Jobbiga saker

Det har gått jättebra för barnen att börja skolan. Bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig faktiskt. Det har nästan inte varit något klagomål från barnen om skolan och de har "smält" in perfekt vad vi har kunnat förstå. Visst har det varit tufft. Det är inte lätt att komma till ett nytt land där man inte pratar språket och förväntas prestera lika bra (eller mer) som hemma men på det stora hela har det gått toppen! Båda två har fått kompisar och kommit in i rutiner med läxor och så vidare.

Så till det jobbiga. Förra veckan kom Nelle hem och frågade mig "Mamma, vad betyder 'Nelle poops' och 'Nelle farts'? Några av flickorna i skolan brukar säga till mig att jag ska säga det och så skrattar de åt mig". Jag höll på att dö. Jag förklarade för henne att det de hade bett henne säga var inte särskilt snällt och det betyder "Nelle bajsar" och "Nelle pruttar". När det gick upp för Nelle vad som hade hänt höll jag på att dö igen. I hjärtat. Jag sa till henne att jag ska prata med läraren och att så där för flickorna inte göra, det är inte sjysst! Och om det händer igen så ska du bara svara "No."

Igår hade jag en lång mailväxling med Nelles lärare. Hon var av samma åsikt som mig att det här får självklart inte förekomma i skolan. Sen agerade hon direkt. Hon pratade med flickorna, Nelle, klassen och meddelade föräldrarna till flickorna. På bara någon timme! Herregud tänkte jag, det var ju inte det jag ville uppnå...även om jag förstås ville få det uppmärksammat då jag
a) inte tycker det är ok och vill att det ska upphöra
b) hade det varit min unge som gjort det hade jag velat att läraren agerade DIREKT och
c) hade det varit min unge som gjort det hade jag som förälder velat veta det så jag hade kunnat säga till...på skarpen.
Jag var bara inte beredd. På att det skulle ta sådan skruv och skulle gå så fort.

Idag var jag i skolan och träffade läraren som berättade att det blivit "jättebra". Flickorna hade skämts (lagom) och barnen hade pratat om hur man är en bra kompis och om vad mobbing är. Föräldrarna  hade blivit glada att det togs tag i på en gång. Och Nelle var glad att vi gjort nåt.

Ibland måste man verkligen våga vara vuxen och säga "stopp". Även om det är lite obekvämt och om det kanske till en början inte är eller känns "så farligt". Men jag tror att det är vi vuxna som måste våga säga "stopp" i tid. Mobbing är aldrig - ALDRIG - ok.