En del dagar blir bara inte bra. Igår var det en sådan dag för mig. Jag har dragits med en "förkylning" hur länge som helst och nu är det väl bara att inse att jag måste gå till doktorn och få penicillin. Det är bihålorna som spökar igen och det gör mig oerhört trött. Trött på riktigt men också trött på allt och "alla"...vilket väl i ärlighetens namn gick ut över barnen igår. Barnen har också varit sjuka och är också trötta. Kombinationen var igår (ihop med ett berg av läxor och broccolisoppa till middag) inte den bästa. För att uttrycka sig milt så var väl ingen av oss direkt snälla. Eller på topp.
Den otroligt stora baksidan med att vara förälder i det läget är ju att man också (som grädde på moset) får ruskigt dåligt samvete när man haft en dålig dag och "låtit det gå ut över" barnen. Nu menar jag inte att jag slagit eller skrikit åt mina barn men de fick kanske inte precis den uppmärksamhet och det stöd de önskade vid läxläsningen och middagsbordet. Jag försöker trösta mig med att barn å andra sidan inte är långsinta så i morse var det glada toner igen. Från allas håll. En god natts sömn för alla gjorde susen den här gången. Med.
Dock är min bihåleinflammation inte ett dugg bättre så jag kan inte träna, knappt vara ute (det gör helvetiskt ont att vara ute i kylan - vi har kallare än både Stockholm och Luleå idag...) och jag blir låg av det. Så fort Dr Resnick öppnar klockan 10 ska jag hänga på låset.
Och jag ska inte laga broccolisoppa till middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar