Söndag på IKEA - hela familjen jublar!

Så här såg det ut när vi kuskade oss hem med linbanan från IKEA tidigare ikväll. Dimma. Som i en dröm. Besöket på IKEA däremot var en mardröm ur flera aspekter. Först så gick det inga tåg från ön när vi skulle åka så det började lite halvmotigt. Sedan missade vi färjan från Wall Street med 30 sekunder och fick vänta på Pier 11 i 40 minuter...eller 39,5 då om jag ska vara korrekt. Efter det fanns det inga pannkakor till Nelle när vi skulle äta (katastrof tydligen?!?) och sedan dränerades Richard på precis ALL ENERGI redan vid kuddarna så det blev inte precis den mysiga familjeutflykt som jag hade tänkt mig.

Vi kom hem med det vanliga. Ljus, servetter, mat, lite kökssaker, lite julpynt och inget av det behövde vi egentligen. 

På vägen till färjan tog jag den här bilden,

(och den var väl delvis skälet till att vi missade båtjäveln), men det kändes viktigt eftersom den här skylten ju faktiskt är bakgrunden på den här "Not on Stilettos-bloggen".  VIKTIGT eller hur? Hur kunde jag veta att färjan skulle gå precis då?

Resan hem blev ändå sju resor värre. Och det var inte mitt fel om man säger så. När vi kommer ut från IKEA bestämmer vi oss för att ta bussen hem. Richard ser en buss och börjar springa som en galning när den är på väg att åka. Busschauffören är schysst och öppnar för oss, packar in våra grejer och när vi sedan äntligen baxat in oss på våra säten i bussen så får vi höra i högtalaren att den inte alls går till Carroll Street utan till ett annat ställe i Brooklyn...och då hade vi inte hjärta att börja panika och stiga av. Folk satt liksom och väntade PÅ OSS. 

Så resen hem blev lång. Det hjälpte förstås inte till att R-tåget som vi skulle åka inte gick från Bourogh Hall där bussen stannade...men nu är vi hemma iallafall. Det tog ungefär lika lång tid som att resa från Stockhom till Boden. Men jag är feberfri idag och har nya servetter så på det stora hela tycker jag det var en ganska bra söndag!