You're so fat! You're so fat!!!

Jag har glömt att dela med mig av den här händelsen som hände förra veckan. Mamma och pappa var på MoMa och jag och min kompis M var ute och promenerade i Central Park. Helt plötsligt när vi går där, kommer det fram en man till mig, eller kommer fram och kommer fram, han mer rusade mot mig och pekade med handen på min mage och halvskrek "You're so fat! YOU'RE SO FAT!!!". Sen gick han vidare muttrandes något om kvinnor och träning. Så fräck va? För det första så är jag faktiskt inte särskilt fet, iallafall inte så fet att någon skulle behöva ropa det till mig i parken. För det andra om han nu tyckte jag var för smal och var ironisk så stämmer det ju inte heller. Han var helt enkelt uppretad på kvinnor i tights. Patetisk.

Och för det tredje så är den egentliga anledningen att jag glömt att berätta det här att vi såg Mr Perrrrrfect springa förbi oss i parken precis efteråt och det överskuggade liksom allt annat. Vi gick där och filosoferade över att vi aldrig sett någon megakändis jogga där i parken. Och då kom den här mannen springandes förbi.... Det var ungefär som Pamela Anderson i Baywatch på 1990-talet. Det gick i slow motion, han var URSNYGG, vältränad, perfekt svettig, lite skäggstubbig och kollade på oss och log när han joggade förbi. Han visste precis.