Jag hittar liksom inte rätt rubrik

Och därför har det inte blivit något skrivande de senaste dagarna. Det har hänt HUR MYCKET SOM HELST, men jag får inte ner det i skrift. Så nu "kastar jag mig bara upp på hästryggen" och börjar igen. Om det nu är någon som fortfarande vill läsa om mitt vardagsliv...

Jag började min dag idag med en långfrukost med min vän N. Vi brukar ses någon gång i månaden vid 9-tiden på morgonen på något trevligt fik i stan, och sen stanna där tills vi pratat färdigt. Det kan bli ganska länge... Ibland blir det före lunch och då går vi hem, ibland blir det efter och då gör vi en ny beställning från lunchmenyn. Lyx! Verkligen. Idag pratade vi mycket om vänskap. Hur det är när man lever som expat, om valda och icke valda vänner. Det är verkligen inte som hemma där man väljer sina vänner och sedan håller fast vid dem. För det första så kommer det ju och går folk hela tiden. Alltså, det ligger ju i själva expatlivet - man flyttar. Ofta. Så det blir så att man ibland får en grupp människor "serverade" som sina nya bundsförvanter. På gott och på ont. För det är kanske inte alltid man skulle valt dem som vänner hemma. Vi konstaterade dock att vi båda såg oss som CHOSEN FRIENDS. Så det var ju tur. Här i NYC är det förstås lite annorlunda. Det är en så stor stad. Jaja, nog om det.

Helgen var intensiv. Det var långhelg i USA (Memorial Day) så vi var lediga på måndag också. Vi har haft fest, Edward har sprungit ett femkilometerslopp, det var varit födelsedagskalas, barnen har åkt skridskor, vi har tränat, det har varit poolpremiär, fotboll. Fullt upp och 30 grader varmt. Helt underbart om ni frågar mig. Lite bilder från helgen.

Men det finns också saker i livet som bekymrar. Och då hittar orden inte alltid sin plats. Det är inget som ni behöver oroa er över. Det är bara livet.