra, det är inte sjysst! Och om det händer igen så ska du bara svara "No."

Igår hade jag en lång mailväxling med Nelles lärare. Hon var av samma åsikt som mig att det här får självklart inte förekomma i skolan. Sen agerade hon direkt. Hon pratade med flickorna, Nelle, klassen och meddelade föräldrarna till flickorna. På bara någon timme! Herregud tänkte jag, det var ju inte det jag ville uppnå...även om jag förstås ville få det uppmärksammat då jag
a) inte tycker det är ok och vill att det ska upphöra
b) hade det varit min unge som gjort det hade jag velat att läraren agerade DIREKT och
c) hade det varit min unge som gjort det hade jag som förälder velat veta det så jag hade kunnat säga till...på skarpen.
Jag var bara inte beredd. På att det skulle ta sådan skruv och skulle gå så fort.

Idag var jag i skolan och träffade läraren som berättade att det blivit "jättebra". Flickorna hade skämts (lagom) och barnen hade pratat om hur man är en bra kompis och om vad mobbing är. Föräldrarna  hade blivit glada att det togs tag i på en gång. Och Nelle var glad att vi gjort nåt.

Ibland måste man verkligen våga vara vuxen och säga "stopp". Även om det är lite obekvämt och om det kanske till en början inte är eller känns "så farligt". Men jag tror att det är vi vuxna som måste våga säga "stopp" i tid. Mobbing är aldrig - ALDRIG - ok.

Vidgar mina vyer

Som sagt var jag ju på utflykt idag. Jag åkte till Hell's Kitchen för att hälsa på M, kvinnan i pappershögen, ni vet! Hon och hennes make har flyttat hit till NYC ungefär samtidigt som oss och de har lägenhet på 38:e våningen i Hell's Kitchen. Mitt i smeten och med en fantastisk utsikt över Manhattan och Hudson River. De kan till och med skönja Frihetsgudinnan en disfri dag. Det är inte utan att jag blir lite avundsjuk på ett boende PÅ Manhattan med allt på promenadavståd men så tänker jag på barnen och inser snabbt att det inte går att få ALLT.

Det var en otroligt skön känsla att steppa runt på Manhattan i 30-gradig värme i träskor idag. När den här första tiden av "fixande" är över så kommer stan också bli min. Jag ser fram emot det.

Glassmaskinen är här

Timing kan vi kalla det!

Värmebölja

30 grader varmt och jag ska ut på tur. I jeans. Vad tänkte jag? Det är alltid svårt när man går från vinter till högsommar på några dagar. Att sporta shortsen när man gick i mössa och handskar för några dagar sedan känns inte rätt. Men det gör å andra sidan inte jeansen heller just nu...

Hell's Kitchen står på schemat. Jag har min NTF (Not For Tourists) Guide NYC med mig. Kanske jag hittar hem då. Plan B är cash till taxi i plånboken. Funkar alltid....om man bor någon annanstans än på Roosevelt Island förstås. Hit vägrar nämligen taxiförarna att köra, det är för långt. Och ödsligt. Ska berätta mer om det en annan gång.

Bloggar

Fick ett meddelande av en vän igår att hon börjat blogga igen . Hon har gett sig själv en rejäl fysisk utmaning som hon ska blogga om. Kul! Jag har också fler vänner som bloggar. Om livet i stort och smått. Om hästar och om träning. Om dikter och om barn. Vilket fick mig att tänka på att det kanske är ännu fler..? Är det det? Kan ni inte dela med er.

Klockan åtta

Klockan åtta vaknade vi alla. Så länge är våra helgsovmorgnar nuförtiden. Något av barnen smyger in och frågar "tusen frågor" tills de säkerställt att man verkligen är vaken. Inser att tv:n (som vi alltså inte har någon nu) är en ruskigt bra helgbarnvakt.

Annat var det förr. Innan barnen kom så kunde jag ju lätt sova till 11 på en helg, eller längre för den delen om kvällen innan varit lång. Sen när Edward föddes så var sovmorgon ett begrepp vi överhuvudtaget inte kände till. När han vaknade klockan 6 så kändes det som lyx. Vanligtvis var han vaken från 5 på morgonen. Varje dag. Nu är schemat alltså åtta och det är ganska ok faktiskt.

Kan dock inte låta bli att undra hur mina sovmorgonar skulle se ut om jag själv fick styra?

Nya hojar och glassmaskin

Vi testar de nya cyklarna i 25 graders värme. I trädgården grillas det, runt poolen ligger folk och slappar i solstolarna. Våren är här på riktigt och det känns riktigt, riktigt gott.

Igår beställde jag en handvevad glassmaskin på nätet. Den innehåller en behållare som man lägger in i frysen i 24 timmar. Sen blandar man ihop glassgojset (grädde, socker, äggulor frukt och bär/choklad/nötter eller sorbet) i en bunke och häller i. Väntar i 20 minuter, veva några varv och sen har du färdig, hemmagjord glass - det måste ju bara bli succé!!! För att inte tala om i stugan, där närmaste affär är 1,5 mil bort. Grädde och ägg har man ju alltid hemma!

Jag har sommarfeeling idag.

En vilodag med musik

Vaknade upp med näsblod, ett nytt munsår och huvudvärk. Det är skönt att kunna ta en vilodag då. Min kropp är väldigt bra på att "säga till" att nu är det dags att vila, sova och ta det lugnt. Tyvärr kan man inte alltid lyssna på de budskapen när livet ibland går i 180 med jobb och barn och ANSVAR. Jag lyssnar idag och ligger kvar någon timme till i sängen och lyssnar på musik. Ni kommer dö nu men det är först nu som vi (läs: JAG) installerat Spotify. Just nu i högtalaren Veronica Maggio och Petter, Längesen. Jag har lite av en "crush" på båda.

Trevlig helg alla.

Hall - check

Jag får verkligen inte till det här med "less is more". Men hemtrevligt, det blir det!

Tjockisar och Supersize me

Här i USA finns ganska många tjockisar, det är väl ganska välkänt. Tjockisar är förresten missvisande för här handlar det ju faktiskt om livsfarlig fetma. Obesity. Människor som "satt sig" för att sedan aldrig mer stiga upp. Matkulturen känner vi också till, Mc Donald's och supersize-diskussionen. Men det finns verkligen fler sidor till den här diskussionen.

Jag skrev tidigare om cocacolan. (Jag hade dessutom fel, det är såklart inte cornstarch utan high fructose corn suryp som är tillsatt i colan. Ja ja, same same...). I allafall så går det nästan inte få tag i livsmedel här i den vanliga affären som innehåller socker, allt har istället tillsatta sötningsmedel. Samma sak gäller fett. Nästan ALLT är fettfritt - 0% fat, 100% fat free o.s.v. Som om det vore något bra! Är det inte så att vi människor faktiskt behöver fett också? Och är det inte så att både fett och socker är triggers i vårt belöningssystem? Alltså, vi MÅR BRA av det? I lagom dos förstås. Och när vi äter det som smakar sött (men inte är det) eller borde innehålla fett (men inte gör det) så slutar det med att vi äter MER. För det är ju fortfarande livsmedel som ska och borde vara söta och feta. Vi söker alltså "kicken" i belöningssystemet men får den aldrig och fortsätter stoppa munnen full. Nej, fy för socker- och fettfritt.

Att vara fattig här kan inte heller vara lätt. Grönsaker, nyttiga livsmedel (fiberrikt bröd och liknande) är svindyrt medan du kan få färdiglagad skräpmat, pizza och liknande, för ingenting alls. Inte konstigt folk blir feta - har  du det inte gott ställt så har du verkligen inte RÅD att äta bra. Och då är det lätt att lägga på sig några extra bilringar.

Sen en sista sak i detta förvirrade långa inlägg. Storleken på varan måste ju också spela roll. Nu är jag inne på supersize me-fällan. Här dricker vi till exempel tranbärsjuice i mängder. För att det är gott, nyttigt och tillgängligt. Men juicen kommer i megaförpackninar. En "flaska" innehåller nästan 3 liter. Då tänker jag så här. Om man i Sverige köper tranbärsjuice så köper man Ocean Spray i en 1-liters-förpackning. Det räcker till 4-6 glas ungefär. Det är alltså lite av en lyxprodukt. Man kanske handlar den för att ha i en drink, för att man "lyxar till det" eller så har man fått urinvägsinfektion. Hur som helst så BÄLGAR man inte i sig denna dryck för man har ganska "lite". Den ska ju liksom räcka lite längre. Här tänker man inte så. Man har en förpackning på 3 liter och kan alltså ta ett "glas när som helst" och den tar aldrig slut. I slutändan så har man druckit upp hela flaskan utan at reflektera över att man druckit 3 ggr så mycket som hemma. Om man är svensk då allstå. Amerikanen däremot har alltid tillgång och har alltid haft tillgång till dessa megaförpackningar och reflekterar nog inte alls över att han "får i sig" flera gånger mer än vad han behöver.

Vad försöker jag säga med detta. Ingenting faktiskt, det är mer av en fundering.

Idag har jag gått i 46 minuter och sedan gjort Perellis 20-minuters träningsprogram. Jag vägrar smyglägga på mig de där extrakilona som man serveras av att bara vara här i Amerika.

Just do it!

Purple ICE

Innan vi åkte och firade påsk tog Richard den här bilden på mig. Nu har familjen döpt om mig till Purple ICE. Det är mitt superhero-namn. Om jag någon gång skulle behöva ett. Jag känner mig hedrad.

NSTR

NSTR=Nothing Special To Report. På militärspråk. Man snappar ju upp en del från den miljön också och det här tycker jag är ganska användbart. Om mottagaren förstår vad man menar, vill säga. Tänk vad alla "skrån" har olika fikonspråk... I mitt jobb pratar vi SoL, LPT, LVM, DF, UT...för invigda inget konstigt men för andra? Klienterna till exempel? Hur låter det på DITT jobb? Sitter ni också och slänger er med förkortningar?
 Nog om det.

Jag knogar på här. Låda för låda. Rum för rum. Alla som flyttat (och det har vi ju faktiskt alla) vet vad jag menar. Från början är det kul med alla saker och det känns lite som julafton. Sen kommer de där kartongerna med medicin, datorsladdar, skridskor...var ska allt rymmas? Hemmet börjar iallafall ta form och i nästa vecka ska jag i form också. Min ambition är att "kliva ur vassen" i sommar och starta det nya livet med PT nästa vecka. Får jag inte tag i någon PT live finns det ju PT-alternativ online.

Någon som vill haka på...;-)  hint hint! Antar någon utmaningen med mig lovar jag att lägga upp viktrapporter och bildbevis!

Nelles rum är så gott som färdigt. Hon ville ha ett rosa rum och det fick hon. Det får också alla gäster eftersom det här är gästrummet. Nu är det bara tapeterna kvar att hänga upp. Såklart de är rosa också. Ser det inte inbjudande ut? Kom igen nu, boka den där resan till New York som du alltid velat göra!?!

Vill också passa på att säga TACK till Mosti Gitan för det fina påskkortet! Och till mormor för breven. Det är mysigt med livstecken från hemma.

Jag är inte bara fotograf - jag är gatumusikant också!

Stalker

Jag har ju glömt att berätta att jag också varit stalker i påsk! Jag åkte verkligen -aktivt- till Renée Zellweggers hus för att kika. Körde förbi, långsamt. Försökte få se något eller någon bakom skyltarna på muren som skrek "PRIVATE PROPERTY - Tresspassers will be Prosecuted". Tänk att jag gjorde det! Av ren nyfikenhet. Och att jag skulle göra det igen.

Såklart hade jag glömt kameran hemma.

Lite bilder

"Fotografen" i familjen har gjort några inställningar på kameran som gör att bilderna blir alldeles för ljusa...konstnärlig frihet kanske det kallas men jag har ingen aning om hur man ställer tillbaka det så jag är ganska irriterad. Här är iallafall några bilder över läget just nu:

Och så några detaljbilder.

Ni ser att det tar sig va?!?

Eric Saade-hatten

Som vi har slitit idag...

...jag och min vän Monika. Eller...slitit förresten...DET VAR FAKTISKT HELT UNDERBART att äntligen få hit våra saker. Skönt att ha en vårjacka att sätta på sig. Fantastiskt att kunna dricka vanligt kaffe igen. Praktiskt att kunna pressa vitlök. Samtidigt så kommer alla sakerna med en slags "besk eftersmak" också. Man upptäcker att man faktiskt klarar sig ganska bra med just ingenting. Och att man egentligen har alldeles för mycket saker. Det här har ni säkert hört förut men det finns ett "ordspråk" av en gammal indian som säger att "om du äger mer än 80 saker så äger sakerna dig". Jag tycker det ligger något i det men jag är ändå väldigt lycklig idag över alla de 80.000 prylar som vi  äger och fick hit idag.

Nu är det lite småfix här hemma med tapeter och så sen är vi så gott som klara. Tur det för om 3 veckor börjar besökssäsongen. Vi ser fram emot att kunna ta emot alla er, våra vänner, här i New York.

Lovar att visa mer bilder i morgon men ovan finner ni Edward som äntligen fått hit sin Eric Saade-hatt. Med det säger jag god natt!

Nä men nu känns det mysigt!

Shipmentet har kommit!

Tex Mex

Det är ju inte fredag men vi kör Tex Mex ändå. Quesadillas och majskolv. Cocacola. Lyx.

Visste ni att här i USA har man slutat med riktigt socker. På colan står det "sugars" med "s" viket betyder att det är cornstarch istället. Tydligen det värsta sötningsmedel som finns. Helt onaturlig stärkelse som bara gör dig fet och beroende. Här är det en sport att hitta cola med "real sugar". Sjukt. Och man får passa sig, allt är ju dessutom stort i Amerika.

Var tar det vägen?

Resten av nagellacket, var är det? Det måste ju vara drivor av avskavt nagellack där ute. Har någon någonsin sett någon liten skärva? Inte jag.

Vad är jag för en mamma egentligen

Vi har inte målat påskägg, vi har inget påskris, vi har inte köpt påskgodis än och barnens påskförkläden och hucklen är inte här. Vad är jag för en mamma egentligen?

Vårt shipment är fördröjt. Det skulle ju kommit i onsdags morse. Sen skulle det kommit tidigast torsdag och nu är det kanske fredag men säkert måndag. Jag tror det när jag ser det. Idag ska vi iallafall gå ner till affären och köpa påskgodis. Jag har faktiskt köpt påskägg på IKEA (i shipment är resten av påskgjrejerna) så lite påsk kommer vi få. Jag köpte också påskmust och matjessill så nu ska amerikanerna få sig en smakupplevelse. Vi ska fira påsk tillsammans med E och hennes familj på farmen men vi ska också träffa Richards släkting (tremänning) och hans familj. Det ska bli riktigt kul!

Annars är det här den högtid när jag saknar stugan som mest. Påsk i stugan är alltid mysig. Är det fint väder så är man ute och krattar, tittar på allt som växer och njuter av vårsolen. Är vädret lite sämre så sitter man inne med gott samvete och tittar ut på aprilvädret med en tänd brasa och spelar spel, dricker folköl och målar ägg. Och äter godis. Massor.

Jag vill passa på att önska er alla en riktigt GLAD PÅSK!!!

Soffan

Med barn i pyjamas!

Jag kallar den här bilden...

...frukost med Manhattan i motljus. Och jag är inte lika skicklig som Nelle. Jag vet. Men jag har ett matbord att äta ägg och sill på. Om jag skulle vilja.

Glad Påsk alla! I morgon drar vi norrut igen.

Det är tur att jag inte blev kvantfysiker

Eller läkare för den delen. Det är också något av ett under att jag tog mig genom universitet. Lyssna här.
Har trott att jag är förkyld. Symptom:
-hängig
-snuvig
-kliande, rinniga ögon
-kliande näsa
-trött
-lite lätt herpesutbrott i ansiktet
-vår i luften

Konklusion? Såklart jag är allergisk och inte förkyld! Idag blir det Clarityn på apoteket. Allergi kommer som en överraskning varje år. Så dum man kan vara.

När barn mognar

Barns mognad fascinerar mig. Den sker ibland i blixtens hastighet, utan att man som förälder riktigt hänger med. Nelle har aldrig tidigare varit intresserad av kapitelböcker. Det har bara varit sagor med en tydlig början och ett tydligt slut som gällt. Tills nu. Helt plötsligt så vill hon läsa låååånga böcker. Om det är bilder eller inte har heller ingen betydelse utan det är berättelsen som räknas. När hände det? Och hur? Hur går man från en dag till en annan från ett totalt ointresse (läs: ligger och vrider sig i sängen, lyssnar inte och gör tusen andra saker under lässtunden när kapitelböcker presenterats) till att ÄLSKA berättelser som man bara får i delar och utan bilder? Vad hände i hjärnan då?

Nakenhet är ju också ett sådant där område. Från att vara en 7-åring som älskat att springa runt naken, byta kläder var, när och hur som helst till att måsta LÅSA dörren när man byter om till pyjamas. Vad är det i nakenheten som plötsligt är tabu när man är sju? Jag minns såväl själv när jag en gång på stranden i Mörön (Luleå skärgård där jag växte upp) helt plötsligt en sommardag inte ville byta om på stranden. Mamma "slet" i kläderna och skulle få på mig baddräkt men jag bara vägrade. Jag ville inte vara naken i offentlighet längre. Det var förbi. Jag minns EXAKT händelsen. Inte varför. Det var bara ett faktum.

Som sagt, barns mognad fascinerar mig. Eller ska jag säga människans? För vi är ju inte färdiga förrän vi ligger "six feet under".

Ja, det är sant!

Jag kan inte motstå söta kitschiga saker.

Min dotter - fotografen

Jag har skrivit om det förut. Men Nelle har verkligen ett "annat öga" när det kommer till fotografering. Idag fick hon ta 10 bilder (ja, hon måste begränsas, det finns inget slut på henne annars) och här är några av de bilder hon tog. Jag älskar dem!!!

Alltså jag vet. Jag ser ut som en Michelingubbe. Jag har ylleunderställ under jeansen (merinoull), undertröja, tjockaste ullkoftan, halsduk OCH vinterjacka. En Didrikssons fodrad för 10 minusgrader. Det är nåt fel på  mig och kyla. Det är supervarmt i solen men så fort solen går i moln och det blåser är det som Stockholmskyla gånger tio! Jag lovar. Men nu var det ju inte det som det här inlägget handlade om utan min kreativa dotter. Håller ni inte med? Visst har hon ett "annat öga"? Hon fick 10 bilder och det här är fyra av dem. De andra var lika bra.