Jag vaknade klockan 03.00 i morse, klarvaken med en känsla av panik. HUR SKA DET GÅ? Vad ska våra småttingar tycka om den nya skolan? Kommer de bli väl mottagna?
HUR SKA DET GÅ? Om vi säger så här, det var väl inte barnen som var nervösa i morse utan...ja, ni förstår själva.
Klockan 07.30 blev barnen (och vi) upphämtade av skolbussen. Självklart en gul skolbuss av klassisk modell. På bussen satt barnens svenska kompis och höll plats på bussätet. Bussen har en "skolvakt" som följer barnen till och från skolan och ser till att bussresan är lugn och fin. Jag tänker inte säga så mycket om denna bussvakt mer än att hon kanske inte precis bidrog till lugnet själv... Det märktes dock att både hon och busschauffören älskar sina jobb (och barn?) så man får väl ha lite överseende.
UNIS ( United Nations International School) slogan är "a better world" och barnen fick under sin rundtur "svära" in sig till att göra vad de kan för fred,
peace. Fred i sig själv, i sin familj, bland sina vänner, och i världen i stort. På skolan finns 122 nationaliteter och det talas 96 olika språk. Vi är verkligen lyckligt lottade som får uppleva detta och vi tror detta kommer bli en upplevelse för livet för barnen.
Edward fick ett kungligt mottagande av sina klasskamrater. Nelle likaså. Det var faktiskt helt otroligt vilken organisation de har för att ta emot nya elever. Och kompisar. Alla har förståelse för att man inte kan engelska men det "gullas" inte något utan barnen kastas rakt in i skolmiljön och undervisningen. Tufft, ja, men man gör heller inte barnen några björntjänster. Det är engelska och skola som gäller. Jag tror det är bra. Eller hoppas iallafall.
Själv blev jag introducerad till kurator, skolsköterska, klassföräldrar, administration, fröknar, intresserade föräldrar, ekonomipersonal....m.fl. Och så fick jag leg (synd bara att jag ser ut som en säck potatis). Nu är jag en av dem. Richard hann förstås berätta att jag i min ungdom spelat mycket fotboll och GENAST blev jag föreslagen till SOCCER COACH!!! "
The children loooove strong female rolemodels!!!!" Soccer mom upphöjt till två. Gah!
Här avslutade vi kvällen. Samma utsikt som förra gången, hos våra vänner. Med åkerbärslikör i glasen. Ja, ni läste rätt. Åkerbär. Som hemma.
Summan av kardemumman - det har varit en jättebra skolstart! Nu väntar vi på bakslaget. För det kommer.
hej
SvaraRaderaDet heter inte bakslag det är utmaningar , som ska göra att man lär sig något .
själv har jag sökt nytt jobb o fått det , så ny är det utmaning , är det det rätta eller gör jag fel pust .
annars rullar det på har varit i sollentuna o ätit lunch nu tre dagar i rad o hjälp till med beskärning av träden .
hur kommer det här meddelande till dig kan andra läsa det
pussar till er alla
Grattis till nya jobbet! Berätta mer-vad ska du göra nu? Alla kan läsa kommentarerna, vill du mig något privat: maila anncharlottegray@gmail.com eller skicka meddelande på Facebook.
RaderaUtmaningen började redan i morse med liten gråtande tjej. Det gick över på skolbussen med modershjärtat blöder fortfarande... Kram!
Hej Lotta, det låter underbart alltihopa, skolan verkar toppen, sånt jag själv önskar lilla H. Och soccer mom, det blir väl toppen. Bakslag kommer, men sen blir det bättre igen.
SvaraRaderakram
din vän i solna-viken
soccer mom - det är ju underbart! Jag kan tänka mig dig i måååånga olika roller, men fotbollstränare är ingen av dem :-)
SvaraRaderaKul att höra att det går så bra med skolan! Fantastiskt att tänka sig att de börjar där utan att kunna tala språket, men att det kommer lösa sig ändå. Omsätt det till vuxenvärlden: vi flyttar till.... Grekland. På jobbet, där det finns en massa olika nationaliteter, talas bara grekisk. Tror inte att vi skulle greja det! Men barn är fantastiska i sin inlärning och anpassningsförmåga. Ett illustrerande exempel: A åkt bil med pappa till dagis så många gånger att hon numera vet i vilken korsning man ska svära på slöa medtrafikanter. I sammanhanget har hon uppfunnit eget ord: "kör nu SVAMPHJÄRNA!!" That´s my girl./F
Svamphjärna, love it!
Radera