Läst på Facebook = sanning!

Härom dagen läste jag ett inlägg på Facebook som jag så totalt kände igen. Det var en kvinna som pratade om hennes totala ovilja och olust inför att laga mat. Hur hon kände att hon aldrig någonsin mer i hela sitt liv skulle vilja laga en maträtt. Hon var färdig. Färdig med att tänka ut vad de skulle äta, färdig med småbarnsår med korv och makaroner...färdig. Hon ville. Inte. Mer.

Jag känner igen mig så i det här. Jag hatar verkligen matlagning. Det är som att hela kroppen (speciellt armarna) fylls med bly och jag kan inte använda dem ordentligt. Det finns ingen finess eller enkelhet i min matlagning. Jag är inte helt värdelös, men jag finner det aldrig kul? Jag avundas dem som lagar mat med lust. Som på riktigt tänker "undrar hur det här blir med lite chipotle"....eller rättare sagt, de tänker "det här skulle bli ännu godare med lite chipotle!". De vet det! Som att de känner det i sin mun.

Idag gjorde jag en jättegod blomkålssoppa med citron och mandel/parmesan/basilika-strö på. Men jag tänker alltid att den här skulle någon annan gjort godare.

Om jag vinner 150 miljoner dollar så är det första jag ska göra att skaffa en kock.