Frånvaron

Frånvaron här på bloggen beror på extraordinära omständigheter. Ja, faktiskt. Det är så hemskt att jag knappt kan prata om det än. Vi har haft löss. Löss!!! Åååååhhhhh, så äckligt!!

Jag har haft mina misstankar ett tag nu. Nelle har kliat sig i huvudet under en tid (någon vecka?) och jag har kollat och kollat men inte sett något. Hon har en stor "torrfläck" i hårbotten som är psoriasisliknande så jag trodde att det kanske ändå var den (igen) som gav henne klåda. Men i förrgår så såg jag. En lus!!! En riktig, äcklig, alive and kicking LUS i hennes hår! Vilken panik! Inre panik kanske jag ska säga för jag var ju tvungen att verka lite lugn och cool för Nellans skull för hon fick ett ögonblick RIKTIG PANIK! Med all rätt! 

Så igår var det avlusning. På samtliga. Inga hittade på Edward, Richard eller mig men Nelle. Helt lusig. Minst 5 stora och flera små. Ägg hittade jag inte så många men alltså fy f-n vad äckligt. Jag kammade och kammade och kammade med den där luskammen. Nelle var en riktig trooper för inte är det kul att ha en stålkam skrapandes i hårbotten i timtal. Sen tvättade jag - allt! Sanerade badrummet med klorin. Dammsög, skurade. Slängde Nelles täcke och kudde (lite överdrivet jag vet men jag stod inte ut med tanken på hur äckliga de kunde vara) och sprayade med någon "lusdödarsprej" på madrasser och möbler. Om 7 dagar ska allt göras igen. Först då kan man visst räkna sig som lusfri.

Jag var ju också tvungen att informera skolan och Nelles bästa kompisar. Det visade sig efter koll att en av bästisarna också hade löss så det är väl nåt de fått ihop från skolan... Läraren var hur cool som helst och sa "Don't panic - drink a glass of wine and shampoo, shampoo, shampoo....".