Det var sommarens sista dag

"De tog bilen ut till klubben. De flesta hade redan kommit och gjort sig bekväma under klubbparasollen. Man kunde känna igen klubbens strandremsa på de sobert gröna parasollen som var uppfällda längs strandremsan nedanför klubbhuset. Visst fick allmänheten också vara på just den stranden men de hade ju sin egen strand. Nedanför stan. Och de där parasollen som var uppfällda längs kanten på precis perfekt avstånd för att inte störa varandra men ändå känna samhörighet, gjorde liksom att det inte gick att klämma sig in emellan.

Lunchen serverades på däcket. På menyn fanns läckerheter från havet och något så banalt som priser stod inte utskrivet. Det täcktes ju av den årliga avgiften. Skrevs upp under det "hemliga" klubbnumret. Alla var vackra och njöt av en drink till lunchen, barnen drack Shirley Temples och sedan så var det dags att byta om i den privata Cabanan. Den som gått i arv, generation efter generation.

Eftermiddagen låg de och slappade i skuggan under parasollet. Alla klubbens barn, i åldern fyra till arton lekte sommarens sista lek tillsammans. Alla fick vara med. Och de hade kul tillsammans. Vattnet i havet var ljummet och solen var fortfarande varm trots att det var september.

 Inför kvällen var alla förväntansfulla. Det skulle bli fest med dans och fyrverkerier på stranden.

 Det var sommarens sista dag..."