Där borta, längst ut på Manhattan, skulle Twin Towers/World Trade Center ha synts om vi tittat ut genom de här fönstren för 11 år sedan. Idag tänker jag på den där dagen som förändrade världen för alltid.
På Roosevelt Islands blogg tittade jag ikväll på bilder och en film från den dagen. Tydligen har man både här och i övriga staden beslutat att sluta "fira" årsdagen lika massivt som tidigare. Efter 10-årsjubileet så tonas nu minnesceremonierna ner och det tyckte jag märktes idag. Kanske är det ett tecken på att staden håller på att läka. Men fortfarande... Det går inte att titta på bilder när människor hoppar ur sina kontorsfönster och när tornen faller utan att gråta. Det går bara inte.
R.I.P. alla ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar