De 30 värsta minuterna i mitt liv och 4 sekunder av ren skräck

På onsdagar har barnen svenskundervisning efter skoltid, kl 15-16. UNIS erbjuder hemspråksundervisning på över 90 olika språk och det ryms inom ramen för After Care (fritids med personal) i skolan. Igår klockan 15.10 så ringer barnens svenskafröken till mig och frågar om Edward är med mig, om jag hämtat honom i skolan. Nej, svarar jag - han ska vara med DIG på svenskan? Då berättar hon att han inte kommit till svenskan (Nelle är där) och att hon kollat med After Care-personalen och att han inte är där, de har kollat med bussen och att han inte heller är där samt att någon sagt att "hans mamma var här och hämtade honom". Panik! Ringer till skolans kontor och "larmar". De kollar med After Care som svarar samma som de sagt till svenskfröken. Blir kopplad till Edwards huvudlärare. Hon svarar att det sista hon sett är att han stod på lekplatsen och "väntade på bussen". Sen vet hon inget mer. Och bussen hade de redan kollat! För säkerhets skull ringer jag bussen för att dubbelkolla. Inget svar. Skickar sms.

Alla letar i skolan, toaletter - överallt! Edward fanns ingenstans. Blir oerhört rädd. Tänk om. Tänk om. Tänk om någon... Kan inte ens tänka tanken.
Går ut för att vänta på bussen. Enda rimliga är att han kan vara där. Då ringer "busstanten".
-Nej, han är inte på bussen han har ju svenska idag!!!

Då blir jag helt kall.

-CHECK EVERY SEAT OF THAT BUS IF HE IS ON THERE. BECAUSE IF HE IS NOT, HE IS MISSING!

Då får jag till svar, efter 4 sekunder av ren och skär skräck, "Oh, he IS on here. He was in the back!"

Då börjar jag gråta.

Jag är så glad att jag inte behövde uppleva en förälders värsta mardröm.