Skolstart på United Nations International School (UNIS) idag. Ingen av oss tyckte det var någon höjdare att stiga upp klockan 06 i morse. Men, det finns nästan inget som inte lite kaffe kan kurera och klockan halv 8 satt vi alla på bussen på väg mot skolåret 2012/13. Nu har vi två barn i "riktiga" skolåldern. En i 1:an och en i 3:an. Svårt att fatta hur det gick till.
Barnen kom ganska snabbt tillrätta när vi kom in i skolan och hittade sina nya klassrum, home room teachers och klasskamrater. Klockan 10 åkte jag hem med en bra känsla i magen. Bägge barnens nya lärare verkade bra och barnen var lugna.
Sen kommer de hem. Med läxor, scheman, papper som ska fyllas i...mailen haglar genom inboxen gällande allt möjligt som skolan vill att vi föräldrar ska ställa upp på. Och stressen börjar krypa på en. Vilken dag var det nu de skulle ha...har vi något att skicka till "snack" i morgon? Varför har vi fått hem ett Student Metro card (kollektivtrafikskort)?
Jag antar att jag inte är ensam om det här men nog tror jag att det var enklare när vi var små. Det var liksom inte hela världen (som jag kommer ihåg det) om man glömt något någon dag. Är det bara jag, "duktiga flickan" som känner så här? Eller har vi lyckats skapa en prestationsskola även för oss själva? Föräldrarna alltså! Vem har perfektast packad ryggsäck? Glömmer aldrig en friluftsdag? Vem är alltid "on top of things"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar