72 timmar

Läste någonstans att det ska börja ett tv-program...eller var det en tävling...? Kommer inte ihåg, men en fråga var "om du hamnade på en öde ö i 72 timmar, vad skulle du ta med dig?". Instinktivt tänkte jag VEM skulle jag ta med mig (lite ologiskt för då skulle det ju inte vara en öde ö) istället för VAD? En person dök upp i huvudet och då tänkte jag "jaha, spännande!". 

Vem skulle ni ta med er? Vem dyker upp först utan att ni "tänker efter"? Ni behöver inte svara. 

Och på frågan VAD - vad skulle ni ta med er? Jag har alltid varit ett fan av "Robinson" och skulle ta med en sax.

Varmt att vara soccer-Mom idag.

Nu kanske jag är lite bakåtsträvare ibland men...

...det här? Vad sägs om en VANLIG sko?

Jag - i genomskärning

Idag var jag och gjorde min magnetröntgen. Det var ganska precis INTE som när man tittar på "House" eller "Grey's Anatomy". Inga hörlurar med klassisk musik, inga snygga doktorer som satt utanför och oroade sig eller tittade på mig genom någon filmkamera. Och det lät något överjävligt. Klaustrofobi drabbades jag tack och lov inte av även om det var allt annat än pleasant att åka in i den där tuben.

Men han teknikern, Carl, gick utanför ramarna och lät mig se mina röntgenbilder där och då. Och det måste jag säga - att lite spännande är det att se hur man ser ut där på insidan.

Provsvar hoppas jag få i nästa vecka.

Spring Sing

Nästan varje dag är det något i skolan. PA-meetings, föreläsningsfrukostar, olika uppträdanden, matte-dagar...listan är oändlig. I maj kulminerar det och idag var jag trots min något skruttiga hälsa tvungen att gå på Nellans "Spring Sing". Alla barn i Åk 1 hade tränat in några sånger som de framförde för stolta föräldrar. Sen åt vj alla en brakfrukost i 40-gradig värme. Jag lämnar det så.

Dubbel-tråkigt

Det är tråkigt att vara sjuk. Dubbelt tråkigt är att det verkar som om vår hushållerska slutat samtidigt.

Manhattanhenge

Två gånger om året kan man se solen gå ner genom Manhattans gator som löper mellan Hudson och East River. Manhattanhenge kallas "fenomenet" och idag är det ett av dessa tillfällen när vi skulle kunnat se en solnedgång på 80th Street från våra vänners terrass. Vi hade planerat in varmt, härligt väder med lite champagne och tilltugg. Om inte vädret varit detta förstås.

Får väl satsa på 2014 istället för nästa gång det händer är den 13 juli och då är vi i Sverige. Vackert är det onekligen. 

Bilden är lånad från webben. Den undre alltså, den andra är dagsfärsk.

Ingen bra dag idag

Det var av den här anledningen jag tvekade inför att berätta om mitt "tillstånd". Idag har det varit en riktigt dålig dag och vem vill läsa om det? Jag hade så ont i natt att jag var vaken mer eller mindre hela natten i fruktansvärda smärtor. Jag har självmedicinerat med Citodon och känt mig helt väck idag. Jag har pratat med min doktor och fått grönt ljus på att äta Naproxen trots att det gör blödningarna värre men det är det enda som hjälper. Det är den här förfärliga smärtan som gjorde att jag sökte läkarvård i första läget för den går bara inte att stå ut med utan medicin. Man vill bara ligga i fosterställning och gråta. Min snälla vän M var här och höll handen en stund och sedan tog jag mig samman litet och ringde min doktor samt bokade tid för röntgen. Magnetröntgen. En av frågorna jag fick var om jag har klaustrofobi. Det har jag aldrig haft men när jag tänker på att vara instängd i ett trångt utrymme med svåra smärtor så gör det ju inte det hela lättare precis.

Ja, det är ungefär min dag det. Tur att ungarna ska på kalas i eftermiddag för de kommer inte hem till morsan som bakat bullar idag.

Arg och ont

Arg över att man i år ändrat reglerna i vår pool. Nu får vi bara ta in två gäster i månaden. Punkt. Vi kan alltså aldrig bjuda över en familj på grill och bad en dag. Nej - två besök (personer) i månaden är max. Man har instiftat ett Gestapo-system med id-kort så det går inte ens att fuska. Utan kort kommer man inte in. Arg så jag kokar över det. Jag är också arg över att poolen endast håller 18 grader hur inbjudande den än kan se ut på bild.

Sen har jag fått ont. Så inihelvete ont att jag var tvungen att ta en Citadon. Och det gör jag INTE LÄTTVINDIGT. Blir det inte bättre i morgon måste jag gå till doktorn igen. Det är jag också arg över.

Annars var det en rätt fin dag idag. Faktiskt.

Mycket blå himmel idag

Här brukar man säga att Memorial Weekend är startskottet för sommaren. Jag är benägen att hålla med. Nu börjar det - nu kör vi - hej, sommaren!!!

Saker man inte trodde man skulle få användning av på Manhattan

Men där fick jag tji! Det här är två stycken renlasson som barnen fått i present.

De är MYCKET SPARSAMT använda. På grund av rådande omständigheter... inte mycket renar på Roosevelt Island, helt enkelt. Men i förra veckan kom en delegation med unga norska samer till UNIS för att berätta om hur det är att leva som urbefolkning. I Åk 2 jobbar eleverna med urbefolkningar och sätter upp en stor pjäs i slutet på terminen som handlar om indianer. Förra året var jag och min väninna Annika och såg den pjäsen där Edward, som ju då gick i 2:an, spelade "Totem no 3", ha ha! Behöver knappast säga att han var inte leading actor.

Hur som helst - när jag fick reda på att samerna skulle komma till skolan skickade jag med dessa två lasson med en pojke som bor här i huset så han kunde visa hur samerna fångar sina renar. Som en kul, lite oväntad grej. Och jag undrar om inte samerna var de som blev mest förvånade!?

Till och med i New York City...

...bjuds man ibland på riktiga naturupplevelser. Det här fotot är taget på en morgonpromenad tidigare i veckan.

Vilat

Igår morse klockan sju åkte Richard och ungarna iväg till Connecticut på en fest som Richards släkting med familj ordnar varje år. Här i USA så är det långhelg i helgen, Memorial Weekend, och då har de varje år en stor fest för alla sina vänner. Lekar, grillning, utflykter och allmän fest. Klart att vi inte ville missa det men för mig kändes det inte "läge" att åka i år. Faktum är att det har varit så skönt att bara vara hemma själv och vila. Hela dagen igår låg jag i sängen och tittade på Netflix, House of Cards, eller läste. Hur skönt som helst.

Idag är jag pigg. Inget ont, inga blödningar, så jag antar att det var rätt beslut. 

Tack!

Från djupet av mitt hjärta, tack för alla hållna tummar och tankar idag! Än en gång har jag fått det bevisat att jag har världens finaste familj och vänner. Det värmer.

Bild, au natural, från "sjukbädden". Lite ont, mycket trött men i morgon är jag på benen igen. Godnatt gott folk!

Jag är klar!

Operationen gick bra. Alla tester jag tog i förra veckan visar på bra värden och inga cancer-indikatorer. Nu kommer jag äta antibiotika i 3 dagar för att motverka infektion i livmodern och sedan ska jag på magnetröntgen och återbesök.

Jag är snurrig i mössan men glad. And alive!!!

Nu ska jag berätta

Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera  men när något "står i vägen" är det svårt att kallprata om vardagen. Nu ska jag berätta vad som är i vägen.

För några månader sedan besökte jag min doktor för att att undersöka min sköldkörtel. Jag tyckte jag varit så trött och att det liksom kändes annorlunda på halsen. Jag fick göra ett specialist-ultraljud av sköldkörteln och det visade en liten knöl på sköldkörteln. Alla värden var bra så det var ingen akut oro utan det ska följas upp efter sommaren. Lite läskigt men ändå ok. Det var det ena.

Det andra är att man nu också funnit en knöl i/på livmodern.  En knöl stor som en golfboll ungefär och man vet inte vad det är. Det kan vara en polyp, ett myom eller "det värsta". Beroende på vad det är så behandlas det sedan olika. I morgon ska jag in på operation för att ta ut knölen. Jag kommer sövas, de kommer gå in i livmodern med kamera och titta, plocka ut knölen om det går eller så ta ett prov för att skicka till lab för att utesluta cancer. Ja, cancer är det man, och speciellt jag, är rädd för. Såklart. Så snälla, snälla ni - håll tummarna för mig i morgon.

Tack.

Vanlig syn hemma hos oss

Alltid är det nån som ligger och blöder näsblod. Ruggigt opraktiskt om jag får säga det själv.

Fem minuter på soffan precis när det börjat brukar dock göra susen. Så här ligger jag nu.

Regn

Regn, regn och mera regn. 

Det blev en hemmahelg för oss. Fredag kväll var vi ju borta på Author's Reading och kom inte hem förrän klockan var nästan halv tio. Och då tog vi ändå taxi hem. Så på lördag morgon blev det sovmorgon till halv nio och sen åkte Richard till jobbet. Han jobbar hårt nu. Allt som ska ordnas till FN:s insats i Mali "ordnas" ju av någon. Jag kan stolt meddela att Richard är en av de som "ordnar", en någon.

Nå, medan han var på kontoret så var jag och barnen hemma. De lekte med kompisar och vi var ute en liten stund. Men när det började regna fick jag nog och då gick vi in och bakade maränger istället. För visst var det maränger i ugnen - det såg ni väl?

Idag...regn ute och städdag inne. Gäster kommer i morgon och då ska det glänsa. Eller nåt.

För att få in lite bilder så visar jag barnens färdiga och inlämnade konstverk. Hoppas det går bättre för dem i utlottningen av Mini iPads än det gick för mig i Powerball-lotteriet. Men vem blir lyckligare av 4 miljarder?

Skönaste stunden på dagen

Barnen har haft kompisar här hela dagen. Och Richard har jobbat. Jag har lagat frukost, lunch, mellanmål, middag och bakat. Nu har alla gått hem. Barnen är mätta och nöjda. Det står våffelsmet i kylen tills i morgon bitti och jag bara ligger här. Begrundar dagen och funderar på hur det gick till att Danmark vann Mello.

Skulle baka

Hade varken smör eller socker hemma. Finns inte mycket som blir gott i baksvängen" utan dessa två ingredienser. Men skam den som ger sig och nu har vi något i ugnen.

Så vad blev det tror ni?

Visst ja!

Jag har ju klippt mig också. Missnöjd som vanligt men nu tröstar jag mig med tanken "det ser ju iallafall friskt ut".

Jag ska också berätta om min hälsa

Sen.

Ikväll...Author's Reading

Igår Bokparaden och ikväll Author's Reading...det är precis som hemma i Sverige fullspäckat schema i maj/juni. 

I flera veckor har barnen arbetat med ett skrivprojekt som de ikväll kommer presentera för syskon och föräldrar i skolan. Varje klass har sitt eget tema och i Nelles klass har man arbetat med "Dikten" som format så Nelle kommer framföra ett egenhändigt komponerat "Poem" ikväll. I Edwards klass har man arbetat med "Laguage Art", att skriva text i målande beskrivningar och han har skrivit en text om ett äventyr till havs.

Jag vet inte om ni kan läsa det här för bildkvaliteten är så försämrad i bloggen efter senaste uppdateringen, men om ni kan det - är ni inte imponerade? Det här har Edward skrivit efter ett år med engelska språket. Han är 9 år.

Det är så mycket jag vill berätta i min dagbok

Jag tycks bara inte få till det. Igår var det den årliga Bokparaden på skolan. Barnen klär ut sig till sin "favoritkaraktär" från en bok och sedan paraderar hela skolan utklädda som ett karnevalståg med böcker i händerna. Föräldrarna måste ta ledigt från jobbet och komma och applodera. Det är himla kul! 

Edward var i år utklädd till Rennie Harding, föga förvånande en fotbollskille från en serie fotbollsböcker som han läser, och Nelle var Ronja Rövardotter. Hon håller sig till Astrid Lindgren, förra året var hon ju Pippi. Så här såg de ut:

Kanske dags att börja tänka på tonen i mina sms

Iallafall när det gäller maken.

Cirka en gång om året

Spelar jag. En dollar satsad och nu hoppas jag på storvinst. Jag känner mig alltid lika pirrig...tänker, tänk om. Tänk om. TÄNK OM. 

OM om blir om så kommer jag bjuda er alla hit på fest! Så nu håller ni tummarna va??

350 miljoner dollar i potten.

Sköna söndag

Mjukstart på morgonen. Tror barnen vaknade vid kvart i åtta och då "tassade" (ha ha ha ha ha!) Nelle upp för att göra frukost till mig eftersom man idag firar Mors Dag här i Staterna. Jag fick ett vackert porträtt som hon gjort i skolan och en frukost gjord med kärlek! 

Sen har vi mest skrotat runt. Jag har bakat en tårta till Nelles klass i morgon, jag har tvättat och bäddat rent i alla sängar, vi har varit och ätit en glass på öns glasscafé. Vi har suttit i solen och jag har tagit en powerwalk runt ön. Nu har vi ätit middag, Nelle duschar, Richard jobbar och Edward är hos en kompis. Skön söndagslunk.

Fyllde sju igår

Nu går det snabbt utför.

Bildtest

Min bloggapp är uppdaterad och bilderna blir numera gryniga...testar lite olika grejer här nu om ni undrar...

Uppdatering: googlar lite och ser att alla som använder blogger-appen har samma problem efter senaste uppdateringen. Får väl vänta tills de löser det då....ursäkta så länge för kassa bilder. Inte mitt fel.

Snart vräkta?

När jag och Richard flyttade ihop på Doktor Abelins Gata för sisådär 100 år sedan så hade vi en inflyttningsfest som inte gick av för hackor. Vi hade chili con carne, vitlöksbröd, ost, chips, vin och öl om jag minns rätt. Det var packat med folk i lägenheten och volymen var nog ganska hög. Faktum är att den var så hög att vi fick klagomål (för första gången) från fastigheten bredvid vår. Vi hade nämligen "varnat" våra grannar i vår trappuppgång och bjudit in dem om de hade lust så där vågade ingen klaga.

Idag firade vi Nella Bellas 7-årsdag och då fick vi klagomål för andra gången i vårt liv. Under fiskdammen. Låt mig förklara. 

Festen började klockan halv fyra ungefär. Eftersom vädret har varit underbart idag i New York, ca 25 grader, så var vi ute. Vi var ungefär 30 personer, barn och vuxna. Och bebisar. Vi åt tårta, popcorn, drack lemonad och Asti. Klockan 18.30 gick vi in för att ha fiskdamm. Jag hade spikat upp ett skynke i ytterdörren och så fick barnen stå på led i korridoren och fiska. Hälften av barnen hade redan gått hem så kvar var kanske 12 barn och 5-6 mammor. Det hela utspelade sig under ca 15 minuter och det var mycket skratt och glada tillrop. Så mycket att en granne fick "spel" och började hysterisk smälla i sin egen ytterdörr för han (tydligen) blev så störd. Vi fiskade färdigt och sen gick alla hem. Klockan är då 18.45. Klockan 19.43 får jag ett mail från husets högsta styrande chef med ett klagomål om lek/stök i korridoren. 

Alltså, man undrar, hur är folk funtade egentligen?

Men vilken toppenfödelsedag hon hade, lillan!

I'm 7!!!!

Jag vet en som är redo att fylla 7 år i morgon

Kommer in i Nelles rum och då har hon gjort det här! Pimpat alla partyhattar (med klistermärken och glitterlim) till kalaset i morgon och prydligt organiserat dem så "det ska gå lätt att dela ut dem när gästerna kommer". Gulligt, kanske hon brås på sin mamma iallafall!?

Herregud vad jag älskar den där ungen. Har svårt att fatta att mitt yngsta barn nu är sju. Sju. Och basketchampion. Roligt ord förresten om man inte särskriver och tänker på svampen istället... Nej, dags för mig att gå och lägga mig, va!?. Det är en tidig morgon som väntar en mamma när barnen fyller år. 

Inte illa för att vara klockan 10 på förmiddagen

Det här har jag åstadkommit hittills...

2 tårtbottnar

1 kladdkaka

1 plåt shortbread (ok, det var igår kväll)

Dubbel sats chokladbollar

OCH

1 marängbotten i ugnen

Vi har en 7-åring i huset i morgon!!!!

Vilket osökt för mig in på tanken om att kanske borde börja jobba igen... När Edward föddes gav jag mig själv ett löfte om att vara hemma så mycket som det går tills han börjar skolan, alltså fyller sju. Vet inte varför jag tänkte så men det var väl någon mental gräns som kändes rätt just då. Sen kom andra barnet och det har känts självklart att samma "regel" har gällt med henne. Nu fyller hon sju och jag känner faktiskt att det är en ganska bra gräns som jag satte upp. Om jag skulle börja jobba heltid nu så känns det som att bägge är så stora att de skulle "klara det" galant. Och jag är mentalt beredd att släppa mer. 

Sen hur köket ser ut är en annan femma...

Det är den där tiden på året

När det är direkt nödvändigt att tvätta fönstren. Vårsolen är obarmhärtig mot dammiga, kladdiga rutor. Överallt ser man sådana här "dare-devils" på fasaderna runt om i stan och tydligen ska även våra fönster här i The Octagon putsas i veckan så nu är det dags för mig att för första gången ge mig på insidan. Om vi vill fortsätta njuta av vår vackra utsikt vill säga.

Annars är jag lite ledsen idag. Låg. Jag jag varit på två läkarbesök den senaste tiden och inget av dem har varit direkt bra besked. Jag ska berätta mera sen, ska bara hämta mig lite först. Ta ett djupt andetag. Jag vill inte på något sätt skrämmas, jag har inte fått en dödsdom eller så men ni vet, det kan vara jobbigt ändå.