Ser rött!

Baklyktor, baklyktor, baklyktor...rött, rött, rött. Jag hatar verkligen såna rubriker i bloggar som den här ovan. Så förlåt.

Vi är på väg mot Washington DC. Trafiken är förfärlig och vi är redan över en timme sena. Om vi har tur nu så är vi framme vid midnatt. Och sen har vi en 6-timmars turisttur att se fram emot kl 10 i morgon bitti. Barnen mår båda illa i baksätet och Richard byter filer som en galning. Själv sitter jag som klistrad vid telefonen för att inte få en hjärtinfarkt. Allt är alltså precis som vanligt. Utom möjligtvis att jag var tvungen att äta pizza till middag. Det framkallar lite, gaser kanske man kan säga, när man inte ätit gluten på några månader.

"Vem har fisit?" ropar familjen i panik. Än så länge har jag lyckats mörka.