I helgen var vi ju och hälsade på några av våra käraste vänner i Boston. De, liksom oss, har barn. Tre barn närmare bestämt och den äldsta är fem. De har ett fantastiskt hus (ja, jag älskar verkligen deras hus) men visst syns det att de har barn. Det ligger en Barbiesko här, en såpbubbleförpackning där. Lite kläder i en hög på toan... När barnen lekt, jag inkluderar alltså också våra barn, så syns det, om vi säger så. Likadant är det hos oss. Det går inte att hålla undan i den takt som barnen drar fram. Det. Går. Bara. Inte.
Sen på söndagen åkte vi och hälsade på ett annat par som vi känner i Boston. De har också barn men en 7-månadersbebis. En 7-månaders som inte börjat krypa än. Hos dom var det fortfarande KLANDERFRITT. Alla kuddar av vackra tyger låg perfekt puffade i soffan. Alla fotografier och tidningar låg i de organiserade högar de skulle. På matbordet stod en fin plantering av kryddor i en trälåda och jag tänkte...vänta ni bara! Alla som haft en ett och ett halvt-åring hemma vet hur snabbt en tidningshög rivs ner, en kryddväxt eller blomma rivs ut med jord och allt, hur fort det går att tömma ett skåp som inte är barnsäkrat. Det är som att ha en 80-centimeters tornado hemma.
Innan vi fick Edward tyckte nog även jag att det var lite stökigt hemma hos småbarnsföräldrar. Fattade inte riktigt hur det kunde bli så. Sedan när Edward var bebis tyckte jag ofta att "hur tufft kan det va", visst borde det gå att hålla en viss nivå. Visst var det mycket "nya" skrymmande prylar och mycket nya rutiner och så men inte fattade jag då att man faktiskt inte har en chans när barnen väl sätter igång. Med våra barn har det vänt litet grann. Alla leksaker är nu i deras rum och de är ganska duktiga på att hålla kvar de där inne också. Sen ser det ut som hej-kom-och-hjälp-mig i deras rum varje kväll, men men. Det är åtminstone inte en full hinderbana inne längre. Det är ganska skönt faktiskt.
Tänker på hur det ska bli när de flyttar hemifrån. Blir stora. Men det är klart, då kommer barnbarnen. Om man har tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar