Jag tror nästan inte att det är sant att jag säger det här - men Graceland är verkligen värt ett besök, Elvis-fan eller ej. Han var, och är fortfarande, en fantastisk världsartist. Trots att han tydligen aldrig någonsin spelade en enda konsert utanför Nordamerikas gränser (både jag och Richard uppfattade iallafall att det var så de sa på guidningen idag) så är han fortfarande störst - The King of Rock'n'roll, med över en miljard sålda skivor!
Det går inte att beskriva Graceland. Visst har man ju hört talas om Elvis extravagans, djungelrummet, hans sammetsdraperier och klädda tak och väggar. Men att se det! Det var stort. Både jag och Richard gick och pillade lite här och var och sa till varandra "tänk, det här handtaget tog Elvis i när han skulle öppna den här köksluckan" eller "den här lysknappen tryckte Elvis på varje dag"...
Mest spektakulärt? Kanske hans handfat i lyxjetplanen som var klätt i 24 karats guld? Eller hans tv-rum med 3 apparater bredvid varandra så han kunde följa "allt". Eller kostymerna. Svårt att välja...
Det fanns också en tung sida av Elvis liv och den berättade man bara lite om. Jag pratar förstås om tablettmissbruket som ledde raka spåret "6-feet-under". Vid pianot på bilden spelade Elvis för sina vänner på morgonen han gick bort. Man fann honom livlös senare samma dag och hans liv gick inte att rädda. Hans dotter Lisa Marie fanns enligt uppgift i huset den dagen. Vi räknade ut att hon måste varit 9-10 år. Fy vad tragiskt. Trots alla dårteorier om att hans död var iscensatt så fann vi inga tecken på det. Elvis has left the building.
Men myten lever kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar